Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svampar — svampar och svampplockning - Svampexperten har ordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3298 SVAMPAR
Sporbilden av en giftig flugsvamp.
Foto Axel Fors, Bodafors
SVAMPAR OCH
SVAMPPLOCKNING
Svampar. Ordet svamp används i två betydelser
i svenska språket. Ibland menar man därmed
mikroskopiskt små djur, vilkas kolonier efter lämplig
behandling lämnar s. k. tvättsvamp. Denna består av ett
elastiskt och ganska mjukt ämne, som dock ger så
stor stadga, att kolonier av ända till 1 m höjd och med
en tvärgenomskärning av cirka J/2 m kan byggas upp
på detta skelett. Med svamp åsyftar man emellertid
oftast vissa växter och särskilt de matnyttiga eller
giftiga svamparna i våra skogar. Dessa svampars
popularitet sammanhänger dock inte uteslutande med
att de är läckra och hälsosamma. När tusentals
stadsbor med korgar i handen ger sig ut i höstliga marker
är det nog i lika hög grad för att få uppleva naturen.
För att rätt hitta i svampmarkerna krävs det
nämligen ett väl uppövat spårsinne och förtrogenhet med
de olika svamparnas levnadsvanor och egenheter. Men
vad svampvännen ser och upplever i skogen, det anar
inte den som endast känner till två svampar,
kanta-rellen och flugsvampen.
Svampexperten har ordet
Svamparna hör till de märkligaste organismer man
möter i naturen. Inom växtriket utgör de en
synner
ligen omfattande och artrik grupp. Över
hundratusentalet svamparter uppges vara beskrivna, och
lejonparten därav kan endast bestämmas med hjälp av
mikroskopet.
Ur praktisk synpunkt kan man till att börja med
dela upp svamparna i småsvampar, vilka inbegriper
den ojämförligt talrikaste gruppen, och storsvampar.
Till den första gruppen hör jäst-, rost-, sot-, mögel-,
mjöldaggsvampar m. fl. Den andra gruppen omfattar
de högre svamparna.
Svamparna skiljer sig från algerna och övriga
växter däri, att de saknar klorofyll (bladgrönt). De kan
därför inte själva bereda organisk näring utan är
hänvisade till saprofytiskt eller parasitiskt levnadssätt.
En del på träd växande svampar är exempel på dylika
parasiter. Deras myceTum (se nedan) växer inuti
träden och suger ur dem sin näring. De flesta av våra
vanliga ätliga svampar är saprofyter, vilkas
myce-lium lever i jorden och där upptar sin näring av
multnande växt- och djurlämningar.
De flesta svampar förökas genom sporer, vilka
motsvarar de blommande växternas frön. Sporerna hos
de högre svamparna utvecklas emellertid inte
omedelbart till det vi kallar svamp utan alstrar först ett nät
av rikt förgrenade fina, vanligen vita trådar, som
utgörs var för sig av en enkel rad av celler.
Trådarna kallas för hyfer och utgör tillsammans
den vegetativa bålen, eller det nyssnämnda myceliet,
från vilket särskilda, sporalstrande fuktkroppar eller
svampar kan växa upp, även de bestående av hyfer.
Svamparna utgör en mycket mångformig växtgrupp.
Hos tryffelsvampar och en del buksvampar är formen
nästan klotrund eller päronformig, hos hattsvampar
och disksvampar däremot vanligen mera skivlikt
utbredd - eller halvklotformig, tratt- eller skållik,
mussellik, hovlik, klubblik, busklikt grenig etc. Den
mest förekommande formen är den paraplyliknande
med en övre del kallad hatt och en nedre
stjälkliknan-de kallad fot, vilken utgör föreningslänken mellan
svampmodern (myceliet) och fruktkroppens övre del
(hatten).
Hos barrträden m. fl. bildar myceliet, som är
flerårigt, ett överdrag på rötterna, och fina
mycelie-trådar av vissa svampar omspinner eller tränger in
mellan rotcellerna och förenar sig med värdväxten.
Denna företeelse benämns mykorrhiza (svamprot)
och finns bl. a. hos orkidéer, ljungväxter, hänge- och
barrträd. Det är numera konstaterat, att värdväxten
och svampen lever ett symbiotiskt förhållande
(samliv), och i näringsavseende är i synnerhet
värdväxtens existens beroende av svampen.
Vissa mykorrhizabildande svampar är knutna till
bestämda träd och förekommer endast i deras närhet.
Så t. ex. följer lärkmusseronen och lärksoppen
lärkträdet, apelsinsoppen (aspsoppen) aspen, röda
flugsvampen björken, blodriskan granen osv.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
