Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Utvecklingsläran — hur livet fått sina skiftande former
- Selektionsteorin eller urvalsläran
- Kritik mot selektionsteorin
- Atomteorin och utvecklingsläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade den urvalsfaktor han letade efter. Konkurrensen
om livsmedlen, kampen för tillvaron, måste leda till
att de svagaste eller på annat sätt olämpligaste dör ut.
De slumpvis skeende förändringar eller variationer
som på ett eller annat sätt är till fördel sätter bärarna
av dem i stånd att hävda sig bättre än de andra
individerna. Endast deras egenskaper får tillfälle att gå i
arv till nästa släkte. De olämpligaste gallras ut. På
så sätt uppstår en anpassning efter miljön på ett helt
annat sätt än vad Lamarck hade tänkt sig det.
Alltefter det att miljön förändras, ställs helt andra krav
på individerna. Bärarna av de variationer som står i
överensstämmelse med den nya miljöns krav är
lämpligare än de övriga och lever kvar.
Denna teori om hur utvecklingen försiggått har fått
namnet urvalslära, selektionslära eller darwinismen.
Den är givet något helt annat än själva
utvecklingsläran. Vare sig den är riktig eller felaktig så berörs
inte utvecklingsläran därav. Men den stora
allmänheten har en benägenhet att sammanblanda begreppen.
Darwins selektionsteori bygger således på: 1)
variation, 2) kamp för tillvaron, 3) naturligt urval.
Kritik mot selektionsteorin
Efter den moderna ärftlighetslärans tillkomst har
man kunnat påvisa att Darwins uppfattning om
variationen var felaktig och överdriven. Darwin skilde
visserligen mellan ärftlig och icke-ärftlig variation,
men mycket som han ansåg höra till den förstnämnda
kategorin var ingenting annat än tillfälliga, rent
individuella anpassningar. Darwin kan inte klandras
för detta. Det var först ett gott stycke in på
1900-talet man genom Johannsens undersökningar fick klart
för sig skillnaden mellan ärftliga variationer och
anpassningsföreteelser, s. k. modifikationer.
Till en början trodde man att Darwins
selektionsteori genom ärftlighetsforskningens påvisande av
ärftliga faktorers oföränderlighet definitivt blivit avförd
från den vetenskapliga diskussionen. Men snart kunde
man påvisa en hel del ärftliga variationer, som fått
namnet mutationer, och därmed har också
selektionsteorin blivit rehabiliterad. Men full förklaring
skänker den givetvis inte åt en hel del ytterst invecklade
och svårförståeliga utvecklingsprocesser.
Kampen för tillvaron som urvalsfaktor, den andra
av Darwins teser, har nog också överdrivits. Det kan
man inte komma ifrån. I motsats till och vid sidan av
denna har den ryske forskaren furst Krapotkin fäst
uppmärksamheten på betydelsen av inbördes hjälp.
Även om också den har överdrivits av sina anhängare,
måste man nog räkna med den som en ytterst viktig
urvalsfaktor. Den är också av betydelse på annat sätt.
Helt säkert har en del maktfilosofiska ideologier sina
rötter i överdrivna och missuppfattande
föreställningar om den roll kampen för tillvaron spelar och bör
spela i det mänskliga samhällslivet.
Atomteorin och utvecklingsläran
Vi kan inte lämna denna ytterligt kortfattade och
rapsodiska framställning av utvecklingsläran utan att
också granska den från den moderna vetenskapens
utgångspunkter. Utvecklingsläran bygger på
ärftlighetsläran, och denna måste räkna med en viss
konstans. Hur går detta ihop? För att förstå den saken
måste vi närmare granska det materiella underlaget
för ärftligheten. Denna är bunden vid de stavformiga
kroppar i cellerna som kallas kromosomer. De olika
anlagen i kromosomerna har man kallat gener. Man
anser sig numera ha fullgoda bevis för deras existens.
De utgörs av stora kärnäggvitemolekyler, och
kromosomerna är ett stort molekylkomplex som består av
oliga gener.
Dessa molekyler har sin bestämda byggnad, och
häri har vi att söka artens konstans, dvs. människans
och de olika djurens och växternas beständighet.
Kromosommolekylerna kan inte nås av de tillfälliga
förändringar som den kropp, vilken är deras bärare,
råkar ut för. Den moderna ärftlighetsläran tar således
bestämt avstånd från teorin om förvärvade
egenskapers ärftlighet, vilken lekmannen omedvetet
omhuldar på det varmaste. Individen må förändras så
mycket den vill, det rör inte den djupt i dess inre
förankrade arvsmassan, kromosomernas molekyler.
Individens förändringar är som krusningar på havets yta
som aldrig når ner till de stora djupen.
Trots detta är arten inte något en gång för alla givet,
den befinner sig i ständig omvandling.
Kromosomernas väldiga jättemolekyler med sin invecklade
struktur kan lätt råka ut för missöden. De labila kedjorna
kan brytas och omkopplingar komma till stånd. Då
uppstår förändringar som trycker sin prägel på de
individer vilka utvecklas ur dessa celler med sina
omformade kromosommolekyler. En ärftligt betingad
variation har uppstått, en mutation.
Sådana omformningar som här har åstadkommits
genom ett tillfälligt missöde ingår emellertid också
som ett konstant led i kromosomernas tillvaro. Enligt
värmeteorin är alla molekyler stadda i rörelse. De är
uppbyggda av atomer som grupperar sig på ett
bestämt sätt i förhållande till varandra och svänger fram
och tillbaka kring ett visst jämviktsläge. En häftig
sammanstötning mellan ett par molekyler kan bringa
någon del av en av dem så långt bort från
jämviktsläget att den inte mer återvänder utan glider över i
ett nytt jämviktsläge. Molekylen har då förändrats,
övergått från ett ämne till ett annat. Eller med andra
ord, en mutation har uppstått. Det ligger således i
kromosomernas natur, i deras egenartade struktur,
att förändringar, mutationer, ständigt måste uppstå,
eftersom molekylerna är i ständig rörelse och därvid
råkar stöta till varandra.
Även denna förändring bygger dock på
tillfälligheterna. Det beror på en ren slump, om en molekyl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Jun 24 20:29:16 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kunskapens/5-7/0349.html
