Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svavel — nyckelämne inom tekniken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVAVEL 3307
NYCKELÄMNE INOM TEKNIKEN
Svavel är ett ickemetalliskt grundämne som varit
känt långt före vår tideräknings början. Dess latinska
namn är sulfur, och härav härleder sig dess kemiska
symbol, S. På grekiska heter svavel teion, antagligen
efter ett indogermanskt namn thyein = söka, offra.
Härav benämningen tio-föreningar på vissa framför
allt organiska svavelföreningar.
Svavel finns både fritt i naturen och bundet i olika
kemiska föreningar. I Europa förekommer fritt
svavel i stora mängder på Sicilien. De viktigaste, i
naturen förekommande svavelföreningarna är sulfiderna.
Sulfidmineralerna kallas alltefter sina fysikaliska
egenskaper: kiser (t. ex. kopparkis, CuFeS2, och
sva-velkis, FeS2), glanser (t. ex. blyglans, PbS) och
blän-den (t. ex. zinkblände, ZnS). I Sverige framställs
stora mängder rent svavel genom partiell förbränning
av det svavelväte (H2S) som bildas vid destillation av
våra oljeskiffrar. Större delen av landets svavelbehov
täckes dock av svavelkis.
Det kemiskt rena svavlet är gult till färgen samt
lukt- och smakfritt. Det är olösligt i vatten men lösligt
i kol och erhålles vid detta lösningsmedels
avdunstning i form av vackra rombiska kristaller. Smälter
man svavel och låter det långsamt stelna, erhålles i
stället genomlysande kristallnålar, som utgörs av
monoklint svavel. Upphettas svavel över sin smältpunkt,
mörknar det och blir trögflytande eller visköst, men
vid högre temperatur blir det åter lättflytande. Hälles
visköst svavel i vatten, stelnar det till en plastisk
massa. Rombiskt svavel smälter vid 114°, monoklint
vid 1190. Kokpunkten ligger vid 444,5°. Ängan från
kokande svavel kan fås att kondensera direkt.
Produkten kallas svavelblomma.
Svavel har fått stor teknisk användning framför allt
till framställning av svavelsyra och
konstgödningsmedel (superfosfat) samt i pappersmassaindustrin
och den organiska färgämnes- och
läkemedelsindustrin. På grund av sin oxiderbarhet används det
dessutom i svartkrut, fyrverkeripjäser och tändstickor (i
tändsatsens svavelantimon). En annan viktig
användning av svavel är till vulkanisering av kautschuk.
Svavlets viktigaste förening är svavelsyra, H2SO4.
I koncentrerad form utgör denna en färglös, oljeartad
vätska. Genom att upplösa SO3 i koncentrerad
svavelsyra erhåller man rykande svavelsyra eller »oleum».
Den koncentrerade svavelsyrans specifika vikt vid 15°
är 1,84. Den förenar sig begärligt med vatten under
stark värmeutveckling och är en av våra starkaste och
mest frätande syror. I industriell skala framställes
svavelsyra enligt två metoder:
1. Blykammarmetoden, enligt vilken en blandning
av svaveldioxid, luft och nitrösa gaser införes i stora,
blyklädda rum av 1 000-3 000 m3 rymd- Samtidigt
inblåses finfördelat vatten. Svaveldioxiden oxideras i
blykamrarna av de nitrösa gaserna till svaveltrioxid,
vilken löser upp sig i vattnet och bildar svavelsyra.
2. Kontaktmetoden. Enligt denna metod ledes en
blandning av svaveldioxid och luft över finfördelad
platina som katalysator. Svaveldioxiden oxideras
härvid av luftens syre till svaveltrioxid, som med vatten
sedan får bilda svavelsyra.
Närbesläktade med svavel är grundämnena tellur
och selen. Det sistnämnda har den märkliga
egenskapen att vid belysning ändra sitt elektriska
led-ningsmotstånd och har fått användning vid
omvandling av ljusvariationer i elektriska svängningar.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
Fabrik för framställning av
svavelsyra. I förgrunden till
vänster ser vi ett lager av svavel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
