Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Akademifogde ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AKADEMIFOGDE
AKROTERIER
under byggnad varande kungl.
slottet. 1768 ombildades den av C. F.
Adelcrantz till en verklig akademi,
Kongl. målar- och
bildhuggarakademien. Under akademiens
överinseende står Konsthögskolan. —
Akademins nuvarande byggnad uppfördes
1892—97 av E. Lallerstedt.
Akademifogde, tjänsteman vid
Uppsala universitet, som har uppsyn
över universitetets jordegendomar.
Akademihemman, jordegendomar, som
ägas av universiteten.
Akade’miker, ledamot av en akademi;
även lärare vid en sådan eller ett
universitet. I vidare bemärkelse:
alla som bedriva eller bedrivit
studier vid universitet eller högskola.
Akade’misk, universitetsmässig; i
ofördelaktig mening: torr, pedantisk,
världsfrämmande, utan praktisk
betydelse.
Akademiska föreningen vid Lunds
universitet är en sammanslutning av
studentkåren med akademiska
lärare m. fl., bildad 1830, medelpunkt
för det akademiska sällskapslivet;
har egen byggnad med festvåningar,
läsrum, sångsal, bostadsrum m. m.
Akademiska kören, Stockholm,
Sveriges äldsta blandade studentkör,
grundad 1931 av S. Appelqvist.
Ledare sedan 1943 J. Norrby.
Akademiska mästerskap (AM)
arrangeras årligen i Sverige i flertalet
idrotter, ofta även nordiskt AM;
dessutom finns studentolympiader,
öppna för studenter i hela världen.
Akademiska Roddföreningen, stiftad
1929 av studenter i Stockholm med
båthus vid Brunnsviken. Klubben
är en av Sveriges främsta
roddklubbar.
Akademiska sjukhuset i Uppsala,
universitetssjukhus grundat 1717.
Förvaltas av universitet och landsting
gemensamt.
Akade’misk examen, examen vid
Universitet, se d. o.
Akademisk idrott förekommer i
Sverige sedan 1600-talet (fäktning med
anställd exercitiemästare),
intensifierad från början av 1900-talet med
fast anställda gymnastik- och
idrottslärare i Uppsala, Lund och
Stockholm; Göteborg har en
halvtidsan-ställd (jfr Akademiska mästerskap).
Akademisk idrott omhuldas speciellt
i USA, England och Japan.
Akademisk kvart, en traditionell
väntetid om 15 min. efter utsatt
klockslag, innan en föreläsning,
sammankomst osv. börjar vid universiteten.
Akademiskt bildade kvinnors förening,
stiftad 1904, verkar för sådana
kvinnors intressen, särskilt i fråga om
behörighet till tjänster och ämbeten
samt löne- och pensionsfrågor.
Föreningens namn är nu ändrat till
Kvinnliga akademikers förening.
Akademis’t, anhängare av akademisk
smak i litterära eller konstnärliga
frågor.
Akaia [-a’ja], ett fomgrekiskt
landskap på Peleponnesos n. kust.
Akajaure, lappländsk sjö genomfluten
av Stora Luleälv, har bildats genom
uppdämning vid Suorva (Lilla
Sjöfallet) av de ovanför belägna
sjökedjorna.
Akaj’er, hos Homeros och stundom
senare benämning på invånarna i det
egentliga Grekland; såsom romersk
provins benämndes detta Achaia.
Annars en av de fyra grekiska
huvudstammarna, den mykenska
kulturens främsta företrädare.
Aka’mba, waka’mba, en av de större
och mest typiska bantustammarna
i Kenyakolonin, Östafrika. Ca 230 000.
Akan’tus, björnkloört, Acanthus
mollis, en storväxt ört, redan i antiken
odlad som prydnadsväxt; dess blad
ha i stiliserad efterbildning fått
vidsträckt användning som
arkitekturornament, först i de korintiska
ko-lonnkapitälen.
Akama’nien, fomgrekiskt landskap i
n.v. Hellas.
Akaroi’d, ett harts, som er hålles från
de australiska s. k. grästräden.
Användes vid framställning av fernissor
och lacker.
AkatalekTisk, grek., fullständig, vers
som innehåller just det väntade
taktantalet, varken överskjutande
(hyperkatalektisk) eller
underskjutande (katalektisk).
Aka’tes, Aeneas trogne följeslagare.
Akbar den store (1542—1605), indisk
kejsare. Grundare av Stormoguls
välde. Skicklig krigare, stor
statsman, tolerant och vidsynt.
Residera-de först i Delhi, sedan i Agra,
misslyckades i försöken att skapa en
enhetlig statsreligion, 1733.
Akebäck, församling i Romaklosters
kommun i Gotlands län, 112 inv.
1954. Absidkyrka från 1100-talet.
AkeTa, vargen i Kiplings
Djungelboken. Namn på scoutledare bland
vargungarna.
Akeron [a’k-], i grekiska mytologin
namn på en flod i underjorden,
ibland på underjorden själv. — I
geografin namn på flera floder i
Grekland.
Akerselva, norsk å, genomflyter Oslo.
Lämnar genom sin fallhöjd
drivkraft till flera industrier. 46 km
lång, 2600.
Akershus, gammal fästning i Oslo,
belägen på en udde i fjorden intill
hamnens centrala del Piperviken,
anlagd redan på 1200-talet. Den har
förstärkts och bebyggts under många
olika tider, särskilt av Kristian IV.
Av hans byggnader liksom av de
medeltida finnas betydande delar
kvar. Fästningen har flera gånger
förgäves belägrats av svenska
trupper, sista gången av Karl XII 1716.
