Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Säldjur — havens smidiga däggdjur - »Svenska» sälar - Söderberg, Hjalmar — en illusionsfri sanningssökare - En »osedlig» debut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3398 SÖDERBERG ___________________________________
ning har även köttet, s. k. kobbekött, kommit till
användning.
På Grönland spelar sälj akten en ytterst
betydelsefull roll, och grönländarnas livsföring grundar sig
till stor del på sälj akten. Runt Grönlands kuster och
långt ute på havet förekommer även de stora
blåssä-larna eller klappmytsarna och grönlandssälarna eller
harpsalarna. De är utsatta för en hänsynslös jakt.
I de antarktiska haven och vid Stilla Havets
atlant-kust upp till San Francisco förekommer sjöelefanten,
vars hanar når en längd av 5 m, under det att honorna
stannar vid 3 m. Sitt namn har den fått av att nosen
förlängts till en 40 cm lång snabel. Den har förföljts
ännu hänsynslösare än blåssälen och grönlandssälen
och särskilt den nordliga formen är numera nästan
utrotad.
EN ILLUSIONSFRI SANNINGSSÖKARE
Söderberg, Hjalmar (1869-1941),
symboliserar i sin diktning den stämning av fin de siècle
(sekelslutet) som på hans tid var ett mod och som han
genom sin fina ironi och sitt glasklara språk bar upp
bättre än alla andra. Söderberg var stockholmspojke,
utgången ur enkel borgerlig miljö och av fadern
bestämd för ämbetsmannabanan. Efter studentexamen
- han var för blyg att ta emot hyllningarna på
gården och smet hem bakvägen, fast han hade klarat sig
med AB i mogenhet (men B i flit!) - tjänstgjorde
han några år i tullverket. Han hade redan då fått in
några dikter och prosaskisser i tidningar och
tidskrifter. Småningom skaffade han sig stor förtrogenhet
med 80- och 90-talens svenska, franska och danska
skönlitteratur, som han kort och elegant anmälde, till
en början i Ord och Bild, senare i Svenska Dagbladet
och Dagens Nyheter.
En »osedlig» debut
Efter att ha verkat huvudsakligen som kritiker i
fem-sex år debuterade han 1895 med romanen
Förvillelser, som på grund av en olycksalig kritik kom
— Jag vill handla. Liv är handling. Då jag ser
något som upprör mig vill jag gripa in. Jag
griper icke in var gång jag ser en fluga i ett
spindelnät, ty spindlarnas och flugornas värld är icke
min, och jag vet att man måste begränsa sig, och
jag tycker inte om flugor. Men om jag ser en
liten vacker insekt med guldskimrande vingar i
nätet, då river jag sönder det och dödar spindeln
om det behövs, ty jag tror inte på att man inte
får döda spindlar. — Jag går i skogen; jag hör
nödrop; jag springer efter skriket och finner en
man i begrepp att våldföra en kvinna. Jag gör
naturligtvis vad jag kan för att befria henne,
och om det blir nödvändigt, dödar jag mannen.
Lagen ger mig ingen rätt därtill. Lagen ger mig
rätt att döda en annan blott till nödvärn, och
med nödvärn menar lagen blott värn i yttersta
nöd för eget liv. Lagen tillåter mig icke att döda
någon för att rädda min far eller min son eller
min bästa vän, och icke för att skydda min
älskade för misshandel och våldtäkt. Lagen är
löjlig, kort sagt, och ingen anständig människa
låter sitt handlingssätt bestämmas av den.
Ur Doktor Glas.
att anses som osedlig. I boken skildras en typ av ung
man, som var modern vid denna tid i litteraturen:
den dagdrivande och dagdrömmande viljelösa
flanören, som låter sina handlingar styras av slumpen och
av tillfälliga impulser. Tomas Webers passivitet ställs
i motsättning till lidelsen hos de två kvinnor, med
vilka han invecklas i förhållanden och vilkas livsöden
han trasslar till. Märkligare än själva berättelsen är
den utsökta, stämningsrika skildringen av
Stockholm. Hjalmar Söderberg var starkt fäst vid sin
stad - »jag är född på Ladugårdslandet och har
där tillbragt hela mitt liv, om jag undantar ett års
landsflykt på Söder och några smärre utflykter till
Nacka, Lidingöbro, Uppsala och Paris»,
konstaterade han 1901 - och han blev en av våra finaste
stockholmsskildrare. Miljön upptar också jämte
barndomsupplevelserna stor plats i den delvis
självbiografiska Martin Bircks ungdom (1901), en bok som på
grund av sin utmejslat klara stil, sina rika
stämningsvärden och djupa reflexioner blivit en klassiker i
svensk litteratur. Särskilt kapitlet om barndomen har
blivit berömt: kontrasten mellan livets ömtåligt fina
och dess brutalt råa sidor har fått ett melankoliskt
skönt uttryck.
Hjalmar Söderbergs strävan efter koncentration
och precision i uttrycket röjer sig också i formatet:
hans romaner är i regel korta, de kan sägas vara
utvidgade noveller. Det är också som novellförfattare
han nått sin största berömmelse. I Historietter (1898)
och följande novellsamlingar har han gett små bittra
eller uppsluppna livsskildringar, ofta baserade på
egna barndomsminnen eller på andras upplevelser.
Han ironiserar över människors dumhet och
uttrycker sin djupt pessimistiska uppfattning om livets
meningslöshet. Romanen Doktor Glas (1905) är ett
tankeexperiment: en läkare bringar en vämjelig
prästman om livet för att skona dennes hustru; redan
dessförinnan hade Söderberg namn om sig för att vara
präst- och kristendomshatare. Han ägde dock ett starkt
intresse för religiösa frågor, väl ett arv från
Kierke-gaard, som han med beundran läst redan på
skolbänken. Senare i sitt liv återkom han till
religionshisto-riska problem i flera böcker.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
