Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysk konst — »klassicitet och germanism» - Från trettioåriga kriget till Napoleonkrigen - Nyantik och romantisk konst - Den nyare tyska konsten - Mot en ny arkitektur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3554 TYSK KONST ____________________________________
om djärvhet i rumsbildningar och festligt
sinnes-bedövande eller mystisk helhetsverkan. Stora
arkitektnamn är bröderna Asam (Johanneskyrkan i
München, 1733), Daniel Pöppelmann (Zwingern i
Dresden, 1711-22), J. B. Neumann (Vierzenheiligen och
slottet i Brühl, 1743-48). Skulpturen och
målarkonsten reduceras för lång tid till dekorationsarbete,
inkomponerat i arkitekturen.
Den förfinade franska rokokon fick föga insteg i
Tyskland, där barocktraditionen var livskraftig
under större delen av 1700-talet. I någon mån satte den
sin prägel på 1700-talets mest typiska skulptur,
små-konsten i porslin från Meissen (manufakturen anlagd
1710) och andra, yngre verkstäder. - Det tyska
1700-talsmåleri som man nu minns är inte så mycket det
prunkande dekorationsmåleriet i slott och kyrkor som
en anspråkslös borgerlig porträttkonst.
Nyantik och romantisk konst
För det Tyskland som reste sig ur
Napoleonkri-gens katastrofer var den heroiska nyantika stilen mer
än en modesak; den blev, främst i byggnadskonsten,
ett naturligt uttryck för tidsandan, och den gör sig
ännu med kraft gällande genom sitt allvar och sin
värdighet. Den ledande arkitekten i Berlin och
Pots-dam var Carl Friedrich Schinkel, i München Leo
von Klenze. De samtidigt verksamma skulptörerna
Gottfried Schadow och Christian Rauch hör till
tidens bästa. Epokens ledande målare sökte förebilder
i Italien och försökte efter bästa förmåga måla som
högrenässansens mästare, som Rafael eller
Michel-angelo. De strävade att förena den klassiska formen
med kristen idealitet. »Nasarenerna» kallades de;
deras främste man var Friedrich Overbeck.
Nästa målargeneration är fullblodsromantikernas.
Det drömmande och spekulativa hos dem framträder
tidigast hos målaren och tänkaren Philip Otto
Runge, som i sina symboliskt ornamentala
kompositioner sökte nå fram till ett av materien obundet
ljusmåleri. Caspar David Friedrichs egenartade storhet
som landskapsmålare i nordiskt ödslig anda
framträder allt klarare för det moderna omdömet (se bild
vid art. Romantiken). Andra sökte sina motiv i det
nära till hands liggande, i småstadsidyllen som Karl
Spitzweg, vilken starkt påverkats av fransmännens
koloristiska uppfattning, och i det tyska
skogslandskapet som sagomålaren Moritz von Schwind.
Historiemåleriet går som en farsot genom Europa
vid 1800-talets mitt; det mesta vilar nu i välmotiverad
glömska. Tyskland hade en stor kraft på detta område
i Adolf von Menzel, före sin tid i ljusskildring och
frigjord färg samt en fin tecknare. En stark begåvning
var också Alfred Rethel, medan den på sin tid
oerhört uppskattade Karl von Pilo’ty endast kan
nämnas som exempel på de bortglömda »teatermålarna».
- Bismarcktidens store porträttmålare var Franz von
Lenbach, en effektsökande romantiker i sin
människouppfattning.
Starkare än vid 1800-talets början uppträder
nyantiken i det tyska måleriet under århundradets
senare del, med de båda i klassiska skönhetssyner
fångna drömmarna Anshelm Feuerbach [fåj’erbach]
(se bild vid art. Platon) och Hans von Marées
[mare’], som skapade en ny monumentalstil. Arnold
Böck’lin (1827-1901) väckte på sin tid stor
beundran med sin alstringskraftiga mytologiska fantasi men
skattas numera inte så högt som målare.
Den nyare tyska konsten
Menzel förtjänar att nämnas först bland
frilufts-målarna. En realist i Courbets anda, redbar och
gemytlig och en ytterst solid målare, var Wilhelm
Leibl [lajbl]. Impressionismen av fransk skola
representerades först av Max Liebermann. Skickliga
målare av impressionistisk läggning var Lovis Corinth
och Max Slevogt (se bild vid art. Don Juan), båda
goda etsare. Jugendstilens figurkonst med dess
blandning av realism, idealitet och dekorativ känsla
företräds i sin mest typiska form av målaren, etsaren och
skulptören Max Klinger (bild vid Nietzsche). Käthe
Kollwitz ger form åt sin djupa medkänsla med de
lidande medmänniskorna i en stil av våldsam
uttrycks-kraft och monumental förenkling.
Den tyska expressionismen, som sätter in före det
första världskriget, har en av sina viktigaste
inspirationskällor i norrmannen Edvard Munchs konst. Den
bärs upp av en våldsam strävan att blottlägga det
själsliga, att uttrycka människans ångestfulla försök
att finna fäste i en ond och förvirrad värld. Den var
till stor del märkt av krigs- och nödårens uppjagade
stämningar och rymmer vid sidan av äkta och
gripande arbeten också mycket osunt och förvridet.
Kring sådana strävanden samlades
konstnärsgrupper-na »Die Brücke», en motsvarighet till »fauvisterna» i
Frankrike, och »Der blaue Reiter». Till denna
riktning hör främst Emil Nolde och Franz Marc, som i
sina djurvisioner gav symboliska uttryck för sin egen
och tidens andliga nöd. Österrikaren Oskar
Ko-koschka är en intressant representant för samma
skola, medan Max Ernst, numera verksam i Amerika,
och visionären Paul Klee hör till den internationella
surrealismens och det på utsökta abstrakta
mönsterkompositioner byggda »absoluta» måleriets mest
inflytelserika företrädare. Under den nazistiska eran
blev den framåtsträvande konstens villkor miserabla.
Då omhuldades ett »ariskt» måleri, som förhärligade
det tredje rikets anda i en reaktionär och
konventionellt illustrativ form.
Mot en ny arkitektur
1800-talets blandning av schablonmässigt
uppfattade historiska stilarter har ingenstädes tagit sig mera
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
