Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Aritmetik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARITMETIK
ARLAND, MARCEL
självständig existens oberoende av
materien utan existerar i de
enskilda tingen som deras »väsen»
(ente-leki). A. var mycket mångsidig och
har bearbetat skilda områden inte
bara inom filosofin utan också inom
naturvetenskapen. Sin psykologiska
åskådning har han sammanfattat i
skriften Om själen. A. övade ett
dominerande inflytande på
medeltidens vetenskap. Många av hans
uppslag sysselsätta forskarna än i
dag, 139, 140 B, 1255, 3042, 3816.
AritmetiTc, den del av matematiken,
som behandlar räkning med givna,
till sin storlek bestämda tal.
Aritmetisk serie, en följd av tal
(termer), i vilken skillnaden mellan
två på varandra följande tal är
konstant, t. ex. de naturliga talen
1, 2, 3 ... (skillnad = 1) eller
serien 15, 19, 23, 27 (skillnad = 4).
Summan av alla termerna i en
serie är lika med produkten av
antalet termer (n) och medeltalet av
första (a) och sista termen (b);
alltsa S = n • —g-.
Aritmetiskt me’dium (medelvärde)
mellan två eller flera tal, den kvot,
som erhålles genom att talens
summa divideras med deras antal;
aritmetiska mediet mellan talen a, b,
. , .. . et + b-f-c-f-d
c och d ar alltsa = –––-.––-
4
Ari’us, se Arianism.
Arizona [ärisåo’na], stat i det v.
berglandet i USA ö. om Coloradofloden,
fylles i n. av Stora Coloradoplatån,
genom vilken floden grävt ut Grand
Canyon; i s.v. ligger kring
Gilaflo-den den heta Gilaöknen. Jordbruket
bedrives som dryfarming och med
konstbevattning. Stor
mineralproduktion, koppar, guld, silver, bly och
mangan. 295 000 km2 med 905 000
inv. 1953. Största städer Phoenix,
106 818 inv. 1950, och Tucson 45 454
inv. 1950. Området erövrades från
Mexico 1848 och 1853 och blev stat
1912. Huvudstad Phoenix, 1320, 1321
K.
Ar’jeplog, kommun i Pite lappmark,
Norrbotten. Större än hela Skåne
har den 14 624 km2 med 5 601 inv.
1954. Den ligger kring Skellefte
och Pite älvars källsjöar och
överkorsas av Inlandsbanan. Når i en
del av Sulitelma 1 869 m ö. h.,
2122 B, 2135 K.
Ark, kista (jfr Area). — Pråmliknande
farkost, använd av Noa under
syndafloden (1 Mos. 6). — Den kista
som inneslöt lagens tavlor och var
placerad i templets allra heligaste
(Förbundsarken).
Ark. 1. Pappersark. Jfr Normalformat.
— 2. Sammanfattningen av ett visst
antal trycksidor. En bok trycks
vanligen i 8-, 16- eller 32-sidiga ark.
När man talar om ark utan att
ange sidantal avses 16-sidigt tryckark.
Jfr Arksignatur.
Ark., officiell förk. för Arkansas.
Arka’d, lat., en följd av valvbågar
på kolonner eller murpelare för
uppbärande av mur, bjälklag eller
tak; vanligen använd för att bilda
den öppna sidan i en portik (en
öppen hall i en byggnads
bottenvåning) eller ett galleri (en dylik
hall i en övre våning). Även de
pelar- eller kolonnburna valvbågar,
som bära skiljemuren mellan olika
skepp, t. ex. i en kyrka, äro
arkader. S. k. blindarkad är endast
utförd som dekoration på muren,
utan bärande funktion, 545, 553 B.
Arka’dien, forngrekiskt landskap i
mellersta Peloponnesos, fyllt av
2 000 m höga berg. Av Theokritos
framställdes arkaderna som ett
idylliskt herdefolk, vilket sedan
dess gått igen i litteraturen;
arkadisk, lantlig, idyllisk, 1442 K.
Arkaise’ra, härma ålderdomlig stil i
konst, språk osv. — Arka’isk,
ålderdomlig, forntida, gammalmodig.
