Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svensk litteratur — vår andes stämma i världen - Gustavianerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LITTERATUR 3335
övre raden från vänster, Albert Engströms omslag till Fridolins lustgård, 1901. — Ernst Norlinds omslag till Ekelunds Elegier,
1903. — Ett Selma Lagerlöf-omslag av Albert Edelfelt, 1904. Nedre raden. T. v. Pär Lagerkvists Motiv med omslag av Isaac
Grünewald, 1914. I mitten Bertil Bull Hedlunds omslag till Harry Martinsons Resor utan mål, 1933, och t. h. ett omslag av
Bror Hjorth till Eyvind Johnsons Här har du ditt liv, 1935.
Gustaf af Leopold, den siste gustavianen som ännu
långt in på 1800-talet förblev ett levande minnesmärke
över sitt tidevarvs fina vett och eleganta
mångkunnighet. Den verklige aristokraten bland de
gustavianska skalderna var Johan Gabriel Oxenstierna,
hovmannen som svärmade för naturen,
upplysningsmannen som trodde på första bästa andeskådare,
idyl-likern med det ömma hj’ärtat som var en mästare i att
berätta frivola anekdoter och forma bitande epigram.
Den franska smakens herravälde var ett
allmän-europeiskt fenomen. Att den väl lät förena sig med
romantiska strömningar, särskilt från England, visade
de flesta svenska skalderna. Men för Thomas Thorild
var detta långt ifrån nog. Han ville sätta i gång en
or
dentlig revolution i vitterheten, så att allt det glättade
i franskt lättsinne och formsinne sopades bort för
att lämna rum åt en kraftfull skrovlighet med
svindlande höjder och djup. För att vinna striden
uppbådade han hjälptrupper från när och fjärran, från
urtid och nutid, helst sådana som var av germanskt
ursprung. Om det buller han åstadkom lämnade mindre
spår efter sig än vad han hade avsett, så framstår han
i alla fall som en framsynt förkämpe för det stora i
litteraturen, som en god kritiker och en ännu bättre
lagstiftare för kritiker. I sin poesi lyckades han
endast tillfälligtvis träffa den höga ton han
eftersträvade. Därvidlag hade Bengt Lidner större framgång.
Hans brusande ordkaskader utövar ofta samma
troll
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
