Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Areopagens ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AREOPAGENS DOMSTOL
ARiSTOTELES
Areopagens domstol, den förnämsta
domstolen i Aten, sammanträdde på
Areopagen (se d. o.). Inför A.
dömdes bl. a. Sokrates, 1428.
Arequipa [-ki’pa], stad i s. Peru vid
foten av vulkanen Misti, som flera
gånger förstört staden. 100 900 inv.
1952. Järnväg till hamnstaden
Mollendo vid kusten samt till Puno vid
Titicacasjön. Centrum för
ullhandeln och livlig transitohandel på
Bolivia, 493 K.
A’res, i den grekiska myten son till
Zeus och Hera, det krigiska våldets
gud, 1428.
Areti’no, Pie’tro (1492—1556), italiensk
författare och nidskrivare, fruktad
av sin samtid för sin glänsande
skriftställartalang, som han
hänsynslöst använde i utpressningssyfte
eller ställde i tjänst åt den som
betalade bäst, men också beundrad
för sitt eleganta och lediga språk,
som blev förebildligt för nyare
italiensk prosastil.
Arez’zo, stad i Toscana, Italien, med
åtskilliga konstskatter. 66 511 inv.
1951.
Arfvidsson, Ulrika (1734—1801),
spåkvinna; anlitades mycket av
Stockholms för mysticism böjda högre
kretsar.
Ar’gali, Ov’is ar’gali, vilda jättefår,
som finnas i Centralasien.
Baggarna nå en längd av 2 m och ha
en mankhöjd av 1.2 m. De ha
horn av två meters längd, 1996.
Argenteuil [arsjanstöj’], förstad till
Paris. 63 316 inv. 1954. Bl. a.
bekant genom den målarkoloni, som
de ledande impressionisterna
bildade här särskilt på 1870-talet.
Argenti’na (lat. argen’tum, silver, jfr
La Plata, sp. silverf loden),
förbundsrepublik i s.ö. Sydamerika.
2 978 590 km2, 18 055 789 inv. 1952,
väsentligen invandrade sydeuropéer.
Huvudstad Buenos Aires. President
sedan 1946 Juan Domingo Peron,
134, 135 K, 660.
Argenti’no Lago, sjö i s. Argentina,
omkr. 1300 km2, mer än 324 m
djup.
Argen’tum, lat., silver.
Arges [ar’dsjesj], vänsterbiflod till
Donau, Rumänien. Tyska
armégruppen Mackensens seger här över
rumänsk-ryska trupper dec. 1916
ledde till Bukarests omedelbara fall.
Argini’n, en aminosyra, som bildas i
organismen såsom spaltningsprodukt
ur vissa äggviteämnen.
Argi’ver, invånare i Argolis på
Pelo-ponnesos; hos Homeros ofta
benämning på grekerna i allmänhet.
A’rgo, i den grek, sagan
argonauter-nas skepp; även en efter detta
uppkallad stjärnbild på s.
stjärnhimlen.
Ar’golis, landskap på n.ö.
Pelopon-nesos med bördiga slätter, i
förhistorisk tid centrum för den
my-kenska kulturen.
Argo’n, ädelglas, kemiskt tecken Ar
(stundom A), atomv. 39,944, atomnr
18. Ingår till 1,3 % i luften.
Teknisk användning i
glödlampsfabri-kationen, 207.
Argonaifterna, »Argofararna», i den
grekiska sagan ett sällskap av
hjältar, bl. a. sagofiguren Jason, som
med skeppet Argo (se d. o.) foro
till ön Kolkis för att hämta det
gyllene vädurskinnet.
Argonnerna [argån’-], Argonneskogen,
bergstrakt i n.ö. Frankrike mellan
Meuse och Aisne. Här utkämpades
under det första världskriget
oavbrutna strider.
Ar’gos (lat. Ar’gus), i grek, saga en
jätte med 100 ögon, av vilka alltid
något vakade.
