Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Telegraf och telefon — tal och skrift per tråd - Dagens telefonteknik - Kablar för telegraf och telefon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TELEGRAF och TELEFON 3427
Varje nätgrupp har ett 3- eller 4-siffrigt
riktnummer, som börjar med o och flera sådana riktnummer
har för övrigt redan tagits i bruk. Stockholms
nätgrupp har t. ex. riktnumret 010, Göteborgs nätgrupp
031, Södertälje nätgrupp 0755 osv. Abonnenterna
inom en viss nätgrupp tilldelas vidare var sitt 5- eller
6-siffrigt katalognummer, vilket senare är det som i
dagligt tal kallas telefonnumret. I telefonnumret
anger de två första siffrorna den telefonstation man är
ansluten till. Med ledning av en persons
telefonnummer kan man alltid sluta sig till i vilken ort - eller
i vilken stadsdel - han bor.
Kablar för telegraf och telefon
Erforderliga ledningsförband mellan en
telefonstation och dess abonnenter respektive mellan olika
telefonstationer anordnas i form av kablar,
blankledningar samt i någon omfattning per radio. Största
betydelsen har i våra dagar kablarna. De enklaste
kablarna består av pappersisolerade koppartrådar,
som omsluts av en yttre blymantel. Trådarna i en
dylik kabel utnyttjas parvis. De första kablarna var
avsedda för telegrafi och med tiden anlade man kablar
mellan orter på allt större och större avstånd från
varandra. Så småningom uppstod tanken att förena olika
kontinenters telegrafsystem genom kablar. Ett av de
förberedande försöken daterar sig från 1851, då en
med guttaperka isolerad kabel nedlades mellan Calais
och Dover. Som den var oarmerad, förstördes den
dock snabbt och ersattes med en armerad och i övrigt
förbättrad typ. Den första atlantkabeln tillkom 1857.
Projektet misslyckades dock, enär kabeln brast
under utläggningen. Året därpå upprepades försöket,
denna gång med något bättre resultat, ty kabeln
fungerade till en början efter beräkning. Snart nog
uppstod dock isolationsfel, varför de 22 miljoner kronor
som företaget kostat var förspillda. Några år senare
började man lägga ut en ny förbättrad kabel men
den brast, sedan halva sträckan lagts ut. Genom
uppbjudande av alla sina ekonomiska resurser lyckades
kabelbolaget dock skaffa pengar till ytterligare en
kabel, vilken utan missöden utlades 1866 och som
fungerade oklanderligt. Telegramtaxan utgjorde till
en början 1 pund per ord, varigenom kabelbolaget på
kort tid blev kompenserat för sina förluster.
En stor materialbesparing ger de s. k.
fyrskruvs-kablarna. Här grupperas trådarna i grupper om fyra
och varje sådan »fyrskruv» kan genom en speciell
transformatorkoppling i kabeländarna utnyttjas för
tre telefonförbindelser och en telegrafförbindelse.
För långa avstånd utnyttjas numera så gott som
undantagslöst bärfrekvensförbindelser. Vid dylika
förbindelser kan varje trådpar i en kabel framföra
åtskilliga samtidiga telefonsamtal. För att förstå
bärfrekvensteknikens princip måste man gå till
grunderna för ljudåtergivning. Människans öra uppfattar
ljudsvängningar mellan omkring 20 och 20 000 (i vissa
fall högre) perioder per sekund (p/s) och vanliga
musik- och talljud omfattar svängningar inom detta
område. Skall ljudet låta fullt naturligt måste alla
utsända svängningar vara med men för att nätt och
jämnt uppfatta ett talljud räcker det måhända med
området 400-1 000 p/s. Vid telefoni överför man
numera vanligen svängningar inom området
300-3 400 p/s och man får då god talkvalitet med
möjlighet att inte bara uppfatta själva talljuden utan
även känna igen olika röster m. m. Vid
bärfrekvens-telefoni har man på ledningsparet ett antal »kanaler»
med bredden ca 4 000 p/s, den första 0-4 000 p/s,
den andra 4000-8000 p/s, den tredje 8000-12000
p/s osv. Ett telefonsamtal som skall framföras över
ledningsparet »uppflyttas» i avgångsänden till sin
kanal. Antag exempelvis att man över 3:0 kanalen
skall framföra tonen ettstrukna a, som kännetecknas
av 435 p/s. I avgångsänden omsätts denna svängning
till 8 000 + 435 eller 8 435 p/s. Den kan därför
framföras av trådparet helt oberoende av de övriga
kanalerna. I mottagningsänden »översätts» svängningen
8 435 p/s åter till 435 p/s och man får då fram den
ursprungligen inmatade tonen, som således kan höras
i mottagningsapparaten.
Bärfrekvenstelefoni i mycket avancerad form
uppvisar de nu aktuella s. k. koaxialkablama. I en sådan
kabel består ledareparet av ett cylindriskt kopparrör
med en centralt anordnad koppartråd. Ofta låter
man fyra dylika ledarepar eller tuber ingå i en kabel
Vid två hopkopplade fjärrskrivmaskiner skriver båda
maskinerna i samma ögonblick ned den bokstav som just då’tas
på avgångsapparatens tangentbord. Snabbare sätt att sända
skriftliga meddelanden kan inte tänkas.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
