Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vulkaner — »eldsprutande berg» - Explosionskatastrofer - »Eldsjön» på Hawaii - Vulkanernas utbredning. Utbrottens förlopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VULKANER 371 3
Ett utbrott av Vesuvius med lavaeruption i samband med explosion.
ra vulkankäglor förekommer och utan att lava
utgju-tits, är de s. k. maarema [ma’r-]. De förekommer
särskilt i Auvergne, Eifel och Schwaben samt i
Centralamerika och utgörs av gropliknande insänkningar
i marken, vanligen fyllda med vatten.
»Eldsjön» på Hawaii
Vulkanerna på Hawaii, av vilka Mauna Loa ännu
är verksam, har en mycket lättflytande, basisk lava,
som breder ut sig över stora arealer och bildar bäddar
med svagt lutande yta. Detta är utmärkande för s. k.
sköldvulkaner. Den stelnade lavan från
Hawaiivulka-nema är en typisk valklava (jfr ovan). Öster om
Mauna Loa ligger den mycket omtalade Kilaue’a, en
oval gryta med ca 150 m höga lodräta sidor och plan
botten av stelnad lava. I denna gryta ligger vid ena
sidan en lavabrunn, »eldsjön», som utan tvivel är
Hawaiis största sevärdhet. Det är en glödande sjö, som
ofta svallar häftigt, bubblar och fräser och ibland
kastar upp hela kaskader av glödande lava. Särskilt
i nattmörkret utgör det ett enastående praktfullt
skådespel. - Vulkaner med trögflytande, kiselsyrerika
lavor, t. ex. Mont Pelé (se ovan), brukar kallas
ku’-mulovulkaner eller vulkaniska kupper.
Vulkanernas utbredning. Utbrottens förlopp
Det finns över 1 000 vulkaner på jorden, och av dem
har omkring 450 varit verksamma i historisk tid. De
är bundna till svaghetszoner i jordskorpan och
förekommer liksom jordskalven längs de unga, tertiära
bergskedjorna (se karta vid Jordskalv) samt längs
förkastningsstråk, främst den östafrikanska
gravsänkan. De flesta öarna i Atlantiska och Indiska
oceanerna samt många av Stilla havets öar är helt och hållet
av vulkaniskt ursprung. Utbrott förekommer även på
havets botten. De ger sig till känna genom pimpsten
på havsytan och uppstigande gaser.
Om de direkta anledningarna till vulkanutbrott,
vilka givetvis står i samband med tryckförhållandena
i jordens inre, har forskarna ofta skilda åsikter, likaså
i fråga om det djup varifrån de frambrytande
mag-mamassorna härstammar.
Vulkanutbrottens ofta explosionsartade förlopp
sammanhänger med sjunkande tryck och temperatur,
när magman trängen upp mot jordytan. Härigenom
frigörs nämligen tidigare i magman lösta gaser,
varigenom förloppet i princip kommer att likna
kolsyre-bildningen i en vichyvattenflaska. Många vulkaner
uppvisar en karakteristisk periodicitet med
omväxlande långa viloperioder och kortvariga
utbrottsperio-der. Utbrottens våldsamhet är ofta störst efter
särskilt långa vilotider. Kringboende människor brukar
få den första varningen att en aktiv period begynt
genom kraftiga underjordiska dån, jordskalv och
utströmmande gaser. Även under själva utbrotten
inträffar kraftiga markförskjutningar.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
236—412596 VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
