Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Textilkonst — orientens gåva till västerlandet - En orientalisk konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILKONST 3455
ORIENTENS GÅVA TILL VÄSTERLANDET
I EXTILKONST. Den textila konsten är sannolikt
jämngammal med mänsklig odling över huvud taget.
Redan den mönstring av stoffet som sammanhänger
med själva det tekniska utförandet gör att teknik och
konst från början hör tillsammans. Av naturliga skäl
är det emellertid endast få och spridda - och
samtidigt jämförelsevis enkla - spår av denna
konstutövning som från äldsta tider blivit bevarade till våra
dagar. Även från vårt land har vi dock exempel på
föremål, som kan göra anspråk på att företräda en
sådan urgammal textil konst, t. ex. den berömda
brons-åldersmanteln från Gerumsberget i Västergötland.
I andra delar av världen blomstrade den textila
konsten vid ungefär samma tid i en oändlig rikedom
på variationer både i tekniskt och estetiskt hänseende.
Från den i8:e dynastin i Egypten nära 1500 år f. Kr.
känner vi fragment av vävnader, och ännu tidigare
påträffar man avbildningar som visar att vävstolens
konstruktion i princip knappast förändrats under
seklernas lopp. En berömd vasmålning från den grekiska
storhetstiden visar Odysseus maka Penelope vid
hennes vävstol, och de isländska sagorna lämnar
detaljrika skildringar av vävnadskonsten inom den nordiska
kulturvärlden.
En orientalisk konst
I första rummet var det emellertid i Främre
Orientens gamla kulturländer som textilkonsten nådde sin
högsta utveckling. Detta förhållande sammanhänger
med den framträdande ställning i bostadsrummens
inredning som vävnaderna intog, inte blott som
mattor på golvet utan även som väggbeklädnad och
överdrag på möbler av alla slag. Dessa ofta rikt mönstrade
vävnader, som vi en smula oegentligt kallar mattor,
tjänade dels ett praktiskt ändamål som skydd mot
drag och kyla men gav samtidigt rummet ett festligt
och förnämt utseende.
Den vävda eller knutna mattan härstammar såvitt
vi vet från Orienten, antagligen från det gamla
Egypten. Faraonernas palats var, som vi ser av skriftliga
källor, praktfullt smyckade med dyrbara mattor.
Från Egypten har sedan mattvävnadskonsten spritt
sig till babylonier och assyrier och vidare till Persien.
Härifrån övertog morerna konsten och förde den med
sig till Spanien när de erövrade landet. En av de
äldsta mattor som finns bevarade är tillverkad i
Mur-cia på 1200-talet. Men eljest kom ingen tillverkning
av mattor av orientalisk typ till stånd i Europa. De
importerades i stället desto flitigare direkt från
Österlandet, först över Venedig och sedan över den
flamländska hamnstaden Brügge. På tavlor av de stora
nederländska 1400-talsmästama Jan van Eyck och Hans
Memling kan man se orientaliska mattor utbredda
under fotterna på de heliga.
Man har funnit ett enstaka fragment av en
orientalisk matta från medeltiden i en norrländsk kyrka.
Eljest var det vid Vasakonungarnas hov som de
orientaliska mattorna på allvar kom i bruk. Även
stormaktstidens fältherrar ägde sådana bland de rövade
eller ärligt förvärvade konstskatterna i sina slott. De
flesta mattor som importerades kom med säkerhet till
Sverige via Holland. — Från senare delen av
1600-talet och ända fram till 1800-talets mitt var de
orientaliska mattorna ur bruk. Under denna tid användes
i stället franska mattor från Aubusson och Savonnerie,
ett slags mycket tjocka flossamattor som hade mera
dämpade färger än de orientaliska och en annan
mönstring.
De orientaliska mattorna tillverkas i Turkiet, Iran
(Persien), Afganistan och Turkestan. Iran är
huvudsätet för mattillverkningen, som i största utsträckning
fortfarande sker som hantverk. De österländska
matt-knytarna sitter alltjämt med benen i kors framför sina
vävstolar och fogar med fingrarna knut till knut, ett
oändligt tålamodsprövande arbete om man betänker
att en god matta håller inte mindre än ca 500 000
knutar per kvadratmeter. Materialet i de orientaliska
mattorna är ylle eller silke, vilket färgas av mattillverkarna
själva med naturfärger. De invecklade mönster i vilka
mattorna knyts tillkom under den orientaliska
mattkonstens glansperiod på 1600- och 1700-talen eller
ännu tidigare. Varje ort har sina särskilda mönster
och färgkombinaitoner, och mattorna benämns efter
ortens namn, Täbris, Shirvan, Kirman, Bokhara och
allt vad de nu heter. Vissa motiv går dock igen i de
flesta mattor eller är karakteristiska för vissa grupper
av dem. Sådana mönster är livsträdet, lotusblomman,
palmetten, herat- eller fiskmönstret, hennablomman,
granatäpplet och hakkorset. De flesta motiv har
säkerligen från början haft en symbolisk eller religiös
betydelse, men denna är nu i stort sett bortglömd.
Tekniskt besläktad med den orientaliska mattan är
den svenska flossade ryan, som förekommer både
omönstrad och med ofta tämligen sen
mönsterbildning. Ryan användes emellertid förr aldrig såsom
matta utan tjänstgjorde i regel som sängtäcke, där
den ersatte skinnfällen. I våra dagar har ryorna nått
stor popularitet och räknas till de främsta produkterna
av den svenska hemslöjden.
Jämförbart i anseende med de orientaliska
mattorna var sidenet, som mycket tidigt blev en viktig
exportvara från Främre Orienten till Europa. De
tunga och stormönstriga brokaderna, av vilka icke så
få prov blivit bevarade i svenska kyrkor, fick en
utom
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
