Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världsalltet — ett outgrundligt mysterium - Är världen ändlig eller oändlig? - En helt ny världsbild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRLDSALLTET 3731
av stjärnsystem av allt högre och högre ordning i
det oändliga. Mot tanken på en oändlig värld med
oändligt många himlakroppar riktades emellertid
senare den invändningen, att den sammanlagda
attraktionskraften från dessa kroppar skulle framkalla
oändligt stora hastigheter och att den sammanlagda
lys-kraften från de oändligt många stjärnorna skulle få
hela himlavalvet att lysa. Professor C. V. L.
Char-lier i Lund undersökte problemet matematiskt och
fann, att de nämnda invändningarna inte håller streck,
om det oändliga världsalltet är uppbyggt av
successiva system av allt högre ordning och om avstånden
mellan de jämställda systemen håller sig över en viss
gräns, som bestäms av antalet medlemmar i varje
system. Vi kan givetvis inte avgöra om Charliers villkor
är uppfyllda, eftersom vi ännu inte har kunnat
avgränsa det metagalaktiska systemet och alls inte vet,
om det har grannar som tillsammans bildar ett
system av ännu högre ordning.
Diskussionen om världens ändlighet eller
oändlighet ligger nu på ett helt annat plan. Det är den
världsbild som relativitetsteorin kan leda fram till, som man
nu diskuterar.
En helt ny världsbild
Om själva världsrummet sträcker sig i det
oändliga åt alla håll, vilket för den vanliga
rumsuppfattningen ter sig självklart, så är det svårt att tänka sig,
att inte detta oändliga rum också skulle innehålla
materiella kroppar i det oändliga. Men enligt
relativitetsteorin är det egendomligt nog inte nödvändigt att
tänka sig själva världsrummet oändligt stort.
Låt oss tänka oss små platta invånare på en
jättestor klotyta. De menar självklart, att den lilla del av
klotyan som de känner till måste vara bara en liten
del av en plan yta som sträcker sig ut i det oändliga.
Men ju längre de utsträcker sina forskningar utöver
denna klotyta, dess mer blir de övertygade om att den
på något underligt sätt är krökt i en tredj e dimension,
som de inte kan fatta, då de är tvådimensionella
varelser, för vilka en tredje dimension är något nära nog
fullständigt obegripligt.
Vi står nu inför ett liknande problem som dessa
platta varelser, fastän vi känner tre dimensioner och vår
världs krökning sker i ytterligare en dimension, som
vi inte kan göra oss någon åskådlig föreställning om,
fastän matematikerna kan behandla den med sina
ekvationer. Enligt den allmänna relativitetsteorin är
världsrummet krökt, och det är genom denna
krökning som man nu kan förklara gravitationsfenomenen.
Det kan mycket väl vara så, att världsalltet är krökt
till en sluten helhet, att det alltså har en ändlig
utsträckning men likväl är utan några gränser, liksom
en klotyta är ändlig men saknar gränser. I en sådan
sluten värld skulle en ljusstråle, som utgår i en viss
riktning, om den inte hindras på vägen, till sist
åter
komma till utgångspunkten från det motsatta hållet
efter att ha passerat världsalltet runt, på samma sätt
som en »rät» linje på en klotyta återkommer till
utgångspunkten efter ett varv ytan runt.
Enligt Euklides’ geometri skall visserligen en rät
linje inte kunna på detta sätt återkomma till
utgångspunkten. Men den plana geometrin gäller inte på den
buktiga klotytan utan för ett tangerande plan till
klotet, och det planet ligger utanför klotytans värld. På
samma sätt är det med vår tredimensionella värld och
dess krökning. Den vanliga tredimensionella
geometrin gäller inte för denna vår värld, om vi utsträcker
våra forskningar tillräckligt långt.
Enligt den allmänna relativitetsteorin, som ligger
till grund för den teoretiska fysikens lärobyggnad, är
världsrummet krökt. Men det är ännu inte klarlagt,
huruvida krökningen är sådan, att vårt världsrum
är krökt till en sluten helhet. Krökningen kan också
vara beskaffad på andra sätt, och världsalltet-kan
därför alltjämt tänkas vara oändligt.
Den värld som vi lever i har visat sig vara
otroligt stor. Redan det s. k. metagalaktiska systemet
har ju oerhörda proportioner. Men vi behöver därför
inte känna oss helt förkrossade och betydelselösa i
denna värld. Som redan har sagts är människokroppen
en vintergatornas vintergata, jämfört med
atomernas värld. Men därtill kommer, att hur svindlande
stor vår värld än är, så är det dock vi små kryp på
detta stoftgrand till jord, som har kunnat utforska i
stora drag denna ofantliga värld och dess byggnad och
som nu rent av ställer upp oändlighetsproblemen,
frågan om världens oändlighet i rum och tid. Det
förefaller som om den forskande människotanken vore
något minst lika underbart som världsalltet självt.
Redan för hundra år sedan tänkte matematiker ut
helt andra geometriska system än Euklides’, med
rummets krökning på olika sätt. Detta var då en logisk
tankelek endast. Men nu har den fysiska forskningen
märkligt nog blivit nödgad att tillgripa en sådan
icke-euklideisk geometri för att kunna få en konsekvent
och enhetlig världsbild. Vår nuvarande världsbild ger
oss anledning att inte bara rikta vår uppmärksamhet
mot yttervärlden utan också att överväga
människotankens, det konstruktiva tänkandets mysterium.
Det märkliga är att den kosmologiska synen leder
över till människan själv. Men om det inte hade
funnits människor som arbetat med den kosmologiska
aspekten på vår värld, skulle aldrig de underbara
upptäckter blivit gjorda, som vidgat världsalltets
gränser och så underbart berikat vår syn på detta
världsallt. Den kosmologiska synen på tillvaron har
skänkt oss otroligt mycket. Och till sist har den lett
över till den psykologiska, den filosofiska, till
människan själv. Den forskande människoanden och det
svindlande världsalltet är bådadera ett outgrundligt
mysterium.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
