Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Västmanland — bergslags- och mälarbygd - Ur Västmanlands historia - Västmanlands städer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄSTMANLAND 3789
Omkring I1/» mil från Västerås
vid Svartån ligger Skultuna,
Sveriges äldsta mässingsbruk,
som nu förvandlats till
manufakturverk, gjuteri,
armaturfabrik, sågverk m. m.
dertälje kanal och Hammarbyleden öppnats för den
havsgående trafiken, har också djuphamnar anlagts
i både Västerås och Köping.
Spåren efter den äldsta bebyggelsen i Västmanland
påträffas i gränstrakterna mot Dalarna
(Västerfärne-bo), där landet först höjde sig upp ur det hav som
efter istiden täckte hela mälarområdet. Allteftersom
landhöjningen fortskred, flyttade människorna nedåt
landet och lade småningom under bronsålder och
järnålder allt större slättområden under kultur. Den
yngre järnåldern liknar grannlandskapens i öster och
söder, Västmanland blev en del av det svenska rikets
kärnbygd. Från 1300-talet blev bergsbruket
huvud
näring i de norra delarna men påverkade även de
södra. Tillsammans med Dalarna styrdes
landskapet av en fogde på Västerås slott, och Norberg blev
utgångspunkten för den mot unionen med Danmark
riktade befrielserörelsen. Senare vann Sala
silvergruva, som hade sin glansperiod under 1500-talet,
berömmelse som en skattkammare för riket. Som
stiftsstad och handelscentrum för Västmanland och
Dalarna växte Västerås upp och blev i vår tid tack vare
sitt läge en betydande industristad; medan en del av
de övriga städerna stagnerat, har nya industriorter
vuxit upp, som i storlek tävlar med de gamla
handelsstäderna.
Västmanlands städer
Västerås skildras i egen artikel.
Sala fick stadsprivilegier 1624 av Gustav II Adolf och
växte upp invid silvergruvan, som upptäcktes omkring
1510 och hade sin blomstringstid under 1500-talet, då
brytningen i medeltal lämnade ca 3 200 kg om året.
Avkastningen började emellertid minska redan i
början av 1600-talet, och då brytningen nedlades 1908,
hade omkring 300 ton silver och 30 ooo ton bly
utvunnits. Industrin omfattar nu tegelbruk, kalkbruk
och maskinfabrik. Staden är järnvägsknut och
handelscentrum för jordbruksbygden kring Sagån. Förr i tiden
avhölls varje år i mitten av februari den stora
kyndels-mässomarknaden.
Fagersta, som ligger vid Kolbäcksån mellan sjöarna
Södra Barken och Äspen, blev stad 1944 genom en
sammanslagning av Västanfors kommun med Västanfors
municipalsamhälle (1927). Det har en areal av 153
km2. Kring Fagersta stora järnbruk hade då ett större
samhälle vuxit upp, likaså kring Västanfors. Staden
består också fortfarande av tvenne ej helt
samman
vuxna bebyggelseområden. Västanfors är järnvägsknut
och gränsar till Norbergs malmfält.
Köping var handelsort redan under tidig medeltid
och omnämns 1257. Det kallades ännu på 1400-talet
Laglösa köping, men torde varit stad redan vid mitten
av 1300-talet. Slottet, Köpingshus, uppfördes på
1370-talet men förstördes av Engelbrekt 1434. Tidigt
utskeppningsort för bergslagsprodukter, led den av
konkurrensen från Västerås och Arboga, och först med
järnvägsbyggandet randades en ny tid för staden. 1932
blev den nya djuphamnen färdig, den längst in belägna
Mälarhamnen, med 6,2 m vattendjup. Bland stadens
industrier märks mekanisk verkstad, grundad 1856,
samt stor cementfabrik.
Arboga ligger vid Arbogaån omkring 15 km ovanför
dess utlopp i Mälaren. Staden var köpstad redan tidigt
under medeltiden, nämns bl. a. 1330 som stad och hade
redan på 1200-talet franciskanerkloster. Här hölls ända
in på slutet av 1500-talet talrika betydelsefulla politiska
möten, däribland kyrkomötet 1297 och riksmötet 1435
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
