Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Agropyrum ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AGROPYRUM
AHRLE, ELOF
Agropy’rum, se Kvickrot.
Agrostem’ma, se Rödklätt.
Agros’tis, vensläktet av familjen gräs;
omfattar medelstora, täml.
spensliga, i allmänhet fleråriga arter med
enblommiga, mycket små småax i
vippa. Som fodergräs användes
krypven, A. stoloni’fera.
Agua, utslocknad vulkan i
Guatemala. 3 750 m.
Aguascalien’tes [agoa-], huvudstad i
staten av samma namn i n. Mexiko;
117 409 inv. 1950. Betydande
handel och industri, bl. a. landets
största järnvägsverkstäder.
Aguéli, Ivan (1869—1917), egentligen
John Gustaf Agelii, målare, från
1890 verksam i Frankrike, där han
tidigt uppmärksammade både van
Gogh och Gauguin. A. vistades
länge i Orienten, där han studerade
muhammedansk teologi och filosofi
och övergick till
muhammedanis-men. Av hans konst känner man
främst små landskaps- och
figurstudier från hans senare år, fast
uppbyggda skisser med fin
koloristisk känsla, vilka göra honom
till en föregångsman inom modernt
svenskt måleri. Monografi av A.
Gauffin (2 bd 1940—41), 3328.
Aguilas [a’gilas], stad i s. Spanien vid
Medelhavet, 15 225 inv. 1950.
Agulhas [agoVjasj], Kap A.,
»nåludden», Afrikas sydspets.
Agulhasströmmen, varm havsström i
Indiska oceanen längs Sydafrikas
östkust, 3383.
Agun’naryd, församling i Ryssby
kommun i Kronobergs län, 1011
inv. 1954.
Agön, ö utanför Hälsinglands kust,
s.ö. om Hudiksvall, 1678.
Ah, beteckning för amperetimme.
Ahab, konung i Israel omkr. 875—54
f. Kr., stred mot assyrema, sökte
feniciernas vänskap och införde
Baalsdyrkan, vilket gjorde profeten
Elia till hans motståndare. Stupade
i en strid med Damaskusriket vid
Ramot-Gilead (1 Kon. 22).
Ahag’gar eller Hoggar, bergmassiv i
mellersta Sahara, högsta toppen
3 000 m ö. h.
Ahas, konung i Juda 743—728 f. Kr.
Under hans tid uppträdde profeten
Jesaja (2 Kon. 16; Jes. 7).
Ahasverus. 1. Namn på två
orientaliska konungar som omtalas i
Gamla testamentet. Mest bekant är den
som förekommer i Esters bok. — 2.
Den vandrande juden, »Jerusalems
skomakare», säges ha vägrat Jesus
vila i sin port på vägen till
Golgata och därför dömts att i evighet
vandra kring världen utan rast.
Sägnen, som först uppträder i tryck
i Tyskland 1602, kan spåras tillbaka
till medeltiden, 1883.
Ahlberg, Albert Natanael (f. 23/5
1899). överläkare sedan 1941 vid
Apelvikens kustsanatorium.
Författare till ett flertal skrifter i
ortopediska ämnen.
1. Ahlberg, Hakon (f. 10/6 1891),
arkitekt; bland hans tidigare arbeten
märkes konstindustrihallen på
Gö-teborgsutställningen (1923). Som
Medicinalstyrelsens arkitekt (från 1935)
har A. utfört ett flertal
sjukhusbyggnader, t. ex. utbyggnaden av
S:t Görans sjukhus i Stockholm,
lasarettet i Norrköping och
Sidsjöns sinnessjukhus i Sundsvall. A.
har utgivit Modern swedish
archi-tecture (1924).
2. Ahlberg, Alf (f. 21/10 1892), bror
till Hakon A., fil. dr, föreståndare
för Brunnsviks folkhögskola 1932,
populärfilosofisk författare.
Skrifter: Tankelivets frigörelse (1949),
Filosofins historia (1946),
Psykologins historia (1935), Minnen och
meditationer (1942), Vad är kultur?
