Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Struts — världens största fåglar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRUTS 3289
Emun är en sällsam strutsfågel, som finns i Australien. Den har bred, platt näbb och kraftiga ben, vilkas tre tår ej har
förlängda klor. Vingarna är förkrympta och fjädrarna smala och mjuka. Huvudet är beklätt med korta, hårliknande fjädrar,
dess sidor och halsen är nakna eller dunklädda.
VÄRLDENS STÖRSTA FÅGLAR
OTRUTS. Ända sedan faraonernas tid har
strutsplymer varit en prydnads-, troligen även en handels- och
bytesvara i Afrika. Leverantören av dem är den
största av alla nu levande fåglar, över 2J/2 m hög. Den
skulle för längesedan ha utrotats, om inte en engelsk
lantman i början av 1860-talet varit företagsam nog
att uppföda strutskycklingar på sin farm. Han fick
snart efterföljare, ty fåglarna trivdes väl i
fångenskapen. Härmed blev den afrikanska strutsens,
Stru’-thio ca’melus’, existens säkrad. Fågelns
utbredningsområde hade dock hunnit begränsas högst betydligt.
Förr allmän över stora delar av den inte
urskogsbe-vuxna kontinenten, förekommer han numera blott i
Sahara och angränsande trakter samt österut i
Arabien och Irak; andra arter finns dock i mellersta
Afrika och Matabelelandet. Strutsfarmerna däremot
har nått stor spridning i skilda delar av världen. Till
och med i Stockholm (Råsunda) har man försökt sig
på saken, dock utan framgång. De tama strutsarnas
plymer är till följd av den omsorgsfulla vård som
ägnas fåglarna vackrare än de vildas. De vita utgörs
av den i övrigt - förutom den nakna halsen -
svartklädda hanens ving- och stjärtpennor (honans är
brungrå liksom hennes dräkt) och klipps av tre gånger
under två år utan något men för fågeln.
Att plymens fan faller så mjukt och sirligt beror på
att den, såsom fallet är med alla de fjädrar strutsarna
bär, saknar den s. k. konturfjäderns fasta byggnad
och form. Fanstrålarna är nämligen inte som hos
andra fåglar förenade med varandra genom små hakar i
kanten. Strutsens vingar duger följaktligen inte att
flyga med, varom för övrigt de tillbakabildade
vingbenen tydligt nog bär vittne. Varken flygmuskler eller
bröstbenkam finns, vilket senare förhållande givit
hela gruppen namnet slätbröstade fåglar. De långa,
muskulösa benen, med vilka strutsen vid försvar
utdelar livsfarliga sparkar, är så mycket kraftigare.
Strutsen kan springa fortare än en häst och
till-ryggalägga betydande sträckor med en hastighet av
4 mil i timmen. Även fotens reducerade tår (blott två
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
