Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Säldjur — havens smidiga däggdjur - »Svenska» sälar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sÄLDJUR 3397
Knubbsälen har ett fryntligt utseende och är alltid en populär företeelse i de zoologiska trädgårdarna. Den finns
huvudsakligen på västkusten men tränger även in i Östersjön, där den dock förekommer sparsamt.
tänderna rotar valrossarna upp dyn för att komma åt
musslor och andra bottendjur.
De egentliga salarna är utomordentligt väl
anpassade för livet i vattnet, så väl att det inte är mycket
kvar av deras förmåga att leva på land. Kroppen är
strömlinjeformad, så att den klyver vattnet bra.
Ex-tremiteterna är fenlika och de bakre dessutom
bak-åtriktade som en stjärtfena. Pälsen är korthårig.
Värmeskyddet skapas i stället av ett tjockt späcklager
under huden. En ytterligare anpassning till vattnet
ligger däri, att öron- och näsöppningarna kan
tillslutas. Men lungor har sälarna inte kunnat slippa
ifrån. De måste därför upp till vattenytan ibland
för att andas. - När de sover vilar de helst på
havsbottnen på grunt vatten, och stiger då och då med
hjälp av framlabbarna upp till ytan för att andas.
Under vintern, när vattnet fryser till, krafsar de ut
andningshål åt sig och håller dessa öppna med hjälp av
den varma andedräkten. Sälarna brukar inte stanna
så särskilt länge under vattnet, när de dyker. De
kommer i regel upp en gång i minuten utom när de jagar
fisk, då de kan stanna flera minuter under ytan.
Sälarna förekommer i alla hav, även i ett sådant
inhav som Kaspiska havet, och i större sjöar, såsom
Bajkalsjön, ja, t. o. m. Ladoga och Onega, vilka i forna
tider varit delar av världshaven.
»Svenska» sälar
I Sverige har vi gråsälen, knubbsälen och
vikare-eller ringsälen. Gråsälen är den största av dem. Den
är omkring 2 m lång, men man har iakttagit betydligt
större exemplar. Den finns runt alla våra kuster men
avtar i antal i norra Östersjön. Den håller ofta ihop i
stora flockar.
Knubbsälen uppträder talrikast på västkusten men
förekommer också sparsamt på östkusten upp till
Södermanland.
Vikaresälen är den minsta av sälarna och uppnår en
längd av i till 1,5 m. Den förekommer i Bottniska
viken och Östersjön till Öresund. Den är egentligen
en högnordisk art, som inkommit till Östersjön vid
den tid då detta hav stod i förbindelse med Ishavet.
Den utgör därför en relikt i Östersjön och i de stora
insjöarna i nordvästra Ryssland.
Vikaresälen föder sina ungar på isen, och det gör
också gråsälen helst, knubbsälen däremot föder sina
på land. — Sälarnas föda utgörs av fisk men även av
kräftdjur och blötdjur. Under sina jakter förstör de
ofta kustbefolkningens fiskredskap och åstadkommer
därigenom många gånger stor skada. Man utbetalar
därför skottpengar för dödade sälar. Sälarna jagas
emellertid också för späckets skull, varjämte de
nyfödda ungarnas skinn är värdefullt. I viss
utsträck
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
