Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sveriges historia — vårt lands öden genom tiderna - Den hundraåriga freden - En liberal reformperiod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
337 2 SVERIGES HISTORIA _______________________________
Preussen och hoppades på hjälp från Sverige. Både
1848 och 1864 var det inte heller långt ifrån, att
Sverige kommit i krig som Danmarks bundsförvant, men
detta avstyrdes 1848 tack vare Oskar I:s försiktighet
och 1864 genom den svenska ministärens vägran att
följa Karl XV i hans krigiska planer. Danmarks
svåra nederlag framkallade dock i Sverige starka
anti-tyska känslor, som särskilt under fransk-tyska kriget
tog sig starka uttryck.
Oskar II, som 1872 blev Sveriges konung, satte
bl. a. som sitt mål att göra slut på den
demonstrations-politik som länge drivits inom svenska kretsar mot
både Ryssland och Tyskland, och han lyckades
också återställa ett gott förhållande till dessa makter. Den
utrikespolitiska idyll, i vilken Sverige levde under
senare delen av 1800-talet och början av 1900-talet,
stördes emellertid av de allt svårare konflikterna med
Norge, vilka slutligen ledde till att den svensk-norska
unionen upplöstes (1905).
Det första världskriget satte Sveriges neutralitet
på svåra prov. Båda de stridande parterna önskade
Sveriges medverkan och kränkte ideligen vår
neutralitet genom sänkningar eller beslag av svenska fartyg
och även på annat sätt. Att Sverige undgick att dras in
i kriget, får huvudsakligen tillskrivas dels den
betydande förstärkning av försvaret som beslöts 1914,
dels den fasta neutralitetspolitik som fördes av den
svenska regeringen. Då Finland mot slutet av
världskriget gjorde sig fritt, önskade Ålands befolkning
förena sig med Sverige, men detta förhindrades av
hänsyn till finnarna. Den svenska utrikespolitiken under
mellankrigsåren fick sin prägel av Sveriges
medlemskap i Nationernas förbund och det allt intimare
samarbetet med de andra nordiska rikena. Rörande
handelspolitiken utvidgades detta samarbete till att
omfatta även Holland och Belgien (Oslostaterna). Efter
Hitlers makttillträde i Tyskland (1933) började även
Sverige snart få känning av den stigande politiska
spänningen, och i samband med folkförbundets
gradvisa sönderfall förbereddes en ny svensk
neutralitetspolitik. Denna sattes på hårda prov vid andra
världskrigets utbrott (1939). Ansträngningarna att nå ett
närmare samarbete på neutralitetens grund med de
övriga nordiska länderna omintetgjordes genom det
ryska anfallet på Finland (1939) och den tyska
ockupationen av Norge och Danmark (1940). Genom det
tyska trycket, som ytterligare skärptes sedan Finland
1941 gått med i kriget på Tysklands sida, tvingades
Sverige till upprepade avvikelser från den formella
neutraliteten samt även att i sin handelspolitik och i
vissa inre frågor rätta sig efter tyska krav. Efter det
tyska nederlaget vid Stalingrad och fullbordandet av
den avsevärda svenska upprustningen kunde
emellertid från 1943 en mer strikt neutralitetspolitik
genomföras till krigets slut. Likaså kunde ett ständigt
intensifierat hjälp- och stödarbete utföras till förmån för
de ockuperade norska och danska folken.
Diplomatiskt understöd och ekonomiska förmåner bereddes
även Finland vid dess utträde ur kriget 1944. a
Utrikespolitiskt återupptog Sverige så snart som
möjligt sitt traditionellt vänskapliga internationella
samarbete. 1946 blev det medlem av Förenta
nationerna. 1947 biträdde det Marshallplanen, och 1949
inträdde det i Europarådet. Särskilt intimt var helt
naturligt samarbetet med de övriga nordiska staterna.
En ifrågasatt försvarssamverkan dem emellan föll
emellertid 1949 åtminstone tills vidare på ländernas
olika inställning till den s. k. Atlantpakten. Medan
Danmark och Norge politiskt och militärt anslöt sig
till övriga atlantmakter, ansåg sig den svenska
regeringen böra fortsätta en i möjligaste mån strikt
neutralitetspolitik i det »kalla kriget» mellan
Sovjetunionen och västmakterna genom att förbli obunden av
allianser. Se även Norden.
En liberal reformperiod
Den inre samhällsutvecklingen i Sverige efter 1809
avspeglar tidens allmänna strömningar och
strävanden. Den uppluckring av det gamla ståndssamhället
som börjat på 1700-talet fortsatte särskilt under
inflytande av liberalismen, som omkring 1830 började
få vind i seglen. Näringsfrihet genomfördes: handeln
på landsbygden frigavs, skråväsendet försvann, och
skyddstullarna avskaffades. Lagstiftning och
lagskip-ning präglades av större humanitet: religionstvånget
upphävdes, strafflagen mildrades, fångvården
förbättrades och den förhatliga tjänstehjonsstadgan
försvann. Obligatorisk folkskolundervisning infördes.
Den sista resten av det gamla ståndssamhället var
fyrståndsriksdagen. Alltifrån 1809 stod frågan om
riksdagens ombildning på dagordningen, men först
genom representationsreformen 1866 blev denna
ombildning verklighet (jfr De Geer).
Den samhällsklass som först vann ökat inflytande
genom representationsreformen var bönderna, och de
närmast följande årtiondena var böndernas politiska
storhetstid i vår historia. I lantmannapartiet (1867)
fick de ett verksamt instrument vid genomförandet
av sina krav och önskemål. Främst gick dessa ut på
att avskaffa de skatter som av gammalt vilat på
jorden (»grundskatten») samt indelningsverket, som
likaledes tyngt den jordägande befolkningen.
Bönderna lyckades nå sina mål genom att sätta deras
uppfyllande som villkor för den förbättring av försvaret
som tidens händelser visat vara nödvändig. Omkring
1880 kom emellertid svåra tider för de svenska
bönderna. Konkurrensen med de stora
spannmålsländer-na vållade katastrofalt fallande sädespriser och
därmed minskning av jordegendomarnas värde, och det
var nu som den stora emigrationen till Amerika
satte in. Jordbrukskrisen aktualiserade också kravet
på tullskydd för spannmål, och detta genomfördes
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
