Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Österrike — från habsburgskt arvland till republik - Det tysk-romerska kejsardömet - Världskrigen och Österrike - Efterkrigstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3884 ÖSTERRIKE
Karta över Donauländerna.
kroaterna med serberna, var under slutet av
1800-talet och till utbrottet av det första världskriget den
dominerande politiska frågan i dessa delar av
Europa. Österrikes inrikespolitik var härunder skäligen
osäker, och mot centralisationssträvandena stod de
slaviska folkens självständighetssträ vanden. Under
vissa tider kunde i själva verket en arbetsduglig
österrikisk regering endast upprätthållas genom
polackernas eller tjeckernas medverkan.
Världskrigen och Österrike
Det första världskriget flammade upp på
österrikisk jord. Efter mordet i Sarajevo på ärkehertig Frans
Ferdinand och hans gemål i juni 1914 tillställde
Wien-regeringen Serbien ett oantagbart ultimatum, och på
grundval av ett tidigare tyskt löfte om hjälp vid
eventuella komplikationer utfärdades den krigsförklaring
mot Serbien som inledde »den svarta veckan» och det
första av de förödande världskrigen. Man hade länge
på sina håll menat, att det endast var Frans Josefs
person som dessförinnan hindrat ett sammanbrott av
den splittrade österrikisk-ungerska monarkin. Genom
det första världskrigets många olyckor kom slutligen
den gamla Donaumonarkins upplösning i ett antal
småstater, genom ömsesidig misstänksamhet och
isolering hämmade i sin ekonomiska utveckling. Främst
gällde detta Österrike, en stat med »ett förväxt
huvud och förkrympta lemmar». Mot huvudstadens
1 866 000 inv. 1923 svarade sålunda ett land med
inalles 6,5 milj. inv. Planerna på att vidga världsstadens
marknad genom en tullunion med Tyskland
strandade främst på tjeckernas och övriga
»successionssta-ters» rädsla för ett österrikiskt »Anschluss». 1937
genomförde emellertid Hitler anslutningen med
vapenmakt, sedan det inre österrikiska motståndet
försvagats genom svåra inre stridigheter mellan
»austro-fascister» (Dollfuss, Schuschnigg), socialdemokrater
och nazister. Österrike blev för en tid en stortysk
provins. Oppositionen framträdde till en början inte
särskilt tydlig men växte med tiden - av gammalt
har österrikarna avskytt preussarna - och 1945 torde
flertalet ha hälsat den ryska armén som en befriare.
Efterkrigstiden
Anslutningen till Tyskland hade emellertid stått
Österrike oerhört dyrt. Vad den tyska ockupationen
och ännu mer kriget, som mot slutet utkämpades på
österrikiskt territorium, kostat Österrike i
oersättliga värden, såväl ekonomiska som andliga, kan ännu
inte överblickas. Wien och andra städer led svår
förstörelse och fick sin befolkning väsentligt reducerad,
medan landsbygden inte torde ha lidit så stora
materiella skador. Härtill kommer, att landet ända fram
till 1956 var ockuperat av segrarmakterna och fick
vänta på det slutgiltiga fredsfördraget till 1955, trots
att det formellt återvann sin självständighet som
de
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
