Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysk konst — »klassicitet och germanism» - Medeltidens slut - Från trettioåriga kriget till Napoleonkrigen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYSK KONST 3553
Dödens ö. En av Arnold Böcklins mest berömda tavlor. I Schack-Gallerie, München.
mästaren Hans Multscher. Hans målningar har en
hänsynslöst påträngande kraft, och han framstår som
en representant för den expressionism som ligger på
djupet av den tyska konstens väsen. Utvecklingens
höjdpunkt nåddes i början av 1500-talet med
Al-brecht Dürer (se d. o.) och med den geniale
Mat-thias Grünewald, vars extatiska uttryckskraft och
koloristiska fantasi ger honom en framträdande plats
i konsthistorien. Hos Dürer märker man tidigast hur
den italienska renässansen gör sig gällande som en
mäktigt omdanande kraft i det tyska måleriet. Andra
samtida konstnärer av betydelse var den sirlige
figurmålaren och skicklige porträttören Lucas Cranach
d. Ä. och Albrecht Altdorfer, den förste som
behandlade landskapet som självständigt motiv (se
färgplansch vid Målarkonsten). För nästa generation blev
det italienska inflytandet övermäktigt, det tyska
måleriet förlorade sin nationella karaktär och blev tom
efterklangskonst. Endast Hans Holbein d. y. (se
d. o.) förmådde göra sin konst till en verklig syntes
av sydländskt och tyskt, men han verkade
huvudsakligen i England.
I en helt annan mening än härovan måste man
fatta begreppet tysk renässans i byggnadskonsten. Den
uppträder först vid 1500-talets mitt som en biandstil
av gotiska och klassiska formelement, de senare ofta
förmedlade över Nederländerna och präglade av
den egenartade renässansstil som florerade där. Endast
undantagsvis byggdes något i rent italiensk stil; de
tyska arkitekterna föredrog ett yppigare och
detaljrikare arbetssätt med ymnig och oöverskådlig
dekoration, som redan omkring 1600 ger deras byggen en
karaktär som påminner om barocken. Representativa
för tiden är det sedan 1700-talet i ruiner stående
slottet i Heidelberg och de stora och praktfulla
rådhusbyggena, t. ex. i Nürnberg och Augsburg, båda från
1610-talet. Vid denna tid stod hela den tyska konstkulturen
inför ett avbrott; det trettioåriga kriget tillintetgjorde
för en hel mansålder all konstnärlig verksamhet.
Från trettioåriga kriget till Napoleonkrigen
Senmedeltidens och 1500-talets tyska konst hade,
också när den tjänade kyrkan, en borgerlig karaktär.
Den konst som efter westfaliska freden växte upp i
det tyska riket är lika utpräglat furstlig - en praktfull,
ytterst rikt dekorerad, icke sällan överlastad barock,
där den egenartade »broskornamentiken» med sina
öronmussleliknande former bildade ett
karakteristiskt inslag. Fursteslott, kyrkor och representativa
byggnader för rika klosterstiftelser är de tidstypiska
uppgifterna; i kyrkornas planbildning märks intryck
av den italienska barocken, men i deras inre flödar
den överströmmande detaljrika dekorationen med
lika fantastisk yppighet som i slottsgemaken. De
bayerska rokokokyrkorna, som Vierzehnheiligen och
Neresheim, är höjdpunkter i arkitekturhistorien i fråga
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
226—412596 VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
