Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vikingatiden — vikingafärder i öst och väst - Gravöl över död hövding - Osebergskeppet - Prydnadskonst i träsniderier och vävnader - Bildkonst och diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKINGATIDEN 3687
Gravöl över död hövding
En arabisk resande har gett oss en målande
skildring av hur svenskarna vid Volga en gång firat bålfärd
och gravöl över en död hövding. Den döde lades i en
tillfällig grav, medan förberedelserna pågick under
riklig förplägnad. Man byggde upp en gravhög kring
graven, medan kungens eget skepp sattes på sin plats
med stammen mot söder, vilket var vägen till Odin
och Valhall. Dit skulle resan gå, när allt var färdigt.
Mitt på skeppet, omedelbart akter om masten, restes
en gravbyggnad av timmer eller solida ekplankor men
av samma form som skeppstältet med spetsig gavel.
Skeppet rustades med allt som hörde till, mast och
segel, roder, åror, ankare, vattentunnor och tält att
resa på land under natten. På ungefär samma sätt har
det säkert gått till i hemlandet, men Oseberg- och
Gokstadfynden visar, att utrustningen kunde vara
betydligt mera omfattande.
Osebergskeppet
Osebergskeppets utgrävning (1904) gav oss den
rikaste bilden av vikingatidens liv, alltifrån de
alldagligaste husgeråd till högtstående former av dekorativ
konst i träsnideri och vävnader. Skeppet, som helt
bevarats, var fyllt av allt som hörde till hushållet i en
kungsgård under vikingatiden: fyra slädar, en
fyrhju-lig vagn, kistor, byttor, spann, tre å fyra sängar,
vävstolar, husgeråd och proviant (en hel oxe och ett
avhugget oxhuvud) samt som godsaker under resan
blåbär, äpplen och en valnöt. Dryckesvaror saknades
säkerligen inte heller.
Därtill kom offret av husdjur. Osebergskeppet var
försett med tretton hästar och sex hundar,
Gokstad-skeppet med ungefär lika många hästar och hundar
förutom en påfågel, och motsvarande antal fanns i de
övriga skeppsgravarna. Gravkammaren var försedd
med en praktfull säng, prydd med fjäderbolstrar och
kuddar och klädd med tapeter och gobelänger. I
Oseberg stod här även kistor med de mest personliga
tillbehören. Hövdingen på Gokstad bar en dräkt invirkad
med guld, Osebergdrottningen hade en vinröd kjol
med applikationer av mångfärgat siden och frankiska
skor. Smycken och vapen har inte heller saknats, men
praktiskt taget alla skeppsgravar har plundrats, så
att mycket litet av värde bevarats till vår tid.
Prydnadskonst i träsniderier och vävnader
Bland de nyheter som Osebergfyndet bragte i
dagen var kanske den mest överraskande rikedomen på
träsniderier och vävnader. Vi kände väl redan tidigare
vikingatidens ornamentik av småkonst,
guldsmedsarbeten och smycken, vilka nu visade sig blott vara
en svag avspegling av de monumentala
skulpturarbetena i trä. Själva Osebergskeppet har stammen rikt
ornerad. Vagnen, slädarna och sängarna är försedda
med rika utskärningar och fint modellerade djurhu-
Påtagliga minnen från vikingarnas färder i västerled utgör
de många tusen angelsaxiska silvermynt som hittats i svensk
jord. Ovan ses ett skattfynd från Haglunda i Alböke socken
på Öland.
vuden av hög konstnärlig klass. Här uppenbarade sig
för första gången en verkligt konstnärlig bildkonst
från 800-talet, i mycket inspirerad av främmande
förebilder men likafullt ett uttryck för en originell
nordisk skönhetskänsla.
Här fanns också rester av målade dekorationer
men alltför otillräckliga för att ge oss någon
uppfattning om vikingatidens målarkonst. Detta ersätts i viss
mån av vävnadsarbetena, vilka i gamla skrifter nämns
såsom nära besläktade med måleriet. Vävnaderna i
gravkammaren i Osebergskeppet (och mindre rester
från andra kungagravar) är alltid smala friser,
avsedda att uppsättas efter salens väggar. De har vävts
som gobelänger av ulltråd i många färger och vittnar
om en utomordentlig färdighet och finess.
Bildinnehållet är berättande scener med mängder av figurer,
ryttare, vagnar, skepp och byggnader. Det mesta
gäller tydligen uppträdande vid religiösa fester men
säkerligen också framställningar av myter och sägner,
såsom de omtalas av diktarna.
Bildkonst och diktning
Lösrivna stycken av vikingatidens bildvärld äger
vi på stenmonumenten i hela Norden. Glimtar ur
hjältesagans värld träder oss till mötes med bilder av
skepp och krigare. Det mytologiska stoffet - gudarna
och de onda makterna - saknas inte heller. Det är
tydligt att de knappa, enstaka bilderna i sten har sin
förklaring och sitt ursprung från innehållsrika bildserier i
vävnader och målningar och att bildkonsten över
huvud har sin källa i gudakväden och hjältedikter, vilka
vi känner från den äldre Eddan. Lika nära är
diktningen förbunden med den hemlighetsfulla
trolldomen i runkonsten, som gav sin mästare en
övernaturlig makt över gott och ont. Vi får här en svag kontakt
med det mest intima av hedniskt andligt liv under
vikingatiden, strax innan dess föreställningar fick
vika för den kristna världsbilden.
Artiklar, som saknas i detta hand, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
