Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värme — molekylernas rörelseenergi - Latent värme - Värme är molekylarenergi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värme 3757
går till det s. k. atomvärdet, det antal värmeenheter
som åtgår för att höja en gramatom (i g väte, 12 gkol,
16 g syrgas osv.) med en grad. Denna siffra är
nämligen praktiskt taget konstant för alla grundämnen
och ligger vid ungefär 6,4.
Latent värme
Från specifika värmet får man noga skilja det s. k.
smältvärmet, som utgör det antal värmeenheter som
måste tillföras en kropp för att den skall övergå från
fast till flytande tillstånd, utan att dess temperatur
samtidigt undergår någon höjning. Vanlig is har ett
smältvärme av 80, dvs. för att förvandla 1 kg
nollgradig is till nollgradigt vatten måste man tillföra 80
kcal. Analogt utgör ångbildningsvärmet det antal
värmeenheter som måste tillföras ett flytande ämne för
att det utan höjning av temperaturen skall bringas i
ångform. För vatten utgör ångbildningsvärmet (vid
i°°0) 540. Detta värme frigörs åter, när vattnet
kondenseras. Att man på ett ögonblick kan bli skållad av
vattenånga sammanhänger just med att
ångbildningsvärmet är så högt. Redan 1 gram kondenserande ånga
representerar samma energimängd som frigörs, när en
kilogramvikt faller från 200 meters höjd.
Smältning av is ger kanske bättre än något annat ett
begrepp om skillnaden mellan värme och temperatur.
Vi kan med en termometer iaktta, att en blandning
av finfördelad is och vatten kvarstår vid en
temperatur av exakt o°, ända tills all isen har smält - även
om vi anbringar en låga under kärlet och sålunda
snabbt tillför avsevärda kvantiteter värme.
Värme är molekylarenergi
Man frågar sig givetvis vart det vid smältningen
resp, förångningen tillförda värmet tar vägen. Svaret
blir, att värme ingenting annat är än molekylarenergi.
Ju högre temperatur en kropp har, desto snabbare rör
sig dess enskilda molekyler. Värmeöverföring
mellan en varmare och en kallare kropp innebär sålunda,
att den snabbare molekylarrörelsen hos den ena
kroppen meddelar sig åt den andras, så att en utjämning
av hastigheterna och därmed av temperaturerna äger
rum. När en fast kropp upphettas till sin smältpunkt,
betyder detta, att molekylerna får så snabb rörelse,
att den förut rådande fasta sammanhållningen dem
emellan bryts. I det smälta tillståndet måste samtliga
molekyler bibringas en viss minimihastighet - eljest
slår sig de långsammaste åter tillsammans i det fasta
aggregationstillståndet. Det är fördenskull som en viss
minsta mängd värme måste tillföras, innan hela
massan bringats upp till det högre energiplan som
kännetecknar den flytande fasen.1 När ett ämne avdunstar
eller bringas till kokning, måste åter
molekylarener-gin höjas därhän, att de olika partiklarnas hastigheter
blir stora nog att övervinna de kvarvarande inbördes
attraktionskrafterna. Kännetecknande för en gas är
Jämförelse mellan Réaumurs (R), Celsius’ (C) och
Fahren-heits (F) termometrar.
ju, att dess partiklar strävar att obegränsat sprida sig
åt alla håll. Trycket hos gaser beror på
bombardemanget från dess molekyler.
Att värme och mekanisk energi är ekvivalenta (1
kcal = 427 kpm), får genom denna åskådning en
naturlig förklaring. Vi kan också lätt förstå, att man
fullständigt kan omvandla mekanisk energi till värme.
Vår erfarenhet (varmgång i lager, värmen i bilens
bromsband osv.) bestyrker ju också denna
termodynamikens »första huvudsats». Det ligger nära till hands,
att värme också lätt skall kunna återförvandlas till
mekaniskt arbete. En smula eftertanke säger oss
emellertid, att detta inte utan vidare är möjligt. Om vi har
att utgå från en enda stor värmemassa av likformig
temperatur - t. ex. havsvattnet - står över huvud
taget inga medel till buds att nyttiggöra den
oordnade molekylarrörelsen. Endast om vi har två
värme
1 Man kan åtminstone indirekt se molekylarrörelsen,
nämligen genom att i ett mikroskop iaktta hur i en
vätska uppslammade partiklar beter sig. Betraktar man
exempelvis en droppe mjölksaft från maskros, skall man
finna, att partiklarna utför en oregelbunden, darrande
rörelse, som uppenbarligen beror på att de oavbrutet
bombarderas av omgivande vätskemolekyler. Detta är
den s. k. Brownska rörelsen, som upptäcktes omkring
1820.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