(1950) m. fl.
Ahlberg, Olof (f. 18/11 1876),
skulptör, har utfört gruppen Far och son
i Östersund (1917, rest 1922),
torgbrunnen i Strängnäs (1932),
Nobelminnesmärket i Stockholms stadshus
(1935), porträttbyster och många
dekorativa arbeten.
Ahlberg, Tor (f. 6/5 1913), pianist. Har
efter debut 1938 uppträtt som solist
vid orkester- och radiokonserter i
utlandet och i hemlandet. Sekr. i
1947 års musikutredning. Sedan 1947
byråsekr. i Medicinalstyrelsen.
Ahlbom, Bengt (f. 16/12 1904),
sportredaktör (sign. »Bom») i St. T.
Redaktör för idrottslexikonet
Sportens lille jätte (1948).
Ahlbom, Hugo Egidius (1900—52).
Docent i radioterapi vid Karolinska
Institutet 1937. överläkare vid
Södersjukhuset sedan 1944. Medlem
av Medicinalstyrelsens
vetenskapliga råd. Professor i radioterapi vid
Karolinska institutet och överläkare
vid Radiumhemmet 1950.
Ahlenius, Holger (f. 10/9 1905), fil. dr
1932, litteraturhistoriker,
litteraturanmälare bl. a. i Morgontidningen
1932—34, och sedan 1934 i BLM,
litterär rådgivare i Tidens förlag 1935
—45 och därefter i Bonniers.
Ahlgren, Ernst, pseudonym för
Victoria Benedictsson.
Ahlgren, Johan Gunnar (f. 4/4 1898),
fysiolog, med. dr i Lund 1927,
professor i farmakologi där 1930. Ars
arbeten behandla väsentligen de
olika stadierna i kroppens
ämnes-omsättningspr o cesser.
Ahlgren, Stig (f. 23/1 1910), fil. lic.,
litteraturkritiker i Arbetet (1937—
42) och i Aftontidningen (1942—46),
kulturredaktör för Vecko-Journalen
från 1946.
Ahlin, Harry (f. 14/4 1900),
skådespelare. Inträdde i filmbranschen 1916
som fotograf, utförde sedermera ett
stort antal filmroller.
Teaterdebute-rade 1918, vid Stadsteatern i
Göteborg sedan 1933.
Ahlin, Lars (f. 4/4 1915), författare.
Debuterade 1943 med romanen Tåbb
med manifestet. Hans senare
romaner, Min död är min (1945),
Jungfrun i det gröna (1947), Egen spis
(1948), Stora glömskan (1954) m. fl.,
sysslar gärna med problem som har
sin motsvarighet i modern
protestantisk teologi, 3342, 3343 B.
Ahlmann, Hans W:son (f. 14/11 1889),
glaciolog och geograf, fil. dr i
Stockholm 1915, professor i geografi vid
Stockholms högskola 1929; har
företagit talrika studieresor i Europa,
Nordafrika och särskilt i Arktis.
Bland hans populära skrifter äro
Sommar vid Polhavet (1931),
Nutida Sverige (1934), På skidor och
till häst i Vatnajökulls rike (1936).
Svensk ledare för den
norsk-brit-tisk-svenska expeditionen till
Dron-ning Mauds land i Antarktis 1949.
Svensk ambassadör i Oslo 1950.
Ahlqvist, August Engelbrekt (1826—
89), finsk språkforskare och
författare. Diktade under pseudonymen
Oksanen.
Ahlqvist, Edvin (f. 28/1 1898),
redaktör i Göteborg, boxningspromotor
och -manager; har bl. a.
arrangerat boxningsmatcherna Tandberg—
Baksi och Tandberg—Walcott på
Fotbollstadion i Råsunda.
Ahkén, Erik (f. 1901), arkitekt. Har
tillsammans med sin broder Tore
A. (f. 1906) bl. a. anlagt Ärsta
butiks- och fritidscentrum vid
Stockholm (1945—53).
Ahlström, Carl Gustav (f. 12/7 1905).