Argos, stad (13 000 inv.) på Pelopon-
nesos, med ståtliga ruiner från
storhetstiden under antiken.
Ar got [argå’], fr., slangspråk.
Argumen’t, bevis; skäl. —
Argumentera, förfäkta.
Argumen’tum ad hominem [-[håm’i-nem],-] {+[håm’i-
nem],+} lat., »sakskäl för marmen»,
bevis, lämpat efter motståndarens
enskilda förhållanden eller
fattningsförmåga.
Argun’, källflod till Amur, ö. Asien,
170 K.
Ar’gus, se Argos. — Then Swänska
Argus, en av O. v. Dalin 1732—34
utgiven tidskrift, se Dalin. —
Liberal tidning, som utgavs i Stockholm
1820—36 av Johan Johansson.
Argusfasan, Argusia’nus ar’gus, stor
fasanfågel i s.ö. Asien med s. k.
ögonfläckar på armpennorna,
varav namnet. Jfr Argos.
Ar’gusögon, vaksamma ögon, se
Argos.
Argyll [agajl’]. 1. Skotskt grevskap,
8 055 km2, 63 361 inv. 1951.
Huvudstad Inveraray. — 2. Titel buren av
huvudmannen för ätten Campbell,
sedan 1701 som hertig av A.
Argyrokast’ro, stad i s. Albanien, ca
11 000 inv. Slaget vid A. i dec. 1940
inledde italienarnas stora återtåg i
det grekisk-italienska kriget.
Arholma, ö vid Arholmaleden i
Roslagen.
Ari., förk. för Arizona.
A’ria, solosång (i opera, kantat etc.)
i bestämd, sluten form. Jfr
Recita-tiv.
Aria’dne, i den grek, sagan dotter till
kung Minos på Kreta, gav åt Teseus
ett trådnystan, med vars hjälp han
letade sig ut ur den labyrint, där
han dräpt odjuret Minotaurus;
därav uttrycket »ariadnetråd». A.
flydde med Teseus till Naxos men
övergavs där av denne.
Arianis’m, en av den alexandrinske
presbytern Ari’us (d. 336)
förkunnad lära, enligt vilken Kristus
(Sonen) blott var en skapad varelse,
icke evig eller av samma väsen som
Fadern. Arianismen fördömdes på
kyrkomötet i Nicea 325 men
omfattades av en rad germanfolk
(goter, burgunder, vandaler, sveber
m. fl.) intill omkring 700.
Ari’ca, hamnstad i n. Chile,
utgångspunkt för en järnväg till La Paz i
Bolivia, som häröver exporterar
koppar m. m. 30 000 inv. 1952, —
135 K, 451.
Ari’d, torr.
Ari’da bildningar, geologiska
avlagringar avsatta i varmt och torrt
klimat, dvs. i öknar, stäpper och
delvis även savanner.
Ariège [arjä’sj], departement i s.v.
Frankrike, 4 903 km2, 140 010 inv.
1954. Huvudstad Foix. Stora
kraftverk i floden med samma namn,
som upprinner i Pyrenéerna och
utmynnar i Garonne ovanför
Tou-louse.
A’riel, hebr., »Guds lejon» eller »Guds
härd»; i judisk mytologi en ängel
eller en vattenande; hos
Shakespeare (i Stormen) en luftande,
den trollkunnige Prosperos tjänare.
A’rier (av sanskrit ärya, ädel),
ursprungligen benämning på de
indo-européer, som trängde in i Indien
och Persien. Numera menas med
arier framför allt de folk i dessa
länder, som tala indoeuropeiskt
språk, eller också ofta
indoeuro-peiska folk överhuvudtaget. I det
nationalsocialistiska Tyskland
betecknade arier närmast
representanter för nordisk ras.
Arierparagraf, i Tyskland under
nazismen tillämpad bestämmelse som
uteslöt judar från tjänster och ett
flertal näringsfång.
