Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Struts — världens största fåglar - Antilopers och sebrors kompanjon - Strålning — från Newton till Chadwick - Ljuset — en elektromagnetisk vågrörelse i den hypotetiska etern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
329O STRÅLNING _____________________________________
hos den afrikanska arten, tre hos de övriga), försedda
med trampdynor likt kamelens, antyder, att han är en
springare, som är anpassad för livet på stäppen eller
i öknen.
Strutsens aptit har blivit till ett ordstäv. Att ha en
strutsmage betyder som bekant att kunna äta och tåla
vad som helst. Födan utgörs av växtämnen och smärre
djur. Men vad krävan hos en tam struts kan innehålla,
ger följande exempel ett gott prov på. Man fann hos
en i Londons Zoo avliden fågel bl. a.: en fyrtumsspik,
en skruv, en del av en kätting, några slantar, 18
stål-trådsbitar, tre näsdukar och två handskar. Oerhörd
sensation väckte en upptäckt i ett diamantdistrikt i
Afrika — en strutskräva befanns innehålla en
diamant! Följden blev, att 12000 fåglar sköts, en
destruktiv men lönande jakt, ty en av dem härbärgerade
43 dylika ädelstenar.
Antilopers och sebrors kompanjon
Den afrikanska strutsen strövar omkring i stora
flockar, vilka ofta blandar sig med antilop- och
sebra-hjordarna. Skarp syn och hörsel gör honom till en
säker väktare, och själv har han fördel av
kompan-jonskapet, ty han är dum så det förslår. Märkligt är,
att han förmår undvara vatten i dagar, fastän han ofta
dricker, när han kommer åt, gärna badar och även
kan simma. När häckningstiden nalkas, fördelar sig
paren. Hanen utför lustiga danser kring honan, och
nu får man också höra hans egendomliga, brummande
stämma. Boet utgörs av en grund grop i sanden. Här
lägger honan - ibland flera honor — sina 12-15
gulaktiga eller vita, med ett hårt, porslinsartat skal
försedda ägg, vilka om dagen ruvas av henne, om natten
av hanen. Ett ägg rymmer lika mycket som 25-30
hönsägg. Ungarna lämnar genast boet, växer mycket
fort och kan efter ett par månader ta vara på sig
själva.
I storlek näst efter Afrikas struts kommer den
australiska e’mun samt den största av de på Nya
Guinea och vissa kringliggande öar (en art bebor även
Nordaustralien) levande kasua’rerna. Några plymer
har de inte, hela deras kroppsbetäckning är så till
vida egenartad som den mer liknar hår än fjädrar.
Deras levnadsförhållanden är rätt märkliga,
därför att det är honan - åtminstone emuns - som friar
och med höga rop gör hanen sin uppvaktning. Denne
åter tar hand både om de säreget färgade, ljust eller
mörkt gröna, hos kasuarerna nästan svarta äggen och
om de strimmiga dunungarna. Kasuarerna
uppehåller sig inte på öppna platser utan inne i urskogens
snår, varför man inte känner mycket om deras liv. De
ser egendomliga ut på grund av den hårda hjälm
-en hornklädd benutväxt — som de bär på huvudet;
iögonfallande är också huvudets och halsens i rött,
blått och gult bjärt färgade, nakna hud med sina
köttiga bihang.
Vad vidare Sydamerikas strutsar, nanduerna,
angår, påminner de mest om emun, fastän de inte är
fullt så stora. De förekommer flockvis på stäpperna.
Ivrig jakt minskar deras antal så starkt, att nandun
anses tillhöra jordens snart utdöda fåglar.
Detsamma kan med än större skäl sägas om den
fascinerande lilla nyzeeländska kivin eller
snäpp-strutsen (fyra arter förekommer), blott stor som en
höna. Utom i människan har han en svår fiende i
förvildade katter, vilka han till följd av sitt nattliga
levnadssätt är särskilt utsatt för. Han saknar varje spår
till yttre vingar. Näbben är lång och snäpplik. Om
dagen ligger snäppstrutsen gömd i hålor i jorden och
sover så hårt, att man kan gräva fram honom, utan
att han vaknar. Det enda ägget är i förhållande till
fågeln jättelikt, större än ett svanägg. Försvunna för
alltid är de även nyzeeländska stora moafåglarna,
vilka levde ännu i historisk tid, samt Madagaskars
struts, de arabiska sagornas fågel Rock, som blev
ända till 5 m hög och som utrotades även den så sent,
att berättelser finns om att han skådats av vita
människor.
FRÅN NEWTON TILL CHADWICK
StRALNSNG. De olika formerna av strålning,
främst ljusstrålningen och värmestrålningen, har av
fysikerna under skilda tider tolkats på olika sätt.
Under slutet av 1600-talet framfördes två teorier
angående ljusets karaktär: den av Newton utarbetade
emissionsteorin, som går ut på att från en lysande
kropp utsändes ett särskilt ljusämne, och den av
Huy-gens framlagda undulations- eller vågrörelseteorin,
enligt vilken ljuset utgör en vågrörelse - svängningar
eller oscillationer - i etern. Etern var ett begrepp som
Huygens samtidigt måste skapa för att fullkomna
teorin.
Ljuset — en elektromagnetisk vågrörelse i den
hypotetiska etern
Huygens’ teori blev småningom den förhärskande,
men i fråga om dess detaljer var meningarna länge
delade. Man var visserligen på det klara med att
vågrörelsen måste vara transversell, dvs. svängningarna
vinkelräta mot ljusets fortplantningsriktning, men
lutade närmast åt den åsikten, att vågrörelsen var av
mekanisk karaktär. Först på 1860-talet tillkom den
elektromagnetiska teorin, utarbetad av Maxwell och
grundad på Faradays hypoteser angående
elektriciteten. Den elektromagnetiska ljusteorin fick på 1880-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