Professor i patologi i Lund sedan
1944. Författare till ett flertal
arbeten inom svulstforskningen.
Ahlström, Jacob Niclas (1805—57),
musiker, verkade som
teaterkapellmästare i Stockholm från 1842 till
sin död; skrev och arrangerade
musiken till över 100 teaterpjäser.
A’hmed III (1673—1736), turkisk
sultan 1703, Karl XII:s samtida och
bundsförvant, besegrades i krigen
mot Österrike och Persien och
störtades 1730 av janitscharerna.
Ahmedaba’d, stad i prov. Bombay i
Indien. 788 333 inv. 1951. Var på
1500- och 1600-talen en av Indiens
rikaste och största städer. Ståtliga
moskéer och jainistiska tempel.
Textilindustri.
Ahmed Shah (d. 1773), härskare i
Af-ganistan från 1747, grundare av
Dur-ranidynastien, erövrade stora delar
av Persien och Indien och
organiserade skickligt sitt väldiga rike.
Ahnfelt, Oscar (1813—82), predikant
och musiker, en av den svenska
väckelserörelsens främsta namn.
Skrev Andeliga sånger, bl. a. Blott
en dag, ett ögonblick i sänder.
Ahnlund, Nils (f. 23/8 1889),
historiker, ledamot av Svenska Akademien
(1941), fil. dr i Uppsala 1918, prof,
vid Stockholms högskola 1928,
föreståndare för Stadshistoriska
institutet 1927—36, redaktör för Historisk
tidskrift sedan 1934; har bl. a. skr.:
Storhetstidens gryning (1918),
Sundsvalls historia (1921), Nils Rabenius
(1927), Axel Oxenstiernas skrifter
(1931), Gustav Adolf den store
(1932), Engelbrekt (1934), Axel
Oxenstierna (1940). Sanning o. sägen om
Karl XII:s död (1941), Jämtlands o.
Härjedalens historia intill 1537
(1948), 28.
Ahnsjö, Sven Oskar Roland (f. 11/6
1906), docent i barnpsykiatri vid
Karolinska Institutet 1944. Läkare
vid Nybodahemmet sedan 1943. V.
ordf, i Sv. föreningen för psykisk
hälsovård 1945, biträdande skol
överläkare 1947—52, överläkare i
barnpsykiatri vid kronprinsessan
Lovisas barnsjukhus 1954.
Aho, Juhani (1861—1921), urspr.
Johannes Brofelt, finländsk författare
av största betydelse för det finska
litteraturspråkets utveckling.
Skrifter bl. a. Prästens dotter (1885),
Prästens hustru (1893), Panu (1897),
Spånor (1—7, 1891—1917). Han tog
i början starka intryck av den
franska naturalismen och utvecklade sig
med tiden till en banbrytande
skildrare av finskt folkliv och finsk
natur, 969.
Ahrbom, Nils (f. 24/5 1905), arkitekt,
professor vid Tekniska Högskolan
sedan 1942, ordförande i Svenska
arkitekters riksförbund sedan 1948.
Har tillsammans med Helge Zimdahl
byggt ett stort antal offentliga och
enskilda byggnader i modem,
saklig stil, bl. a. Högre allmänna
läroverket för flickor å Norrmalm
(1934), Eriksdalsskolorna (1938),
Linköpings museum (1938), Högre
allmänna läroverket för flickor å
Södermalm (1945) samt ett flertal
industribyggnader.
Ahrenberg, Albin (f. 27/9 1889),
flygare, underofficer vid flottan, sedan
privatflygare, gjorde 1929 ett
misslyckat försök att flyga till Amerika
via Grönland, förde en
undsätt-ningsexpedition genom luften till
den på Grönland 1931 försvunne
polarforskaren Courtauld; kapten i
marinen s. å. Utgav Bolivar,
luftens vagabond (1931).
ATiriman, i mazdaismen det ondas
personifikation, 726.
Ahrle, Elof (f. 21/1 1900),
skådespelare, filmregissör. Teaterdebuterade
39°2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