Ariet’ta, liten aria. Stundom
detsamma som cavati’na.
Arild, municipalsamhälle i Malmöhus
län på n.ö. kusten av Kullen. 263
inv. 1954. Fiskeläge och livlig
besökt badort, 3089 K.
Ari’minum, antikens namn på staden
Rimini.
Aringsås, förut kommun i s.
Småland. 1 jan. 1945 inkorporerad med
Alvesta köping.
Arioso [-å’så], ital., musikterm,
sångbart. Inom vokalmusiken ett
mellanting mellan aria och recitativ (se
d. o.). Kan även beteckna ett kort,
lyriskt präglat instrumentalstycke.
Ariosto [-å’stå], Lodovico (1474—
1533), italiensk diktare. Har skrivit
satirer, komedier och framför allt
Orlando furioso, ett fantasifullt,
romantiskt, lätt ironiskt epos med
motiv från sagokretsen kring Karl
den store. Verket, som är skrivet
på ottave rime, har betytt mycket
för senare skalder, inte minst för
Byron. — Sv. ö. under titeln Den
rasande Roland 1865—70, ■— 1822 B.
Ariovis’tus, germankonung (sista årh.
f. Kr.), besegrades av Caesar i
Gallien 58 och måste återtåga över
Rhen, 570, 1380.
Ariska språk är endast ett annat (förr
vanligare) namn på den
indoirans-ka språkfamiljen; ibland har
termen också använts om hela den
indoeuropeiska språkstammen, 1737,
3810.
Arista’goras (d. 497 f. Kr.), tyrann i
Miletos, anförare i joniska upproret
mot Persien 499 f. Kr.
Aristar’kos från Samos (levde i förra
hälften av 200-talet f. Kr.), grek,
astronom, en av de första som
uttalade tanken, att jorden rör sig
kring solen, 2061.
Aristi’des (grek. Aristei’des; omkr.
530—467 f. Kr.), atensk statsman
och fältherre, känd för sin
rättrådighet och oegennytta;
landsförvi-sades för sin opposition mot
Te-mistokles, återkom för att som
frivillig deltaga i striden mot
perserna, utmärkte sig vid Salamis, förde
Atens stridskrafter vid Plataiai och
var sedan jämte Kimon
överbefälhavare över Atens flotta.
Aristip’pos (omkr. 435—355 f. Kr.),
grek, filosof, lärjunge till Sokrates
och stiftare av den kyrenaiska
skolan.
Aristo’fanes (omkr. 445—385 f. Kr.),
atensk komediförfattare. 11 av hans
44 dramer äro bevarade. De likna
moderna revyer genom sin
fantasirika iscensättning och sina bitande
angrepp på dagens hjältar. Satiren
riktas åt olika håll, mot
demokrater, krigshetsare och sofister,
däribland Sokrates. Till de mest
berömda komedierna, ofta uppkallade
efter de gestalter vartill kören var
utklädd, höra Molnen, Grodorna,
Fåglarna, Getingarna och Lysistrate.
1439, 3413.
Aristokra’t, grek., en genom börd
eller personlighet förnäm person. —
Aristokrati’, »de bästas välde», i det
forntida Grekland beteckning på
statsstyrelse, utövad av ett fåtal; i
vanligt språkbruk statsskick, där en
dominerande ställning intages av en
privilegierad klass. — I nyare tid:
adel, särskilt högadel.
Aristolochda [-åk’ia], växtsläkte,
hemmahörande i varma länder; en art,
hållroten (storväxt ört med stora,
gula blomkalkar), är förvildad i
Sverige, en annan, piprankan,
planteras ofta som klängväxt.
Aristofeles (384—322 f. Kr.), grekisk
filosof. A. var lärjunge till Platon
men kritiserade och modifierade
dennes idélära. Idéerna kunna
således enligt A. ej tänkas ha någon
3938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
