Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wagner, Richard — nydanare inom operakonsten - Tristan, kärleksoperan framför andra - Två slutgiltiga segrar: Bayreuth och Nibelungens ring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_________________________________________________________ W A G N E R 3627
i Wagner anade en stor mästare. Liszt ordnade i
Wei-mar med uppförande av hans verk, och Lo hen gr in
fick sin urpremiär där 1850. Den blev en lång tid
framåt Wagners mest omtyckta verk, men själv kunde
han inte bevista premiären, eftersom han inte vågade
återvända till Tyskland. »Med Lohengrin tog den gamla
operavärlden slut», skrev han själv senare, och verket
betecknar samtidigt kulmen på den tyska romantiska
operan och begynnelsen på musikdramat i Wagners
stil. Här kommer för första gången ledmotiven
genomgående till användning, recitativen är mera naturliga,
allt är logiskt och konstnärligt sammanfogat till en
enhet. (Se även art. Opera.)
I Zürich påbörjade Wagner på allvar arbetet med
Nibelungens ring, ett jätteverk med germanska
sagomotiv som redan länge lekt honom i hågen. Men under
inflytande av sitt kärleksförhållande till den unga
Mathilde Wesendonck, gift med en av hans vänner
och välgörare, avbröt han sitt arbete på Ringen och
skrev den smärtfyllda och djupsinniga operan Tristan
och Isolde (1859). Det är ett i operalitteraturen
ensamstående verk, där den obetvingliga
kärlekspassio-nen har fått en musikalisk gestaltning av högsta
intensitet, främst beroende på den egenartade, svävande
tonaliteten i harmoniken och på ett utnyttjande av
led-motivstekniken som kraftigt bidrog till att trollbinda
lyssnarna. - I olika delar av Tyskland utfärdades nu
amnesti för Wagner. Han reste från plats till plats,
dirigerade konserter utomlands och levde än i vräkig
lyx, än i total fattigdom.
1864 inträffade en ljusning, då den unge svärmiske
kung Ludwig av Bayern lät kalla Wagner till sig.
Fursten var en stor beundrare av mästaren och
erbjöd honom en fristad i München, där nu en hel rad
Wagneroperor fick sitt uruppförande. Förutom
Tristan (1865) uppfördes Mästersångarna i Nürnberg
(1868), Rhenguldet (1869) och V alkyrian (1870) i
München. I skarp kontrast till Tristan står
Mästersångarna, en älskvärt humoristisk opera med den
idealiserade skalden och skomakaren Hans Sachs som
centralfigur. Här är allt klarhet, formen ofta strängt
regelrätt, harmoniken och melodiken lättfattlig och
frisk. - Men Wagners självsäkra och pockande
uppträdande i München skaffade honom så många
ovänner, att kungen till sist måste uppmana honom att för
en tid lämna Bayern. På nytt slog han sig ned i Schweiz,
och på nytt kom en ung kvinna till hans sida och
inspirerade honom till nya stordåd. Denn£ gång var det
Liszts dotter Cosima, gift med Wagners vän och
energiske förespråkare, dirigenten Hans von Bülow, och
sedan Wagners hustru Minna 1866 avlidit blev Cosima
efter några år hans maka.
Två slutgiltiga segrar: Bayreuth och Nibelungens ring
Efter det segerrika kriget 1870-71 växte sig
nationalkänslan allt starkare i Tyskland, och Wagner
Scen från urpremiären på Lohengrin på Weimar Hoftheater
1850. Efter ett samtida träsnitt.
kunde äntligen få ekonomiskt stöd för realiserandet
av en av sina stora planer: en tysk festspelsteater för
tyska allkonstverk (Gesamtkunstwerk), dvs. i första
hand för hans egna musikdramer. I Bayreuth kom
teatern till stånd och invigdes under stora festligheter
1876 med den då i sin helhet för första gången
uppförda Nibelungens ring. Denna väldiga skapelse,
fördelad på fyra föreställningar (Rhenguldet, Valkyrian,
Siegfried och Ragnarök), har givetvis vissa
anknytningspunkter till antikens stora trilogier (Rhenguldet
räknas som inledning). Under större delen av sitt liv
bar Wagner på idéerna till detta omfångsrika verk i
dikt och ton.
Parsifal, Wagners sista verk, hade premiär i
Bayreuth 1882. Här tog mästaren på nytt upp motiv från
sagokretsen kring Lohengrin och tolkade i
raffinerade tongångar en av många olika element
sammansatt mystik, för vilken den heliga kalken Gral fick
tjänstgöra som symbol. - Följande år uppehöll sig
Wagner i Venedig, där han hastigt avled av en
hjärtattack. Hans stoft vilar i Bayreuth. Där hade han
vunnit sina avgörande segrar i kampen för sina
konstnärliga ideal, och där fortsatte hans hustru Cosima
med sonen Siegfrieds och dennes hustru Winifreds
hjälp på den av maken utstakade vägen. Festspelen i
Bayreuth samlar alltjämt musikälskare och
stjärnartister från hela världen till firande av ett av
musikhistoriens mest omstridda genier.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
