Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världsalltet — ett outgrundligt mysterium - Vår »Vintergata» bara en bland ett otal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRLDSALLTET 3729
Olika typer av främmande vintergatsystem, galaxer. T. v. vanliga galaxer med spiralstrukturen mer eller mindre framträdande,
spiralnebulosor. T. h. elliptiska och oregelbundna galaxer.
stavspiraler. De ellipsoidiska kan vara mer eller
mindre avplattade, ibland nästan klotrunda.
Andromeda-systemets satelliter är ellipsoidiska, medan vårt
systems satelliter, de Magellanska molnen, är
oregelbundna.
De olika formerna representerar säkerligen olika
utvecklingsstadier. Det anses numera mest sannolikt,
att de oregelbundna representerar begynnelsestadiet,
varefter kommer spiralstadiet och slutligen det
ellipsoidiska med det klotformiga som slutstation.
Liksom stjärnorna på vår himmel ofta är
dubbelstjärnor, så visar sig vintergatsystemen också ofta
vara dubbla, dubbelgalaxer. Inte nog med det. Det
finns också talrika motsvarigheter till stjärnhoparna.
Ute i den anagalaktiska rymden hopar sig ofta
vintergatorna till stora hopar, galaxhopar. En sådan visar
sig i Berenices hår. Avståndet dit är ca 80 millioner
ljusår, hopens diameter ca 10 millioner ljusår och
antalet medlemmar flera tusen.
Vårt eget Vintergatsystem tillhör en mindre hop av
galaxer, den s. k. lokala gruppen. Den består av vårt
system och Andromedasystemet, båda med sina två
satelliter, samt av spiralsystemet M 33 i Triangeln och
av ett tiotal mindre system. Denna lokala grupp har
en diameter av drygt 2 millioner ljusår.
Denna lokala grupp synes enligt nyare mätningar
i sin tur vara en mindre del av en mycket större
samling vintergator. Denna samling har sitt centrum i
Jungfruns stjärnbild på mellan 12 och 14 millioner
ljusårs avstånd, medan hela hopens diameter har
beräknats till 30 å 40 millioner ljusår. Vårt
Vintergatsystem ligger alltså i de yttre regionerna av denna
jättehop, liksom vår sol ju också inuti
Vintergatsystemet har sin plats närmare periferin än centrum.
Denna väldiga hop har man kallat för en supergalax.
I nästan diametralt motsatt riktning finns
märkligt nog ännu en supergalax med centrum i Perseus
på ca 60 millioner ljusårs avstånd. Båda
supergalaxerna har en diskusliknande form, men den sist nämnda
ser vi från kanten.
De nämnda supergalaxerna bildar tydligen en
dub-belsupergalax. Troligen finns det också mångdubbla
supergalaxer. Och man kan då fråga sig, om denna
uppbyggnad fortsätter i det oändliga med nya system
av allt högre och högre ordning.
Vi måste då först konstatera svårigheterna att
inregistrera vintergatsystem på allt större och större
avstånd, även om de är samlade i hopar av allt högre
storleksordning. Upp till 2 millioner ljusår kan man
använda cepheiderna för beräkning av avstånden. Upp
till ca 20 millioner ljusår kan man i stället använda
de ljusstarkaste av de i galaxen framträdande
icke
Auiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
237—412596 VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
