Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Apolda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
APOLDA
APPELL
apokryfiska skrifter, däribland flera
evangelier (ofta fragmentariska)
och epistlar, 1848. — Apokryfisk,
hemlig: tvivel underkastad,
otillförlitlig, 356.
Apolda, stad i Thüringen, mell.
Tyskland. 33 439 inv. 1946.
Trikåindustri.
Apollinaire ([apållinä’r], Guillaume,
pseud. för G. A. Kostrowitzky
(1880—1918), fransk författare av
polsk härkomst. Förkämpe för
fu-turism, kubism och negerkonst. I
sin poesi (Alcools m. fl.) visar han
sig som en begåvad och egenartad
lyriker. Han har haft mycket stor
betydelse för den moderna diktens
utveckling, 1184, 1185.
Apollina’ris (d. omkr. 390), biskop i
Laodice’a. Hans förnekande av
Kristi fulla mänsklighet fördömdes
på kyrkomötet i Konstantinopel.
Apollina’ris, kolsyrehaltig läskedryck,
ursprungligen från källan A. i
Hep-pingen i Rhenlandet.
Apolli’nisk, av Nietzsche skapad
estetisk term som betecknar det klara
bildskapandet i motsats till den
dionysiska extasen.
Apollodo’ros, atensk målare, verksam
vid slutet av 400-talet f. Kr.;
anses vara den förste som med hjälp
av ljus och skugga återgav den
tredje dimensionen. Kallades
»skuggmålaren».
Apollodo’ros från Damaskus, arkitekt,
verksam i Rom omkring 100 e. Kr.,
anlade bl. a. det storslagna Forum
Trajanum i Rom 107—113 e. Kr.,
2867.
ApoFlofjäril, Parnas’sius apolTo, vår
största dagfjäril, har brett
rundade, svagt genomskinliga vingar och
raka antenner. Färgen vit,
fram-vingarna med stora, svarta,
bakvingarna med röda, svartkantade
fläckar. Larven, svart med röda
prickar, lever på kärleksört och
taklök. Äggen övervintra, 999.
ApolFon, Foibos Apollon (lat. Apollo),
i den grekiska mytologin ljusets
och solens gud, son till Zeus och
Leto. Även siarkonstens gud och
som sådan skaldekonstens och
musikens beskyddare. Flera orakel
uppfördes åt honom, bl. a. i Delfi.
A. framställdes också som
döds-bringaren, samtidigt som han var
förebild och hjälpare i striden. Även
läkekonstens gud, 1428, 1433 B. — A.
framställdes ofta i den grekiska
konsten. Bland de mest berömda
framställningarna märkas Apollo
från Tenea (600-talet f. Kr.), Apollo
av Praxiteles samt Apollo di
Belve-de’re. Den sistnämnda är en kopia
i marmor efter ett original i brons
från 300-talet f. Kr. Den hittades
1495 och förvaras nu i Vatikanen,
2979.
Apollo’nia (d. 248), fomkristen
martyr och helgon. Legenden berättar
att hennes tänder krossades innan
hon avrättades, varför hon i
katolska kyrkan åkallas mot
tandvärk.
Apollo’nios från Rhodos (senare
hälften av 200-talet f. Kr.), hellenistisk
diktare, lärjunge till Kallimakos,
1501.
Apollonius av Tyana, nypytagoreisk
filosof, l:a årh. e. Kr. En senare
tradition tillskriver honom
förmågan att uppväcka döda och utföra
en rad underverk.
Apologe’t, försvarare, särskilt den
som i skrift eller tal uppträtt eller
uppträder till kristendomens
försvar, 2086. — Apologeti’k, den gren
av teologien, som systematiskt
behandlar kristendomens försvar mot
kritiska angrepp. — Apologi’,
försvarstal, försvarsskrift. —
Apolo
gien, Sokrates försvarstal inför
sina domare.
Apologis’tklass, apologistskola, äldre
skolformer för bibringande av
medborgerlig bildning, till stor del i
form av skriv- och räknekunskap
för näringslivets män. Avskaffades
1849.
Apomorfi’n, alkaloid, som
uppkommer ur morfin genom förlust av
en molekyl vatten. Användes såsom
kräkmedel.
Apoplek’tisk, som har samband med
ett slaganfall. — Även använt om
en persons utseende, som låter
förmoda ett förestående slaganfall,
1939.
Apoplexi’a, grek., slaganfall (på
grund av hjärnblödning).
Apor, Si’miae, en ordning bland
däggdjuren (se d. o.), indelas i
underordningarna smalnäsor (Gamla
världens apor) med familjerna
människoapor, gibboner och
markattor (se d. o.) och brednäsor
(Nya världens apor), 116.
Apostasi’, avfall. — Apostat, avfälling.
Apostel, sändebud; betecknar i N. T.
ledarna för kristendomens
utbredning, i synnerhet Jesu 12 lärjungar
samt Paulus. Namnet har sedan
även kommit att användas om
andra missionärer, t. ex. Ansgar,
Nordens apostel. — I konsten
framstäl-les apostlarna med olika attribut,
som syfta på deras dödssätt eller
händelser ur deras liv, t. ex. Petrus
med nycklarna, 102, 2318.
A posterio’ri, se A prio’ri.
Apostill’, grek., tillägg,
randanmärkning.
Apostladagar, kyrkliga högtider till
apostlarnas åminnelse. Avskaffade i
de protestantiska kyrkorna.
