Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teater och drama — från Aiskylos till Anouilh - Tespiskärran börjar rulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER 3413
Dionysosteatern i Aten på vars
scen det klassiska grekiska
dramat föddes. Man spelade på
den mosaikbelagda, runda
scenen (orkestran) mot
bakgrunden av ett hus (skene) och
omgiven av det halvcirkelformade
åskådarrummet som steg
uppför Akropolis’ höjder.
På så vis blev teatern rotfast i Aten, den attiska
huvudstaden, och under nästa århundrade, 400-talet f. Kr.,
når den klassiska grekiska teatern sin kulmen vad
dramatiken beträffar med de tre tragöderna
AFsky-los, SoTokles och EurFpides. Dessa tre lade
grunden till världsdramatikens byggnad. De har haft ett
oerhört inflytande på efterkommande dramatikers
verk ända fram till våra dagar. Det räcker med att
nämna att författare som Racine och Goethe bland de
äldre, Sartre och Anouilh bland de yngsta åter tagit
upp och bearbetat motiv ur de grekiska
dramatikernas produktion, för att man skall förstå livskraften
i deras verk.
Aiskylos (Perserna, Orestien) är portalfiguren.
Han skapade det första verkliga dramat och den
första fasta teaterformen. Sofokles (Kung Oidipus,
An-tigone) byggde vidare och fulländade Aiskylos verk.
Han avrundade tragedin till en mer harmonisk enhet,
införde den 2:e aktören och skapade därigenom större
möjligheter för författarna att utvidga handlingen i
dramerna. Euripides (Medea, Iphigenia) är i
motsats till sina äldre kolleger inte bunden vid den
religiösa kulten och dess tankevärld utan är snarare
filosof och den förste problemdramatikern.
Skådespelarna, som nu vuxit i antal till tre,
spelade på Dionysosteatern, som låg nära gudens tempel
på Akropolis’ södra sluttning. Teatern utvecklades
liksom dramat starkt under 400-talet. Ett scenhus, mot
vars fasad man spelade, flyttades in på den runda,
förut helt kala spelplatsen, den s. k. orkestran.
Scenhuset blev en fast anläggning i sten och byggdes ut
med flyglar. Målade dekorationer och en alltmer
omfattande rekvisita gjorde föreställningarna festligare.
Aktörernas dräkter - endast män fick uppträda
-var noga fastställda och vittnade om teaterns
religiösa ursprung. Till den vida, broderade manteln och
de högbottnade skorna hörde en peruk med långa
lockar och en ansiktsmask. Manteln och masken
skyddade aktören från insyn och med dessa hjälpmedel
kunde han lätt identifiera sig med än den ena än den
andra av dramats personer. Fast aktörernas antal blott
var tre, var rollantalet vida större. Föreställningarna
utgjorde höjdpunkten på en rad Dionysosfester under
året, av vilka den förnämsta inföll i mars eller början
av april och för vilken en av Atens styresmän hade
ansvaret. Programmet som var utformat som en
tävling mellan skådespelare och aktörer - under
Aiskylos tid sammanföll de båda begreppen - varade i flera
dagar och de många och långa föreställningarna
beskådades med brinnande intresse av stadens hela
befolkning, som slagit sig ned på Akropolis’ sluttning
ovanför spelplatsen.
Även komedin uppstod ur en sång, nämligen ur en
attisk nidvisa, som fantastiskt utstyrda sångare
brukade stämma upp vid de uppsluppna vinfesterna.
Komedin hämtade även inspiration från en mycket
enkel för att inte säga rå fars, som spelades i de doriska
landsdelarna. Härav bildades den äldre attiska
komedin som vi känner den från AristoTanes verk
(Fåglarna, Molnen, Grodorna) mot slutet av 400-talet
f. Kr. - verk som genom sin satiriska och revymässiga
utformning ter sig förvånansvärt moderna. Denna
klassiska komedi har dock inte varit så betydelsefull
för efterkommande författare som den s. k. nyattiska
komedin blev. Den uppstod några århundraden
senare och hade sin främsta representant i Menan’dros.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
