Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tid och tidmätning — hur vi lärt oss mäta tiden - »Svängeln» — en föregångare till oron - Villkoren för isokronism - Olika typer av hämverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3464 TID och tidmätning
Mekanismen till ett vanligt fickur med ankargång. Utöver de i figuren visade delarna tillkommer växelhjul för kopplingen
mellan tim- och minutvisare, ett koniskt hjul för uppdragningen samt kopplingshjul för visarförställningen.
tes i rörelse medelst ett med ett udda antal tänder
försett steghjul, samarbetande med två vinkelställda
»lappar» på svängelaxeln eller »spindeln».
Regleringen av uren gjordes med tillhjälp av på
svängel-armarna anbragta förställbara vikter. Tydligt är, att
svängningstiden härvid blev starkt beroende av
kraften från drivorganet, varför endast lod till en början
kom i fråga för drivningen.
Fjäderdrivna rumsur vann dock tidigt insteg i
ur-makeriet, som man förmodat redan under 1400-talet.
Från dessa utvecklades sedan utan någon markerad
övergång fickuren. Alla dessa tidiga ur var utrustade
med en svängel i miniatyr och dessutom med
hjälp-anordningar i syfte att av den varierande
fjäderkraften erhålla det för urens regelbundna gång
erforderliga konstanta vridmomentet. Ett betydande framsteg
representeras av de s. k. svinborstens införande vid
början av 1500-talet. Dessa borst hade till uppgift att
hejda och vända rörelsen hos svängeln i dess
ytterlägen och kan härigenom anses vara föregångare till
orospiralen eller hårfjädern.
Villkoren för isokronism
Nästa stora framsteg inom urfabrikationen bestod
i uppfinnandet av orospiralen. Liksom så ofta inom
tekniken har flera personer gjort anspråk på
prioriteten till denna betydelsefulla uppfinning:
engelsmannen Robert Hooke, förutnämnde Huygens samt
den franske munken Hautefeuille, samtliga
omkring 1674. Huygens, som var matematiker, kunde
beräkna, att svängningstiden för en oro i
kombination med en spiralfjäder var oberoende av utslagsvin-
kelns storlek, varför behovet av att konstanthålla
huvudfjäderns drivmoment bortföll - en betydelsefull
förenkling. Som flera vetenskapsmän på urteknikens
område under 1700-talet och början av 1800-talet har
visat, gäller dock för isokronism (jämn gång
oberoende av yttre inflytelser) åtskilliga betingelser med
avseende på hårfjäderns och orons konstruktion. Fjäderns
tyngdpunkt skall sålunda ligga i rotationscentrum, och
det yttersta fjädervarvet måste i regel formas till en
speciell ändkurva för att gången skall bli helt
oberoende av huvudfjäderns spänning. Oron måste vidare
utföras kompenserad, dvs. skäras upp i Z-form och
tillverkas av två metaller med olika utvidgningskoefficient
för att inte öka i diameter vid temperaturhöjningar
och därigenom komma uret att dra sig efter. En
okompenserad oro saktar sig nämligen med ca 11 sek. per
dygn för varje grad den höjs i temperatur, varvid dock
den med höjd temperatur skeende minskningen av
hårfjäderns elastiska moment spelar huvudrollen. A
andra sidan åstadkommer centrifugalkraften, att en
uppskuren oro saktar sig, när utslagsvinkeln är stor,
vilket kan kompenseras genom lämplig distribution av
de vikter (skruvar) som brukar vara fästade längs orons
periferi.
Olika typer av hämverk
Som ett generellt villkor för säker gång hos ett ur
- vare sig det är av pendeltyp eller försett med oro
- gäller, att friktionen skall vara nedbragt till ett
minimum. Friktion uppträder icke endast i kuggingrepp
och lager utan framför allt hos hämverket. Den
förut berörda spindelgången hör i detta avseende till
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
