Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tryckförfaranden — från manuskript till bok - Typframställningens svåra konst - Högtryck — boktryck - Typmaterielens systematisering - Med korpus och cicero
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3518 TRYCKFÖRFARANDEN
FRÅN MANUSKRIPT TILL BOK
TRYCKFÖRFARÄNDEN. Sedan århundraden
utgör den lilla blytypen det centrala i nästan varje
tryckalster. Dess handhavande är ett såväl manuellt som
konstnärligt arbete, vilket kallas typografi - det är
konsten att skriva med stämplar eller efter nutida
begrepp att trycka med typer.
Man kan förvåna sig över att den typografi de gamla
mästarna skapade än i dag är oöverträffad, både i vad
det gäller arrangerandet av de lösa typerna till en
vacker sidbild och den enskilda typens nära nog
fulländade form. Typer från slutet av 1400- och början
av 1500-talen, framställda med den tidens primitiva
gjutinstrument, är utgångspunkten för många av de
typsnitt som skapas i vår egen tid.
Typframställningens svåra konst
För varje framställning av en boktryckstyp
erfordras en gjutform, den s. k. matrisen. Dessa matriser
framställs numera på tre olika vägar.
1 . Efter typkonstnärens bokstavsteckning
framställs en stålstämpel, den s. k. patrisen, en 4-6 cm
lång fyrkantig stålstav, i vars ena ände typtecknet
ingraveras. Patrisen inpressas i en kopparplatta, och
en matris erhålles. Detta är det äldsta förfaringssättet
att framställa matriser. Numera används denna
metod nästan uteslutande när det är fråga om att
framställa ett stort antal matriser, såsom matriser för
sätt-maskiner. Patrisen, som förr skars för hand, graveras
numera maskinellt efter schablon med
pantograf-gravermaskin.
2 . Matrisen graveras direkt efter schablon med
pan-tografborrmaskin. Denna metod är i dag den mest
använda, när det gäller framställning av matriser för
gjutning av handsättningstyper. I detta senare fall
erfordras nämligen endast en enda matris, med vilken
man kan gjuta ett nära nog obegränsat antal typer.
Det äldsta sättet att göra en trycktyp är att skära en
stämpel, patris, i stål (t. v.), och med densamma prägla en
matris (mittbilden), som bildar gjutform för själva typen (t. h.).
Dess delar benämns: a gravyr, b kött, c signatur, e
schattering, g fot och avståndet d—f kägel.
3 . För större grader skärs ofta en typ för hand i
typmetall, som är lätt att bearbeta, och matrisen
erhålles på galvanisk väg.
Högtryck — boktryck
Det är själva trycktypen, som efter infärgning avger
sin bokstavsbild till papperet. Det är detta
tryckförfarande som kallas högtryck — det färgavgivande
elementet ligger upphöjt - eller vanligen boktryck,
eftersom de flesta böcker är tryckta enligt denna
metod.
De egentliga trycktyperna, dvs. bokstäver, anfanger,
siffror, ornament, linjer m. m., är naturligtvis de
viktigaste typografiska materielen. Men även det vita på
papperet - såsom sättaren låter oss se i följande
f yrajraderfl—JmotsvarasJavfltypograf iskjmaterieljden
s.|k.51ågmaterielen.|DenflutgöresjaV|gutslutning,5kva-
planschensjbaksida.E^flE
Den metall som används för trycktypsframställning
kallas stil- eller typmetall och är en legering av ca
70 % bly, 20-25% antimon och 5-10% tenn.
Typmaterielens systematisering
Det är vid sättningen nödvändigt, att inga tomrum
uppstår i den typografiska tryckformen. Det dröjde
dock länge, innan man lyckades enas om det enhetliga
och praktiska måttsystem som räknar med 2 660
typografiska punkter på 1 m och som stammar från
den franske boktryckaren Franqois Ambroise Didot
(se Boken s. 438). Den typografiska punkten utgör
då 0,37598 mm. Även i fråga om stilhöjden har man
efter hand stannat inför den franska höjden 62%
punkter eller 23,558 mm. Genom begagnande av en
normallinje för bokstavsbildens placering på kägeln
kan olika stora typgrader i samma rad bringas på
samma linje genom över- eller underläggning av
typografisk materiel.
14 p mittel
16 » tertia
20 » text
24 » 2-cicero
28 » dubbelmittel
36 » 3-cicero
42 » stor kanon
48 » 4-cicero
Med korpus och cicero
Typkägeln anger i regel typens storleksgrad. Man
säger 6, 8, 10, 12 punkter etc., men man kan också
kalla de olika graderna vid namn enligt följande
tabell över de vanligaste graderna:
4 p diamant
5 » perl
6 » nonpareille
7 » kolonell
8 » petit
9 » borgis
10 » korpus
12 » cicero
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
