Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tid och tidmätning — hur vi lärt oss mäta tiden - Normaltid - Primitiva ur - »Svängeln» — en föregångare till oron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_______________________________________________________________ TID och TIDMÄTNING 3463
Jorden kan liknas vid en karusell som behöver tjugofyra timmar för att snurra ett varv. Strålkastaren t. h. symboliserar solen
som ständigt skiner på någon del av vår jord. När Chicago vid sex-tiden börjar gnugga sömnen ur-ögonen sover Fairbanks i
Alaska som bäst. I samma ögonblick som Big Ben i London slår tolv förkunnar fabriksvisslorna i det västsibiriska Omsk att
klockan är fem och arbetsdagen slut.
dan varje ort förr hade sin egen lokaltid, bestämd
från solens kulmination. Sålunda bestämdes det 1878,
att en gemensam tid skulle införas i Sverige, varvid
meridianen 30 väster om Stockholms (gamla)
obser-vatorium skulle vara normgivande. Efter amerikansk
förebild ändrades denna godtyckliga bestämmelse
1900 därhän, att vår borgerliga tid skulle skilja sig
med precis en timme från Greenwich-tid, vilket för
vår del innebar en ändring med 14 sek. De flesta
kulturländer räknar numera sin normaltid i hela timmar
från Greenwich-tid, vilket innebär, att praktiskt taget
alla rättvisande klockor i hela världen går lika med
avseende på minuter och sekunder.
Primitiva ur
Vi har redan nämnt, att soluren (gnomonerna) var
de första instrumenten för systematisk observation av
tiden. För att få möjlighet till tidmätning även då
solen inte var synlig konstruerade redan kaldéer,
baby-lonier och egypter timglas och vattenur
(»klepsy-dror»), av vilka de senare småningom bragtes till en
hög grad av mekanisk fulländning. De försågs
sålunda med visartavlor och anordningar varigenom
vattenflödet automatiskt reglerades så, att timindelningen
blev likformig. Även oljeur och ljusur hörde till äldre
tiders primitiva tidmätare. De senare kunde även
användas som väckarur resp, som slagur, varvid i vaxet
instöpta kulor med vissa intervall föll på ett
metallfat och sålunda hörbart markerade tidens gång.
Mekaniska ur omtalas först på 900-talet e. Kr.,
ehuru man i fråga om deras mekanism inte vet annat
än att de drevs med lod. Dessa tidiga ur, vanligen
byggda för kyrkor och katedraler, saknade visare och
hade som enda uppgift att med tillhjälp av ett
slagverk ange timmarna. Härav kommer det sig, att vi
ännu använder ordet klocka som synonym för ur. Det
första av de tornur om vilka man med bestämdhet
känner uppsättningsåret är det som 1288 byggdes för
Westminster Hall i London. Härefter följde redan i
början av 1300-talet en över hela Europa spridd
tillverkning av tornur, då det ansågs höra till ordningen,
att varje mera monumental kyrkobyggnad skulle
utrustas med ett sådant. Även rumsur tillkom under
denna period.
»Svängeln» — en föregångare till oron
Den s. k. hämningen hos dessa gamla ur bestod
av en på en vertikal axel uppsatt »svängel», vilken sat-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
