Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ärftlighet — ärvda och förvärvade egenskaper - Mutationer — plötsliga förändringar i arvsanlagen - Blodundersökning och faderskap - De dödsbringande arvsanlagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3858 ÄRFTLIGHET ___________________________________
Mutationer — plötsliga förändringar i arvsanlagen
Bland andra erövringar som den moderna
ärftlighetsforskningen gjort kan endast några enstaka här
nämnas. Arvsanlagen själva, generna, är materiella
partiklar av ungefär samma storlek som stora
ägg-vitemolekyler. De har den egenskapen, att de, när
an-lagsbäraren kromosomen delar sig, reproducerar sig
själva, så att de två dotterkromosomema får en gen
var av exakt samma sort. Varje enskild cell i vår kropp
har därför en fullständig uppsättning gener. Varje
gen är som ett litet kemiskt laboratorium, som
producerar ämnen som styr de olika leden i organismens
utveckling. Genen är utomordentligt men icke absolut
oföränderlig. Då och då inträffar det en plötslig
förändring av genen, en mutation. Inträder denna
förändring i könscellerna kommer den nya egenskap, som
den muterade genen betingar, att bli ärftlig, inträder
den i en av kroppscellema under fosterutvecklingen
(somatisk mutation), kommer bara den del som
härstammar från den muterade cellen att framvisa den
nya egenskapen. Resultatet blir då, om den muterade
genen är dominerande, uppkomsten av en isolerad
fläck av en avvikande färg i en blomma etc.
De förändringar som inträder i en bestämd gen är
inte alltid identiska. När t. ex. den gen som ligger vid
punkt 1,5 i Drosophilas X-kromosom muterar, kan
den mutera till helt vit ögonfärg, men det händer
också, att den bara muterar till ljusröd, till orange eller
till krämfärgad. De muterade gener som framkommer
har alla sin plats på samma punkt i X-kromosomen,
de bildar en serie av multipla allelomorfer. Då en
individ bara har två representanter för varje kromosom
i sina celler, kan den aldrig ha mer än två
medlemmar av en sådan serie unilokala gener på samma gång,
en representant i vardera av de två makarna. Då är ju
båda platserna upptagna.
År 1927 påvisade amerikanen H. J. Muller, som
för denna upptäckt tilldelades Nobelpriset 1946, att
mutationsfrekvensen högst väsentligt kan stegras om
könscellerna utsätts för röntgenbestrålning eller
andra joniserande strålningsarter. På denna väg kan
man åstadkomma mutationsfrekvenser flera tusen
gånger högre än vad som iakttas i normalt material.
I övervägande grad är dessa »inducerade» mutationer
av negativ karaktär, de bryter ner eller dödar
organismen när de förekommer i homozygot form.
Svenska forskare har emellertid visat att någon enstaka
gång (ungefär en pro mille) ökar de inducerade
mutationerna livsvärdet. I växtförädlingen utnyttjas nu de
joniserande strålningsslagens mutationsutlösande
verkan för att åstadkomma en vidgad variation eller
direkt förbättra växtarten.
Blodundersökning och faderskap
Det är detta förhållande som gör det möjligt att
använda blodundersökningar som bevismedel i fader-
skapsmål. Den sammanklumpning som de röda
blodkropparna visar, när blod från vissa individer blandas,
beror på ett möte mellan två ämnen, ett ämne i den
ena individens blodkroppar, ett annat i den andra
individens blodvätska. Beroende på vilket av dessa
ämnen en människa har tillhör hon en av fyra så kallade
»blodgrupper». (Se även Blod.) Dessa
blodegenskaper är också ärftligt betingade, de beror på de tre
multipla alleloformerna A, B och R - A och B
dominerande, R recessiv. De fyra blodtyperna är:
A-indivi-der (AA eller AR), B-individer (BB eller BR),
AB-individer (AB) och 0-individer (RR). Genom att
bestämma moderns, barnets och den påstådde faderns
blodtyper kan därför i vissa fall uteslutas, att en
bestämd uppgiven man kan vara fadem. Om t. ex.
modern är RR (0-gruppen) men hennes barn tillhör
A-gruppen (AR), då måste bamet ha fått sitt anlag A
från fadem, som följaktligen varken kan tillhöra
B-gruppen eller R-gruppen. Med denna metod kan vi
därför i ca hälften av fallen fastslå, att en bestämd
man icke kan vara fadem, men vi kan aldrig bevisa,
att den eller den bestämde mannen är fadem. Sedan
har ytterligare flera blodgrupper upptäckts,
däribland en som man betecknar med Rh och som måste
skiljas från det anlag vi ovan betecknat med R.
De största framstegen i ärftlighetsforskningen
beror på en kombination av två metoder: den
experimentella korsningsanalysen å ena sidan och den
mikroskopiska undersökningen av kromosomerna själva å
den andra. Genom denna kombination av metoder
lyckades det C. B. Bridges att framlägga det bindande
beviset för att kromosomerna är arvsanlagens bärare.
Genom korsningsanalys förutsade han, att vissa
speciella individer måste ha en bestämd kromosom för
mycket, och sedan påvisade han med hjälp av
mikroskopet, att dessa individers celler verkligen innehöll
denna extrakromosom.
De dödsbringande arvsanlagen
Angående arvsanlagens verkningssätt skall bara
nämnas, att några framkallar en obetydlig förändring
av en viss del av organismen, medan andra förändrar
vissa organsystem eller organismen som helhet. Många
griper in i de anatomiska utvecklingsprocesserna. På
så sätt uppstår ärftliga former av harmynthet,
kort-fingrighet, ärftlig dövhet, felaktig tandställning,
andra påverkar fysiologiska processer - ärftliga
former av t. ex. sockersjuka. Några anlag, de
dödsbringande anlagen (leta’lfaktörer), har i enkel
uppsättning en obetydligt dominerande verkan, ingen
verkan alls (recessiva letalfaktorer), eller är svagt
stimulerande, men i dubbel uppsättning framkallar de så
genomgripande förändringar, att individen dör i
fosterstadiet eller omedelbart efter födelsen. Andra
arvsanlag gör i dubbel uppsättning vederbörande individ
ofruktbar (sterilitetsfaktörer). Av letalfaktorer
kän
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
