Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svampar — svampar och svampplockning - Svamparnas indelning - De ekonomiskt viktigaste svamparna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVAMPAR 3299
Svamparnas indelning
Svamparna, som omfattar såväl encelliga som
fler-celliga former, är till förökningssättet mycket olika.
Förökning sker dels vegetativt genom särskilda
sporer (koni’diesporer etc.), dels på könslig väg. I
sistnämnda fall sammansmälter innehållet i en cell
tillhörande ett hanligt mycelium med ett honligt,
varefter kärnorna förenar sig. Hos basFdiesvamparna
sker föreningen senare i basidierna. Basidierna ger
upphov till basidiesporer, som i sin tur utvecklas till
hanliga eller honliga mycelietrådar, och så är
kretsgången fullbordad.
De svampar vi till att börja med skall stanna inför
hör utan undantag till följande grupper:
I. Askomyce’ter, sporsäcksvampar med flercelligt
mycelium. Sporbildning i hylsor, sporsäckar. Hit hör
murklor, tryfflar, mjöldagg, mjöldryga och vissa
mögelarter samt de encelliga jästsvamparna.
II. Basidiomyce’ter eller basidsvampar, med
flercelligt mycelium. Sporbildning genom avsnörning
från basidier. Hit hör hattsvampar, buksvampar,
rost-och sotsvampar.
Svamparnas »frön» (sporer) är mikroskopiskt små.
Hos hattsvamparna bildas sporerna på den undre
(mot marken vända) sidan på den yttre ändan av tätt
hoppackade, klubblika, mikroskopiskt små organ
(basidier), vanligen fyra sporer på varje basidie. Vid
mognaden avfaller eller avkastas sporerna, och de
flesta uppfångas i luften och sprids, innan de hunnit
ned till marken, även vid skenbar vindstilla.
Undersidan är hos de flesta hattsvampar försedd
med skivor (lameller), rör, gropar (porer), taggar,
vårtor eller ådror på vilka sporerna bildas.
Hattsvamparna (hymenomyceter) indelas i sin tur i:
skivsvampar, fingersvampar, rörsvampar och taggsvampar.
Det skulle föra för långt att här ingå på en
beskrivning av de olika arterna av svamparna och hur man
skiljer dem åt. I dessa frågor bör man vända sig till
någon modern svampbok. För att undgå de giftiga
svamparna är en grundlig artkännedom nödvändig.
Inte ens genom förvällning kan man undgå de dödligt
giftiga svamparnas verkningar. Detta gäller t. ex.
bolm-örtskivlingen, lömska och vita flugsvamparna.
Vissa grupper kan dock t. o. m. den mest oerfarne
plocka, emedan inga livsfarliga giftsvampar finns
bland dem. En sådan grupp utgör de koralliknande
fingersvamparna. - Bittra arter av dessa bör dock
undvikas. En annan är taggsvamparna, hos vilka
hatten på undersidan är försedd med taggar. En tredje
är de äggformiga röksvamparna. Vissa arter
tillhörande dessa grupper är emellertid mindre åtråvärda
genom sin seghet och beska smak. Till skivlingarnas
och rörsvamparnas grupper hör många högt skattade
matsvampar men också några giftiga. En mycket god
matsvamp, som aldrig kan föranleda några misstag
med allvarliga följder, är kantarellen, ty den kan en-
A. Hattsvampar
Vitskivlingar Flugsvampar Fjällskivlingar Ringskivlingar Vaxskivlingar Musseroner Trattskivlingar Nagelskivlingar Broskskivlingar Stockskivlingar Rödskivlingar Slidskivlingar Sköldskivlingar Rödskivlingar Mjölkskivlingar Brunskivlingar Tofsskivlingar Trådskivlingar Fränskivlingar (Gråskivlingar) Bitterskivlingar Spindelskivlingar Pluggskivlingar
Svartskivlingar Champinjoner Kragskivlingar Slöjskivlingar Mörkskivlingar Bläcksvampar Slemskivlingar Sprödskivlingar (Vitt eller gult sporstoft) Riskor Kremlor Kantareller eller T rumpetsvampar (Vitt eller gult sporstoft)
Oxtungsvampar Rörsoppar Tickor
Taggsvampar
Blomkålssvampar, Fingersvampar
B. Gelésvampar
Gelétaggsvamp, Klibbfingersvamp
C. Buksvampar
Stinksvampar, Jordstjärnor
Röksvampar, Äggsvampar, Rottryfflar, Hartryfflar
D. Tryffelsvampar
Hjortsvampar, Tryffel (vittryffel)
E. Disksvampar
Topp-, Sten-, Hatt-, Möss-, Spadmurklor, Skålsvampar
dast förblandas med den brandgula kantarellen,
vilken emellertid inte är giftig. (Den senare är dock
ingen delikatess.)
För svamparnas bestånd är tekniken (om man skär
av eller plockar hela foten) vid plockningen av föga
vikt. Däremot lider svampen svårt av väganläggningar,
skogsröjning och andra ingrepp i naturen. Odling av
champinjoner i källare e. d. förekommer tämligen
allmänt i såväl Stockholm som landsorten.
De ekonomiskt viktigaste svamparna
Det finns emellertid svampar som har långt större
ekonomisk betydelse än de nyssnämnda. Somliga
av dessa har människan kunnat göra till sina tjänare,
andra däremot är skadegörare. Genom de förra
skapas oavlåtligt stora värden. Särskilt sker detta genom
de små av enstaka celler bestående jästsvamparna.
De har nämligen förmåga att förjäsa socker till
alkohol (se Jästsvampar).
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
