Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Österrike — från habsburgskt arvland till republik - Efterkrigstiden - Världens kanske vackraste alpland - Österrikes näringsliv - Östersjön — ett nordiskt medelhav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖSTERSJÖN 3885
mokratisk republik och betraktades som ett från
nazistiska förtryckare befriat territorium redan 1945.
Orsaken härtill är bl. a. att ryssarna enligt gemensamt
beslut av de allierade hade rätt att överta all rikstysk
■egendom inom sin ockupationszon (Nedre Österrike
utom staden Wien, som uppdelats på zoner liknande
dem i Berlin, områdena norr om Donau i Övre
Österrike samt provinsen Burgenland), vilket gav upphov
till en mängd österrikiska protester och konflikter med
övriga ockupanter. Ännu betydelsefullare torde
emellertid ha varit att landet under det »kalla kriget» fram
till 1955 intog ett strategiskt läge vid
Tjeckoslovakiens, Ungerns och Jugoslaviens gränser. Så länge
den ryska ockupationen av Österrike varade, dvs. så
länge ingen slutlig fred undertecknats, hade
Sovjetunionen också rätt att hålla förbindelselinjema genom
Ungern och Rumänien besatta, vilket inte varit utan
betydelse vid vidmakthållandet av kommunistiska
mi-noritetsregimer där. Genom ingåendet av ett
alliansfördrag mellan de östeuropeiska länderna i början av
maj 1955 bortföll behovet för Moskva att hålla
Österrike ockuperat, och i samma månad undertecknades
det österrikiska fredsfördraget.
Världens kanske vackraste alpland
Största delen av det nuvarande Österrike är ett
alpland, som flerstädes når upp över 3 000 m. De lägst
belägna delarna utgörs av Donaus dal nedanför Wien,
som ligger på endast ca 200 m höjd, medan det
högsta berget, Grossglockner, når 3 798 m ö. h. Landet
omfattar huvudsakligen den centrala kristalliniska
alpkedjan samt de norra kalkalperna (se Alperna).
Huvudfloden är Donau, som mottar bifloderna Inn
med Salzach, Enns m. fl.; de sydöstra delarna
awatt-nas genom Drava och dess bifloder. Floddalarna
spelar en avgörande roll för näringslivet, den största
slättbygden är Wienerbäckenet, Nedre Österrikes
huvud
bygd. Även Marchfeld kring Donaus nordliga biflod
March samt Steiermarks kull-landskap hör till
landets tätast befolkade och rikaste bygder.
De västra delarna är rika på glaciärer, österut är
klimatet däremot för torrt för en större glaciation. De
västra bergstrakterna har vanligen mer än 1 000 mm
nederbörd, Wienerbäckenet endast omkring 500 mm.
Medeltemperaturen är i Wien i jan. -i,8°, i juli
19,3°, i bergstrakterna betydligt lägre. Landet är rikt
på skog.
Österrikes näringsliv
Det nuvarande Österrike kan inte försörja sig självt
med livsmedel. Jordbruket har större betydelse
endast i Övre och Nedre Österrike med stora vete- och
majsarealer. I alpländerna intar åkern endast några
få procent av arealen och skogen nära en tredjedel,
men inom stora områden har bestånden under senaste
åren mer eller mindre spolierats. Före andra
världskriget exporterades träprodukter bl. a. till Italien. Kol,
särskilt brunkol, förekommer flerstädes, dock i
otillräcklig mängd, så att industrin måste lita till
sten-kolsimport eller de rikligt förekommande
vattenkraftstillgångarna, vilka under de senaste 30 åren
alltmer tagits i anspråk. - Järnmalm bryts av gammalt
i Steiermark och Kärnten, salt i Salzkammergut,
Ty-rolen och Salzburg. För övrigt är industrin
koncentrerad till Nedre Österrike och Wien.
Som turistland intar Österrike av gammalt en
ledande plats. Viktiga genomfartsleder mellan
Tyskland och Italien för genom landet, och Wien, Salzburg
och Innsbruck är internationellt betydande
turistcentra. Donau mellan Linz och Wien med Wachau,
det trånga dallandskap som med sina borgruiner och
kloster påminner om Rhendalen mellan Bingen och
Bonn, är ett annat av Österrikes många berömda
turistområden.
ETT NORDISKT MEDELHAV
Östersjön bildar gränsen och den breda
vattengraven mellan Nord- och Mellaneuropa. Dess yta är
385 000 km2, således föga mindre än Sverige.
Medeldjupet uppgår till blott omkring 67 m, och om
vattenståndet sänktes 200 m, bleve nästan hela bottnen
torrlagd och endast spridda insjöar skulle kvarligga på
de djupaste ställena. Djupast är det s. k.
Landsorts-djupet utanför Landsort, 459 m, därnäst kommer
Ålands hav (över 300 m). Öster om Gotland påträffas
djup på omkring 250 m, i Bottniska viken mellan
Örnsköldsvik och Härnösand det s. k. Härnösandsdjupet,
294 m. Gotland ligger på en sockel, som genom den
s. k. Hoburgsbanken förbinds med Ölandssockeln.
Tidvattensskillnaderna är ytterst obetydliga och rör
sig blott om ett fåtal cm (störst i Finska vikens inre
del: 20 cm). Av vida större betydelse är då de
operiodiska nivåförändringar som sammanhänger med
vindväxlingarna och lufttrycksvariationerna. På grund av
den rikliga tillförseln av sött vatten från talrika älvar,
den av det nordliga klimatet betingade ringa
avdunst-ningen samt avstängdheten från världshavet är
salthalten låg. Den uppgår kring Bornholm till 8 promille,
utanför Gotland till 7 promille och vid ytan i norra
Bottniska viken till endast 2 promille. Det relativt
lätta, saltfattiga ytvattnet rinner i ytströmmar ut
genom Öresund och de danska sunden, medan det
saltare och tyngre Kattegattvattnet i en bottenström
tränger in i Östersjön längs de djupaste rännorna.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
