Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidvatten — ebb och flod - Ett vågrörelsefenomen - Tidvattnet i Nordsjön och Fundy Bay - Tidvattenverkan på jordens fasta yta - Tidvattenverkan i atmosfären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDVATTEN 3477
Genom ett mycket ingående studium av
vatten-ståndsmätarnas diagram har man lyckats utröna, hur
månens och solens inbördes ställning till varandra och
avstånd till jorden påverkar tidvattensfenomenens
variationer. Ja, man har kommit så långt, att man kan
förutsäga en hamns vattenståndskurva med
begagnande av en mekanisk »analysator», om man känner
ett års vattenståndsvariationer.
Tidvattnet i Nordsjön och Fundy Bay
När det gäller att förstå tidvattensfenomenens olika
styrka i t. ex. Nordsjön, Kattegatt och Skagerak måste
man också beakta interferen’sen eller samverkan
mellan olika grenar av tidvattensvågen. Om två
vågrörelser går åt samma eller motsatt håll, kan de
antingen förstärka eller försvaga, ja t. o. m. upphäva
varandra. Att tidvattensvågen utslocknar på vissa
platser i Skagerak och Kattegatt, sammanhänger sålunda
med att två från Nordsjön inlöpande grenar med i det
närmaste en halv våglängds gångskillnad så gott som
upphäver varandra. I Fundy Bay förstärkes däremot
tidvattnet genom interferens. Denna trågliknande
fjordvik har nämligen en »stående» våg eller s. k.
seiche [säsj], som påminner om skvalpningen fram
och åter i ett badkar. Dess svängningstid
sammanfaller i stort med tidvattensvågens huvudperiod (12^
timmar), varigenom en förstärkning av
tidvattensvågen erhålles, så att en rekordartad ebb och flod
uppstår längst inne i viken. Man har beräknat, att om
energin hos denna tidvattenssvängning kunde
utnyttjas för industriellt behov, skulle en kraftkälla
motsvarande 200 milj, hk bli tillgänglig. Till jämförelse
kan nämnas, att man vid Trollhätte kraftverk erhåller
0,3 milj. hk. Men hittills har försöken att exploatera
tidvattensströmmarna industriellt inte lett till
resultat. Man planerar dock numera tidvattenkraftverk i
Frankrike och England och räknar med att här få en
ansenlig kraftkälla.
Slutligen må påpekas en märklig svensk upptäckt.
Genom svenska hydrografisk-biologiska
kommissionens undersökningar under en följd av år har man
lyckats konstatera, att ett submarint tidvatten av
betydande våghöjd förekommer i Kattegatts skiktade
vatten. Mitt ute i Kattegatt, där havsytans ebb och
flod knappast uppgår till 3 dm, har man sålunda
kunnat påvisa submarina tidvattensvågor av 3-4 m höjd.
Liknande tidvattensvågor av betydligt större
höjddi-mensioner har också konstaterats av den tyska
Meteorexpeditionen på flera tusen meters djup inom
Atlantens tropiska del.
Tidvattenverkan på jordens fasta yta
Om jorden i sitt inre vore en glödflytande massa,
som man länge trodde, så skulle jordmassan påverkas
av månen och solen på samma sätt som världshaven.
Det skulle medföra, att tidvattenfenomenet inte skulle
Att en tidvattensvåg uppstår även på den från månen vända
delen av jorden är vid första påseendet ett mysterium.
Ovanstående skiss är avsedd att i förenklad form åskådliggöra de
krafter som åstadkommer denna effekt. Därvid bör hållas i
minnet, att månen inte rör sig i en cirkel med jordens
centrum som medelpunkt utan att jorden och månen är två
kroppar, vilka attraherar (utövar dragningskraft på) varandra
och rör sig kring en gemensam axel, belägen mellan
jordens och månens medelpunkter. Därvid råder i stort sett
jämvikt mellan jordens och månens attraktion (dragning) till
varandra å ena sidan samt den utåtriktade centrifugalkraften
å andra sidan. På den mot månen vända delen av jorden är
dock attraktionen (den smala heldragna pilen) en aning större
än centrifugalkraften (den streckade pilen), varför resultanten
(den tjocka pilen) verkar mot månen och på det lättrörliga
vattnet åstadkommer en flodvåg. På den från månen avlägsna
sidan är däremot centrifugalkraften starkare än attraktionen,
och resultanten mellan dessa pekar från jorden, dvs.
åstadkommer en flodvåg på den från månen vända delen av jorden.
bli märkbart. Det skulle nämligen neutraliseras
därigenom att jordytan skulle höjas och sänkas lika
mycket som haven. Att tidvattenfenomenet existerar visar
således, att jordens inre icke är en sådan flytande
massa.
Lord Kelvin har beräknat, att även om jordens inre
i genomsnitt hade samma stelhet som stål, så skulle
jordmassan likväl på grund av de oerhörda pressande
krafterna i jordens inre bli i viss mån plastisk, så att
den fasta jordytan skulle visa en viss höjning och
sänkning på grund av tidvattenkrafterna. Det har också
gjorts undersökningar av olika art, som visar, att en
viss höjning och sänkning sker hos jordytan, vilket
något minskar tidvattenfenomenet på haven. Man har av
mätningarna kunnat dra den slutsatsen, att redan på
100 km djup är jordmassans stelhet lika med stålets
och att stelheten på större djup är större än hos några
kända kroppar.
Tidvattenverkan i atmosfären
Man har undrat, om inte också jordens atmosfär
borde vara utsatt för tidvattenverkan och att således
månens olika faser skulle kunna påverka
atmosfärtrycket och att därför den i vida kretsar spridda
föreställningen om månfasernas inverkan på vädret inte skulle
vara alldeles grundlös. Det har emellertid visat sig, att
månens tidvattenverkan på atmosfären är ytterligt
minimal. Någon inverkan på vädret har månen alltså
icke.
Hur man inom sjöfarten garderat sig mot tidvattnet
framgår av artikeln Hamn.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