— Under ty. ockupationen ägde där
den »statsakt» rum, som gjorde
Quisling till statschef. Quisling
avrättades även där 1945, — 2598.
Akershus fylke, fylke kring inre
Oslo-fjorden (utom staden Oslo) och
norrut till Mjösen. 4 409 km2, 183 011
inv. 1950.
Akilleshäl, en persons sårbara punkt,
svagaste sida. Jfr Akilleus.
AkiFlessenan, den sena, som förenar
vadmuskeln med hälbenet.
AkiTleus, lat. Achi’lles,
huvudpersonen och grekernas främste hjälte i
Iliaden, där »A:s vrede» över att
Hektor dödat hans fosterbroder
Pat-roklos bildar huvudmotivet. A.
dödar Hektor i tvekamp men faller
själv för en pil från Paris’ båge,
styrd av Apollon. A. var endast
sårbar på en punkt, hälen (därav
Akilleshäl). — A:s anseende som
snabblöpare kom honom att figurera i
Zenons »bevis» för rörelsens
overklighet (Akilleus och sköldpaddan),
1644, 3510.
Akka, Akavare, fjällmassiv s. om Lule
älv n.v. om Sarekfjällen inom Stora
Sjöfallets nationalpark. Det har
många glaciärer, Stortoppen når
2 013 m ö. h., 2135 K, 2605.
Akka, vildgässens ledare i Selma
Lagerlöfs Nils Holgerssons underbara
resa.
Akkad, Ackad eller Agade, huvudstad
och rike i n. Babylonien
2600—-2400 f. Kr., 243, 243 K.
Akkadiska språket, ett östsemitiskt
språk, omfattande dialekterna
assy-riska och babyloniska.
Akkerma’n, se Belgorod-Dniestrovskij.
Aklej’a, Aquile’gia vulga’ris, familj
ranunkelväxter (se d. o.), en
flerårig, högväxt ört med vackra blå.
stundom ljusröda blommor; liksom
flera arter av samma släkte ofta
odlad som prydnadsväxt; ofta
förvildad. Färgpl. vid art. Blommor.
Akmolinsk’, stad i republiken
Ka-sakstan, Sovjetunionen, vid övre
Isjim, 36 000 inv. 1S39.
Akola
åo’-j, stad i [-Centralprovinserna, Indien. 63 000 inv. 1941.
Bomullsmarknad.
Akolu’ter (grek., följeslagare), lägre
prästgrad i katolska kyrkan före
prästvigningen.
Akoniti’n, en alkaloid, jfr Stormhatt,
1388.
Akoni’tsyra, en omättad syra, som
er-hålles genom upphettning av
citronsyra.
Akosmi’sm, filosofisk riktning som
anser Gud eller världssjälen vara det
enda verkliga och förnekar den
synliga världens existens.
Akra’gas, forngrek. namn för
Gir-genti.
1. Akrell, Fredrik (1748—1804),
kartritare och kopparstickare. Verksam
även som porträttgravör, bl. a. av
Gustav III, och illustratör.
2. Akrell, Carl Fredrik (1779—1868),
son till Fredrik A., generallöjtnant
1854. Ledde Topografiska kåren
under utbyggnaden av det svenska
triangelnätet. Chef för
Telegrafverket 1854—62 och för 1855 års stora
järnvägskommitté. Även gravör och
kartritare.
Akribi’, grek., sträng noggrannhet.
Akridi’n, ett antracenderivat, som i
små mängder förekommer i
sten-kolstjära. Användes för
framställning av färgämnen och läkemedel.
Akroba’t (grek., en som går på
tåspetsarna), cirkusartist vars konster
endast kunna utföras med
höggradig vighet och smidighet.
Akrodont’, tand som ej sitter i
tandhåla utan på käkkanten.
Akrofobi’, höjdskräck, rädsla för att
gå ut på högt belägna balkonger,
kajkanter och höga platser på
grund av därvid uppträdande
ång-estsymptom.
Akrolei’n, en omättad aldehyd, som
verkar retande på slemhinnorna.
Uppkommer vid upphettning av
gly-cerol och fett och utgör den retande
beståndsdelen i stekos.
AkromaTisk, se Akromatism.
Akromatis’m, egenskapen hos ett
prisma eller lins att sammanbryta
olikfärgade, från en viss punkt
infallande ljusstrålar i en och samma
punkt. Ett så beskaffat prisma eller
lins kallas akromatiskt; det består
av minst två glas med olika
bryt-ningsexponenter.
Akromatopsi’, total färgblindhet.
Akromegali’, grek., jätteväxt av vissa
kroppsdelar såsom näsa, läppar,
haka, öron, händer, fötter m. fl.
Detta inträffar först sedan den
normala tillväxten upphört.
Kombineras med nervösa rubbningar samt
ögonsymtom, 1651.
Akron [ei’kran], stad i Ohio, USA,
274 605 inv. 1950, har stora
gummi-och flygfabriker. Flygfält och
luft-skeppshangar, viktig järnvägsknut.
Universitet.
Akropolis [akrå’-], borgklippan i de
forntida grekiska städerna; mest
berömt är Atens A., där på Perikles
tid (400-talet) ett flertal tempel
an-lades, bl. a. Partenon (se d. o.),
Propyleerna, Erekteion och
Nike-templet, 28, 29 B, 542 B.
Akros’tikon, grek., en dikt, i vilken
versradernas begynnelsebokstäver
bildar ett ord eller en mening.
Akrote’rier, fristående skulpterade
prydnader av terrakotta eller
marmor, som pryda de tre hörnen på
3904
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
