Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sveaborg — en skamfläck i Sveriges historia - »Det gyllene krutet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3308 sveaborg________________________________________________________________________
Skärgårdsflottan i Gustafswärdssund. Sveaborg. Tuschlavering av Elias Martin från 1760-talet.
EN SKAMFLACK I SVERIGES HISTORIA
OVEABORG (finska Suomenlinna). »Sveaborg
som rörer hafvet på den ena sidan och stranden på
den andra gifver Den kloke Herraväldet öfver både haf
och land.» Dessa ord, som Sveaborgs skapare
Augustin Ehrensvärd låtit inrista, står ännu att läsa på en
platta vid den s. k. Kungsporten. Fästningen, som
under mitten av 1700-talet uppfördes på sju klippöar
vid inloppet till Helsingfors, ansågs ointaglig och
kallades inte utan skäl »Nordens Gibraltar».
»Det gyllene krutet»
På Sveaborg byggde också hela planen för Finlands
försvar under det olyckliga finska kriget, och då
ryssarna i februari 1808 gick till anfall, skickades
betydande förstärkningar till fästningen, medan fältarmén
retirerade norrut. Med en besättning på 7 000 man,
2 000 kanoner och rikliga förråd av ammunition och
proviant syntes inte heller Sveaborg behöva frukta
någon fiende, och den ryske befälhavaren, som själv
inte disponerade mer än 6 700 man, skrev till sin
kejserlige herre, att han fann det meningslöst att
spilla tid med en belägring. Till svar fick han en
uppmaning att försöka med »det gyllene krutet».
Sveaborgs kommendant, Carl Olof Cronstedt,
åtnjöt sedan Gustav HI:s tid stort anseende som
sjö-militär, men han saknade erfarenhet av
fästningsför-svar och ansåg som många andra Finland
tillspillo-givet på förhand. Han var därför lätt att påverka, och
hans kusin och närmaste man, överste F. A.
Jäger-horn, arbetade i maskopi med landsflyktiga anjala-
män för Finlands »befrielse». Några av de högre
officerarna var dennes meningsfränder, och bland de
övriga fanns det ingen som hade kraft och beslutsamhet
nog att förhindra förrädiska stämplingar. En
ödesdiger roll spelade också några officersfruar.
Den 6 april slöt Cronstedt ett stillestånd med löfte
att uppgiva fästningen 3 maj, om hjälp inte
dessförinnan anlänt från Sverige. »Hela världen visste ju»,
som tsaren triumferande yttrade, »att luvet inte
kunde vara öppet de första dagarna i maj.» Man har
emellertid många vittnesbörd om den växande
spänningen bland de trogna trupperna, när den ödesdigra
dagen nalkades, och man förstår deras förtvivlan, då
3 maj kom och havet ännu låg fruset. Maktlösa fick
de se fästningen med alla förråd och kanoner och hela
den dit detacherade eskadern ur skärgårdsflottan, ca
100 fartyg, överlämnas till en underlägsen fiende.
Att Sveaborg överlämnades genom förräderi är
uppenbart. Huruvida Cronstedt också var köpt med
ryskt guld eller endast övertalad och förd bakom
ljuset av sina närmaste män, kan inte med säkerhet
avgöras. Men ansvaret faller ändå tungt på honom. Det
ryska bombardemanget hade endast raserat några
skorstenar och kostat sex man livet. Förråden var
mer än tillräckliga, och tidpunkten för
kapitula-tionsfristens utgång var lika ogynnsam ur svensk
synpunkt som den var fördelaktig ur rysk. Ett
besvärande indicium är också, att Cronstedt i direkt strid
mot sin instruktion underlät att förstöra förråden och
bränna skärgårdsflottan.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
