Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världskrigen — från Sarajevo till Hiroshima - Andra världskriget - Det militära händelsförloppet i Europa - Det ryska kriget 1941—44 - Kampen i Italien 1943—44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374^ VÄRLDSKRIGEN
Frontförskjutningarna i Italien 1943—44.
Svir och Stalinkanalen samt finnar och tyskar i
Fjärr-karelen nära Murmanbanan och Murmansk.
Då kom bakslaget i december. Den icke
vinterut-rustade tyska armén förmådde inte inta Moskva, som
räddades av general (senare marskalk) Sjukov.
Ryssarna kunde gripa till offensiven och under ett
vinterkrig tränga tillbaka tyskarna.
På våren 1942 grep dock de tyska trupperna på nytt
initiativet och vann nya stora framgångar på
Kertj-halvön (Krim), i Sevastopol och i ett nytt kittelslag
vid Charkov. Detta inledde årets stora
sommaroffensiv, som intill början av september förde de tyska
härarna på bred front till övre och mellersta Don, till
Volga vid Stalingrad samt slutligen över nedre Don
genom kosacklandet Kuban fram till Kaukasus’ norra
sluttningar ända bortåt Groznyj inte långt från
Kaspiska havet. Men 19 nov. började Sjukovs stora
motoffensiv vintern 1942-43, under vilken marskalk
Paulus’ tyska armé nedkämpades i Stalingrad i jan.
1943 och tyskarna från Don och Kaukasus kastades
tillbaka till Donets och Kubans mynning. Den ryska
vinteroffensiven 1942-43 var den tredje av de stora
operationer som åstadkom det allmänna omslaget i
kriget till de allierades fördel.
Sommaren 1943 förmådde tyskarna endast starta
en »profylaktisk» offensiv mellan Orel och Kursk,
vilken hejdades i mitten av juli och omedelbart
efterföljdes av en oavbruten rysk sommar-, höst- och
vinteroffensiv, som koncentrerades i det stora slaget om
Dnjepr (okt. 1943-mars 1944), vilket slutligen
avgjordes till ryssarnas fördel. I jan. 1944 föll
avgörandet vid Leningrad, där tyskarna kastades tillbaka till
Balticums gränser, och i maj samma år hade ryssarna
trängt fram till nedre Dnjestr och Karpaterna.
Den ryska sommaroffensiven 1944 började 9 juni
på en helt ny krigsskådeplats, den finska. I ett
överväldigande svep gick ryssarna fram på ömse sidor om
Ladoga och intog Viborg, varefter deras offensiv dock
kunde hejdas. Det allmänna läget på den ryska
krigsskådeplatsen ledde emellertid till vapenstillestånd
Sovjetunionen-Finland 19 sept. under villkor
hårdare än Moskvafreden 1940. Under trycket av finska
och ryska operationer utrymde tyskarna intill
årsslutet 1944 i stort sett norra Finland.
Söder om Östersjön vidtog den ryska offensiven
23 juni, varunder ryssarna framträngde genom
Bal-ticum mot Ostpreussen samt i Polen ända till
Warszawa och Weichsellinjen. I Donauområdet föll de
tyska positionerna i Ungern och Balkan som ett korthus,
sedan Rumänien och Bulgarien avfallit och börjat
kämpa i ryssarnas led. Vid årsskiftet 1944-45 höll
tyskarna på Balkan i huvudsak endast Jugoslaviens
nordvästra hörn. Ryssarna hade inneslutit Budapest.
Endast vid Warszawa höll sig tyskarna kvar, sedan
Komarowskis (»general Bors») resning (1 aug.-2
okt.) nedslagits under fasansfulla strider och utan att
hjälp lämnades av de utanför stående ryska trupperna.
Under mer än två års fälttåg hade de tyska
arméerna från Leningrad, Moskva, Volga och Kaukasus
trängts tillbaka till linjen Libau (i
Kurland)-Ost-preussen-Warszawa-Budapest-Zagreb (i Kroatien).
Kampen i Italien 1943—44
Under kriget i Nordafrika hade den italienska
krigsmaktens kampvilja i stort sett brutits, och den
angloamerikanske överbefälhavaren Eisenhower
begagnade sig av sitt övertag. Den 10 juli 1943 landsattes hans
arméer på Sicilien, där endast en del tyska trupper
fortsatte motståndet. Den 25 juli störtades Mussolini.
Italien bröt samman och kapitulerade 8 sept. Likväl
lyckades tyskarna under fältmarskalk Kesselring
bemästra situationen i mellersta och norra Italien,
varpå de allierade under general Alexanders ledning
måste företa ett hårt och blodigt fälttåg, som under
långa perioder hade ställningskrigets karaktär.
Först i maj 1944 kunde en eftertrycklig
framryck-ning igångsättas, som 4 juni ledde till Roms befrielse.
Norr om den italienska huvudstaden fortsatte de
envisa striderna och framryckningen med karakteristisk
långsamhet. De utmynnade i slutet av sommaren i en
ny period av ställningskrig. Linjerna stelnade något
söder om krigshamnen Spezia och Bologna samt
lämnade norra Italien fortfarande i tyskarnas händer.
Läget förblev i huvudsak oförändrat ända till den sista
stora uppgörelsen 1945.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
