Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wagner, Richard — nydanare inom operakonsten - En lyckad premiär — och en misslyckad revolt - Tristan, kärleksoperan framför andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3626 WAGNER
Richard Wagner 1865. Efter ett fotografi.
NYDANARE INOM
OPERAKONSTEN
Wagner, Richard (1813-83). Den blivande
operareformatorn började sitt stormiga liv i Leipzig
22 maj 1813. Redan samma år dog fadern, och
modern gifte om sig med skådespelaren Ludwig Geyer.
Betydelsefull var Wagners intima kontakt med
teatervärlden; där var hovkapellmästaren Carl Maria von
Weber hans idol. Wagner ägnade sig först åt studier
av Shakespeare samt klassisk poesi och dramatik, och
han började också själv författa. Sedan han 1827 på en
konsert blivit så gripen av Beethovens g:e symfoni,
att han fick feber och måste återhämta sig i sängen,
inriktade han sig med sin alltid lika målmedvetna
energi på att bli musiker och tonsättare. En tid
åtnjöt han grundlig musikutbildning, men snart
tröttnade 18-åringen på lektionerna, han föraktade de
många teoretiska reglerna, och hans obändiga
skapar-• kraft började pröva sina egna vingar. Han fortsatte
mest på egen hand sina musikstudier och utbildade sig
till en synnerligen duglig dirigent.
Efter olika kapellmästarbefattningar i Tyskland
anställdes Wagner 1837 vid teatern i Riga. Dit
flyttade han med Minna (Wilhelmine) Planer, en ung
skådespelerska, som året innan blivit hans hustru.
Under dessa år hade Wagner bl. a. skrivit sin första
fullbordade opera, Die Feen, och sin enda symfoni,
i C-dur (bägge 1833), samt fått operan Das
Liebes-verbot uppförd (1836). Det stod redan nu klart för
honom, att hans dubbelbegåvning som skald och
tonsättare skulle kunna göra honom till en
operareformator. - 1839 lämnade paret Wagner Riga och reste
till Paris. Där hoppades nu den självmedvetne
tonsättaren vinna stora triumfer. Men därav blev intet, utan
i stället upplevde han i världsstaden sina verkliga
hundår, som luttrade honom en smula och kom hans
skaparkraft att fördjupas. Han uppsökte inflytelserika
män, såsom Liszt, Meyerbeer, Berlioz och Heine, men
ingen av dem blev vid denna tid särskilt intagen av
den självsäkre tysken. Allt misslyckades, och till slut
levde Wagner och Minna på svältgränsen. Sin opera
Rienzi hade han emellertid fullbordat liksom texten
till Den flygande holländaren.
En lyckad premiär — och en misslyckad revolt
Först 1842 ljusnade det, då plötsligt meddelande
kom att Rienzi blivit antagen vid hovoperan i
Dresden. Överlycklig lämnade WagnerParis, där han under
den sista tiden hunnit sätta musik till sin opera om
holländaren. På hösten hade Rienzi sin premiär och
blev en stor succé.
Den flygande holländaren fick sin premiär i
Dresden på nyåret 1843. Idén till detta verk fick tonsättaren
under resan till Paris, då hans skepp råkade ut för en
svår storm och måste söka nödhamn på norska kusten.
Klipporna vid fjordarna och en berättelse om den till
evig osalighet dömde skepparen satte Wagners fantasi
i livlig rörelse. Musikaliskt sett avlägsnade han sig
här från den italienska stilen och anknöt i stället till
Weber. Det nya ligger i den fördjupade psykologiska
skildringen av huvudpersonerna, framför allt Senta,
den unga flickan, som i en ballad uttrycker sin
medömkan över den olycklige sjöfararen. Här
förekommer också Wagners ofta återkommande idé om
förlossning genom uppoffrande kärlek.
Wagner verkade nu med liv och lust som dirigent
i Dresden och anordnade exemplariska konserter
med bl. a. Beethovens för dåtiden mycket avancerade
g:e symfoni. Han fördjupade sig i studiet av
medel-tidssagor, och redan 1845 kunde Dresden framföra en
ny Wagneropera, Tannhäuser, med tyskt sagostoff
och med ett musikaliskt återgivande av
huvudpersonens själsliga konflikter som var något nytt i
operakonsten. Men publiken hade tyckt bäst om Rienzi och
kunde inte längre följa Wagners steg mot en ny stil.
Varken Holländaren eller Tannhäuser gjorde succé.
Själv ägnade sig Wagner alltför energiskt åt
revolutionär politik, och följden blev, att han efter
revolutionsförsöket 184g måste lämna Dresden.
Tristan, kärleksoperan framför andra
I Weimar fick han en förkämpe och trogen vän i
Frans Liszt, som blivit gripen av Tannhäuser och nu
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