Apostlagärningarna, nytestamentlig
skrift, skildrar den kristna kyrkans
äldsta utveckling; av samme förf,
som till Lukas evangelium, 2629.
Apostlahästar, skämtsamt namn för
benen som fortskaffningsmedel, med
hänsyftning på att apostlarna
färdades till fots.
Apostoliska fäder, kyrkliga
författare, som anses ha varit personliga
lärjungar till apostlarna: Barnabas,
Hermas, Clemens (enligt traditionen
den fjärde påven, Petrus inräknad),
Polykarpus (biskop av Smyrna)
m. fl.
Apostoliska successionen (lat.,
suc-ces’sio apostolica), den katolska
läran att biskopsämbetet i sin
nuvarande form utgör en direkt
fortsättning av den kyrkliga
myndighet som Kristus förlänade
apostlarna. Inom den protestantiska
kyrkan göra endast biskoparna i
Sverige och England anspråk på att ha
bevarat denna tradition, 2748, 2865.
Apostoliska trosbekännelsen (lat.,
sym’bolum apostolicum), den för
de västerländska kyrkosamfunden
gemensamma trosbekännelse, som
förekommer i Luthers lilla katekes
under namnet Trons artiklar och i
den svenska högmässoritualen, 728,
2086.
Apostolisk konung, hederstitel för de
ungerska konungarna,
ursprungligen förlänad av påven år 1000 åt
Ungerns förste kristne konung, den
helige Stefan, sedan åter buren av
de habsbargska regentema 1758—
1918.
Apostolisk vika’rie, titel för vissa
ombud för påven, t. ex. den katolske
biskopen i Stockholm.
Apostrof [-å’f], grek. — 1. En retorisk
figur, hänvändelse i tilltalets form,
riktad till en frånvarande person,
som om han vore närvarande. — 2.
ett skrivtecken (’), som anger att
en bokstav eller stavelse är
utelämnad. A. användes även för
att ange genitiv av ord som sluta
på s, x eller z, t. ex. Celsius’
termometer. — Apostrofe’ra, vända sig
till (någon) med tilltal; förse med
apostrof.
ApoteTi, anstalt för beredning och
försäljning av läkemedel. I
Sverige är sådan verksamhet av
gammalt strängt reglerad av särskilda
stadganden och kontrollerad (av
förste provinsialläkare och av
Medicinalstyrelsen); för verksamhet
inom yrket fordras särskilda
examina (se Apotekare), och för
drivande av apoteksrörelse fordras
Kungl. Maj:ts personliga
privilegium. — Hovapoteket i Stockholm
(nu apoteket Lejonet där) nämnes
vid mitten av 1500-talet; andra
apotek inom landet tillkommo först på
1600-talet. Från A. är ordet butik
härlett, 119 B.
Apote’kare, i Sverige envar, som efter
avlagd apotekarexamen förklarats
för legitimerad apotekare av
Medicinalstyrelsen. Studierna för
examen omfatta efter studentexamen
en tvåårig elevtid på apotek,
därefter ett års (2 terminers) kurs vid
Farmaceutiska institutet, avslutad
med farmacie kandidatexamen,
sedan minst ett års
apotekstjänstgö-ring och sist en tvåårig kurs vid
Farmaceutiska institutet för
apotekarexamen. — Om rätt att driva
apoteksrörelse se Apotek.
Apotekames mineralvattens AB i
Stockholm tillverkar mineralvatten
och läskedrycker. AB Stockholms
Bryggerier är huvudintressent i
bolaget.
Apoteksvarustadgan, en förordning av
1913 med bestämmelser angående
gross- och detaljhandel med
läkemedel och beståndsdelar av dylika.
Med vissa i stadgan angivna
undantag få sådana ämnen endast
genom apotek säljas till allmänheten;
även grosshandeln är strängt
reglerad.
Apoteos [-å’s], i antiken en
ceremoni, varigenom en (vanligen
avliden, stundom även levande)
människa tillerkändes gudomlig
värdighet; i nutida språkbruk:
ceremoni till någons (överdrivna,
måttlösa) förhärligande.
Appalacherna [-latj’-], bergssystem,
huvudsakligen av paleozoisk ålder,
i ö. Nordamerika, från
Newfoundland i n. till in i staten Alabama
i s. Längd ca 2 600 km, högsta
toppen Mount Mitchell i
Nordcaro-lina, 2 045 m ö. h. Hindrade länge
kolonisationen av kontinentens
inre. Stora skogar och väldiga
tillgångar på stenkol, petroleum och
järn, 1311.
Apparanser, fr., yttre sken; utsikter,
möjligheter.
Apparat, lat., anordning, instrument,
redskap, hjälpmedel.
Apparen’t, lat., uppenbar, tydlig. —
Inom astronomin: skenbar.
Apparitio’n, lat., kallar man
totalintrycket av en persons uppträdande
eller utseende.
Appassionato [-åna’tå], ital.,
lidelsefullt. — Sona’ta appassiona’ta,
Beet-hovens sonat opus 57 i f-moll för
piano.
Appeal [apiT], eng., dragningskraft.
Jfr Sex appeal.
Appeasement (politik) [api’s-].
Uttrycket användes först av den
engelske premiärministern Neville
Chamberlain för att karakterisera
hans utjämnings- och
försoningspo-litik gentemot Hitlertyskland och
Italien. A. har därefter i det
allmänna språkbruket likställts med
eftergifts- och undfallenhetspolitik.
Appell, lat., tillrop; lystringssignal
(även honnörssignal). — I fäktkons-
3933
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
