Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Västerbotten — ett delat landskap - Kustlandet och dess kulturbygd - Västerbottens bergslag — Bolidens guld - Ur västerbottningarnas liv och seder - Städerna i Västerbotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
377° VÄSTERBOTTEN
Umeå vid älven.
och Kågefjärdarna samt längst i norr Byske- och
Åby-fjärdarna.
Kustsocknarna har rätt mycket åkerjord, men
endast obetydligt med spannmål odlas, mest korn och
blandsäd. Den stora arealen vall sammanhänger med
en betydande kreatursskötsel, vars mest kända
produkt är »västerbottensosten».
Innanför kustbältet följer närmast en småkuperad
urbergsterräng, som sakta höjer sig upp till omkring
200 m ö. h. Mellersta delen av landet är rik på sjöar,
bland vilka de största är Göksjön och Stora
Bygde-träsket, som avrinner genom Rickleån, samt
Burträsket, som avrinner till Bure älv. Trakten hör till
de vackraste i landskapet och har ganska mycket
odlad jord. - Väster härom kommer ett platåartat
inland, som långsamt stiger mot lapplandsgränsen och
är täckt av skog med sjöar och mossmarker i
sänkorna.
Västerbottens bergslag — Bolidens guld
Sedan 1920-talet har en ny bergslag börjat växa
fram i Västerbottens inland, och en betydande
gruvbrytning och malmförädling har uppstått. Det är
Skelleftefältets rika sulfidmalmer som givit upphov
till såväl Bolidens rika gruvfält som det storslagna
smältverket vid Rönnskär (se Boliden). Förutom
Boliden finns inom Skellefteå, Jörns och Norsjö
socknar ett tiotal fyndigheter med guld, silver, koppar,
arsenik, svavel och många andra värdefulla mineral.
Västerbottens bergslag är, trots sin ungdom, redan
nu en utomordentligt betydelsefull faktor i det
svenska näringslivet.
Ur västerbottningarnas liv och seder
Det är strängt klimat som härskar i Västerbotten,
t. o. m. i kustlandet. Vintern börjar i slutet av
oktober och varar till mitten av april. Umeå har i febr, en
medeltemperatur av -7,4°, i juli av + 15,6°,
års-medeltalet är endast + 2,6°. Årsnederbörden uppgår
till 563 mm.
Största delen av landskapet täcks av skog, 65,5 %,
och skogsbruket och skogsindustrierna intar en stark
ställning i dess näringsliv. Skogens avkastning
begränsas dock av de klimatiska förhållandena. Stora
sågverk och massafabriker grupperar sig framför
allt kring de största älvarnas och viktigaste
flottledernas mynningar, Ume älv med Holmsund och
Ob-bola samt Skellefte älv med Örviken, Bureå och
Cle-mensnäs.
Åkern upptar blott 2,8 % av landskapets areal och
naturlig äng 2,3 %. Av åkerjorden används blott en
mindre del, inte fullt 20 %, för odling av korn,
blandsäd, potatis, havre och råg, medan huvuddelen utgörs
av vall. Kreatursskötseln är följaktligen viktigast och
antalet nötkreatur stort i förhållande till
jordbruksarealen. Mejerierna spelar också en för norrländska
förhållanden ovanligt stor roll.
Ännu finns det många stora byar i älvdalarna,
medan skogsmarkerna endast har enstaka gårdar och
fäbodar. Vid kyrkplatserna har hela »kyrkstäder»
uppstått, där de avlägsna byarnas befolkning samlades
förr och där både affärer och giftermål avhandlades.
Rätt stora skillnader gör sig gällande mellan de
olika bygderna, varje större älvdal har sina
särpräglade seder och traditioner. Den skarpaste gränsen går
dock mellan Skellefte och Pite älvdalar, dvs. mellan
Västerbotten och Norrbotten.
Städerna i Västerbotten
Umeå, residensstad i Västerbottens län, är belägen vid
Ume älv 10 km ovan dess utlopp i Österfjärden. Dess
ut-hamn intill Holmsunds köping (5319 inv.) ingår också i
stadsområdet. Den äldsta staden anlades 1588 invid
nuvarande landsförsamlingens kyrka men avtynade snart
och flyttades efter 1621 till sin nuvarande plats. 1637
blev Umeå residensort i Västerbottens län, men först i
slutet av 1700-talet fick staden något större uppsving.
Ryska härjningar 1714-20 samt 1809 — staden brändes
sex gånger under sju år samt hölls 1809 besatt av fienden
två gånger och brandskattades hårt — samt upprepade
eldsvådor hejdade länge dess utveckling.
Sågverksindustrins uppblomstring medförde en uppryckning för
staden. Sedan 1888 års brand är den nästan helt
ny-planerad och nybyggd. Karakteristiskt för staden är
de björkplanterade huvudgatorna. Umeå är numera
säte för övre norrländska hovrätten. Industrin i själva
staden är obetydlig.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
