Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ynglingaätten — saga och historia - Dag den vise och Ane den gamle - Sagan om kung Adils och den sköna drottning Yrsa - Kung Helge besöker Adils och Yrsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAGA OCH
YNGLINGAÄTTEN. Förr i världen inleddes
framställningen av Sveriges äldsta historia alltid med
yng-lingaättens kungalängd. I spetsen kom Yngve Frej,
som skulle ha byggt sin kungsgård i Uppsala och där
anlagt det ståtliga gudatemplet. Hans efterträdare,
Fjolner, drunknade under ett gästabud i ett
mjöd-kar, »i vindlös sj’ö» heter det i dikten. Svegder
lockades av en dvärg in i berget, där han skulle träffa Oden,
men syntes sedan aldrig mer. Vanland, Svegders son,
företog ett härtåg till Finland och tog sig där en
gemål, som han sedan försköt. Han överfölls av en
sjukdom, varav han en natt kvävdes; folket trodde
emellertid, att han föll offer för sin förskjutna gemåls
trollkonster. Visbur överfölls nattetid av sina söner och
brändes inne. Do’malde råkade ut för det hemska
ödet att offras av sitt folk såsom försoningsgärd åt
gudarna, som hemsökt landet med flerårig missväxt.
Hans son Domar regerade fredligt och dog sotdöden
i Uppsala, likaså dennes son Dyggve.
Dag den vise och Ane den gamle
Den följande kungen, Dag den vise, var så klok,
att han kunde förstå fåglalåt. Han hade en sparv, som
flög vida omkring och hemförde många
underrättelser från främmande länder. En gång plockade
sparven korn på en bondes åker i Reidgotaland, och
bonden slog i förtreten ihjäl honom. Dag blev då mäkta
vred och for med en stor krigshär till Reidgotaland
och härjade vitt och brett. Men på hemvägen dödades
Sagan om kung Adils och
Nästa konung var Adils, som var vida känd för sin
makt och sina stora skatter. Han hade många präktiga
skepp, och till hans hov samlades de yppersta
kämparna i landet. Som brukligt var drog Adils ofta ut
på härnadståg och en gång kom han till Saxland, som
låg där Hannover och Oldenburg nu ligger. Där fick
han se en underbart skön kvinna, som hette Yrsa.
Henne tog han med sig hem, och då han märkte, att
hon inte bara var vacker utan också ovanligt klok,
gjorde han henne till sin drottning.
Kung Helge besöker Adils och Yrsa
Ryktet om den sköna drottning Yrsa spred sig över
hela Norden och nådde också Helge, danernas ko-
HISTORIA
han av en hötjuga, som en träl slungat emot honom.
Agne var en rik man och en stor krigare. Han
besegrade och dödade en finsk konung, tog hans dotter
tillfånga och ville göra henne till sin gemål. Hon
hämnades emellertid genom att fästa ett rep vid kungens
halskedja, medan han sov, och hänga upp honom i
ett träd. Den plats där detta hände kallades sedan
Agnefit (Agnes strand) och lokaliserades till södra
delen av Gamla stan i nuvarande Stockholm. Hans
söner Alrek och Erik regerade därefter gemensamt,
men under en ridtur blev de osams och slog ihjäl
varandra med hästbetsel. Även Alreks söner, Alf och
Yngve, råkade i tvist och dödade varandra.
Efter Hugleik och Jorund kom så Ane den gamle.
Av fruktan för döden offrade han vid 60 års ålder
en son till Oden mot löfte att få leva ännu i 60 år. Då
han fyllt 120 år, offrade han sin andre son för att få
leva i tio år till, och så allt framgent till dess han nått
en ålder av 200 år och offrat nio av sina tio söner.
Men då vägrade svearna att låta honom fortsätta, och
Ane, som till sist var så svag, att han i många år
ständigt låg till sängs och sög mjölk ur ett horn som
ett dibarn, dog slutligen av ålderdomsskröplighet
(anasot).
Sedan följer Aun, Egil och Ottar. Den sistnämnde
stupade i Danmark och fick vedernamnet
Vendel-kråka, sedan danskarna meddelat dödsfallet genom
att sända svearna en träkråka med hälsningen, att
den döde kungen inte var mera värd än den kråkan.
den sköna drottning Yrsa
nung. Denne fick en dag lust att se den ryktbara
drottningen. Han tog med sig några av sina bästa män och
begav sig till Uppsala, där Adils och Yrsa ställde
till ett ståtligt gästabud till hans ära. Men då Helge
fick se Yrsa, blev han så betagen, att han inte kunde
ta sina ögon ifrån henne. Detta förtörnade Adils.
De tolv förnämsta av Adils’ kämpar var bärsärkar.
Dem befallde han att lägga sig i försåt för Helge, då
denne på natten red tillbaka till sina skepp, och en
annan skara kämpar skulle falla Helge i ryggen. Kung
Helge och hans män gick i fällan och blev alla dödade.
Men några av hans följe hade lämnats kvar på
skeppen, och så snart dessa fick veta vad som hänt,
skyndade de sig tillbaka till Danmark.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
