Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ärftlighet — ärvda och förvärvade egenskaper - De dödsbringande arvsanlagen - Vad tvillingforskningen kan lära oss - Husdjursavel och växtförädling - Släktgiften och ärftlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄRFTLIGHET 3859
ner vi till många både hos växter, djur och människor.
Sterilitetsfaktorerna spelar en stor roll i växtriket;
en speciell sort, självsterilitetsgener, förhindrar
självbefruktning hos många kulturväxter, bl. a.
fruktträden.
Vad tvillingforskningen kan lära oss
Människorna är på grund av det låga barnantalet,
det stora avståndet i tid mellan de olika släktleden
och emedan de icke kan användas till experiment ett
dåligt material för ärftlighetsundersökningar. En
speciell metod, tvillingmetoden, har här givit värdefull
hjälp. Det finns två slags tvillingar, de tvåäggiga, som
helt enkelt representerar en kull på två individer, och
de enäggiga, som representerar samma individ i två
exemplar. De sistnämnda härstammar nämligen från
ett och samma ägg, som har delat sig i två efter
befruktningen. De har därför exakt samma arvsanlag,
liknar varandra slående och är alltid av samma kön.
Den olikhet de visar beror på miljöns omformande
inflytande. Om en speciell normal eller abnorm
egenskap finns hos båda medlemmarna av ett enäggigt
tvillingpar men bara hos den ene av tvillingarna i ett
tvåäggigt tvillingpar, tyder detta på att egenskapen
är ärftligt betingad. Med hjälp av denna metod har
svåranalyserbara egenskaper, i synnerhet
sinnessjukdomar av skilda slag, blivit tillgängliga för
undersökning. Det har visat sig att flera av våra viktigaste
sinnessjukdomar, den vanligaste - schizofremi
(per-sonlighetsklyvning) - mani-melankoli och även ett
flertal typer av sinnessvaghet, är i väsentlig grad
ärftligt betingade, om än också miljön spelar in som
utlösande faktor.
Husdjursavel och växtförädling
I husdjursaveln har ärftlighetsforskningen givit oss
förklaringen på varför de gamla avelsmetodema,
inavel (på de bästa avelsdjuren) och urval (bland deras
avkomma), är riktiga, och den har också givit oss
viktiga fakta som utnyttjas i den speciella aveln. Men
ännu större praktisk betydelse har
ärftlighetsforskningens resultat hittills haft inom växtodlingen.
För-ädlingsarbetet, som sedan gammalt bygger på
korsning och systematiskt urval, har ju i allra högsta grad
ökat prydnadsväxternas formrikedom och
nyttoväx-ternas prestationsförmåga under växlande
omständigheter. Kunskapen om ärftlighetslagarna och den
systematiska arvsanalysen av de typer man använder
ökar de gamla metodernas slagkraft. Men de har
också öppnat nya vägar.
Många av våra viktigaste kulturväxter, olika slag
av säd, potatis, fruktträd, talrika prydnadsväxter har
höga kromosomtal, som är en mångfald av ett lägre
grundtal (polyploi’da). Dessa höga kromosomtal följs
här ofta av stark växt och prakt. Om den normala
reduktionsdelningen störs, händer det, att vi får
köns
celler med två uppsättningar kromosomer. Befruktas
sådana av normala könsceller, får vi växter med tre
uppsättningar (triploida). Sådana växter är i regel
ofruktsamma, ty under deras utveckling av könsceller
kommer i reduktionsdelningen den ojämna
kromosom-utrustningen att ge anledning till oregelbundenheter
och därmed abnorma könsceller. En liknande
situation inträder, om två arter med olika kromosomtal
korsas; därför är sådana bastarder också
ofruktsamma. Men så uppträder det stundom på sådana
triploida växter eller på artbastarder skott som genom
rubbning av en vanlig celldelning fått sitt kromosomtal
fördubblat, och frön från sådana skott är fruktsamma,
ty där har ju kromosomtalet åter blivit ett jämnt tal,
och då förlöper könscellutvecklingen normalt. Genom
direkt fördubbling av kromosomtalet, t. ex. i ett tidigt
stadium av utvecklingen kan typer med fyra
uppsättningar (tetraploida) uppstå, och de är fruktsamma.
Genom sådana metoder har man lyckats skapa nya
typer av sockerrör på Java, en fruktsam rågvetebastard,
en ny timotejart, en jättestor bastard av rättika och
kål, en ny primulaart, för att bara nämna ett par
exempel.
Även många vilda växter är polyploida. Studiet av
deras kromosomutrustning ger därför viktiga
upplysningar om arternas utveckling. Här har det också
genom metoder som de ovan nämnda lyckats att
genom korsning av två olika arter av vårt livskraftiga
ogrässläkte Galeopsis framställa en bastard som är
mycket fruktsam och som har dubbelt så många
kromosomer som de två utgångsarterna.
Släktgiften och ärftlighet
Den gamla fruktan för släktgiften är inte berättigad.
Om arvsanlagen i en släkt eller en djurras är goda,
ger t. o. m. mycket intensiv inavel värdefull avkomma.
De nedslående resultat man stundom ser beror på att
sjukliga, recessiva anlag, som på förhand finns i
släkten, vid släktskapsavel lättare kommer att uppträda
i dubbel uppsättning, och detta är ju betingelsen för
att de skall kunna göra sina verkningar gällande. I
praktiken är det emellertid svårt att avgöra, om
sådana latenta anlag finns i släkten. Det är en övertro,
att ingifte inom gamla släkter, t. ex. furstesläkter,
leder till att släkten dör ut. När man säger, att en släkt
är utdöd, beror det ofta helt enkelt på att den vid en
bestämd tidpunkt icke längre har några manliga
bärare av familjenamnet. Att kvinnor för släkten vidare,
bortser man från. Men en av de viktigaste
upplysningar ärftlighetsforskningen givit oss är just den, att
män och kvinnor i ärftligt avseende är varandra
likvärdiga.
Människorna är på grund av den mycket
begränsade släktaveln oerhört blandade till sina anlagstyper.
Att tala om »rena människoraser» i det moderna
kultursamhället är ej korrekt (se Rasbiologi).
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