Användes särskilt om grekisk
bild-huggarkonst från tiden 800—460 f.
Kr. — Arkais’m, stildrag i konst
eller litteratur, som efterbildar
ålderdomliga mönster. — Arkais’tisk,
eftergjort ålderdomlig, fornhärmande,
414.
Arkangelsk, se Archangelsk.
Arka’num, se Arcanum.
Arkan’sas, stat i USA väster om
mellersta Mississippi, kring dess biflod
Arkansas. Är till en tredjedel
uppodlad; bomull, vete och majs,
ävensom kol, bauxit och petroleum äro
dess förnämsta produkter. 136 075
km2 med 1 845 000 inv. 1953,
därav 25 % negrer. Huvudstad Little
Rock, 1320, 1321 K.
Arkebuse’ring, avrättning genom
skjutning, verkställd av flera
ge-värsskyttar.
Arkegonia’ter, växtgrupp, omfattar
mossor och ormbunksväxter, vilkas
flasklika honliga könsorgan fått
namnet arkegonier, 2358, 2593.
Arke’iska formationer, arke’ikum,
detsamma som urbergsformationen,
urberget, den äldsta av de geologiska
formationerna, 1372, 1374.
Arkeolo’g, grek., fornforskare. —
Arkeologi’, fornkunskap, vetenskapen
om den mänskliga kulturens
utveckling under äldre tid. A. indelas i
förhistorisk A., omfattande
tidrymder, från vilka inga eller
ofullständiga skrivna källor finnas, och
klassisk A., omfattande grekisk och
romersk kultur, 8, 141.
Arkia’ter, överläkare; livmedikus hos
de romerska kejsarna; i nyare tid
hederstitel för framstående läkare,
särskilt kungliga personers
husläkare. I Sverige har ingen arkiater
utnämnts sedan 1842.
Arki’lokos, grekisk diktare från
mitten av 600-talet f. Kr., berömd för
den kraft varmed han i sina
jam-ber smädade sina fiender, 1438.
Arkime’des (287—212 f. Kr.), grekisk
matematiker och fysiker,
vetenskaplig rådgivare till konung
Hie-ron och dennes son Gelon. Ehuru
A:s betydelse som matematiker
vida överväger hans insatser inom
fysiken, är han mest känd som
uppfinnare (bl. a. av den
arkime-diska skruven) och för den
»arki-mediska principen». Denna utsäger
att en kropp, som nedsänkes i en
vätska, undergår en skenbar
viktförlust, som noga motsvarar vikten
av den undanträngda
vätskevoly-men, 146 B, 147, 1255.
Arkipela’g, »ärkehav»; ursprungligen
om Egeiska havet; i nyare
språkbruk: ett hav med många och tätt
liggande öar; även: ögrupp,
skärgård.
Arkitekt, grek., konstnärligt och
tekniskt utbildad utövare av
byggnadskonsten; i Sverige sedan 1915
fastställd titel för den som
utexaminerats från Kungl. Tekniska
högskolans eller Chalmers Tekniska
högskolas avdelningar för
husbyggnadskonst. — Arkitektonisk,
avseende byggnadskonsten, främst om
en byggnads konstruktiva
förhållanden, formgivning och gruppering.
— Arkitektur, byggnadskonst,
byggnadssätt, 1248 B.
Arkitekturmåleri, den art av
målarkonsten som till motiv har
byggnadsverk, såväl exteriör som
interiör. Konstarten hade en
blomst-ringsperiod på 1600-talet. — Bland
svenska arkitekturmålare kan
nämnas Johan Richter, G. W. Palm
samt åtskilliga arkitekter, bl. a. F.
V. Scholander.
Arkitra’v, grek., »huvudbjälke», i
klassisk och klassicerande
byggnadskonst den omedelbart på kapitälet
vilande raka tvärbjälke, som
uppbär byggnadens övre delar och
utgör understa delen av ett antikt
bjälklag (entablement, se d. o.).
Arki’v (från grek. archei’on,
ämbets-byggnad) avser dels institution för
förvaring, vård och studium av
handlingar, dels bestånd av
handlingar, som uppstått hos
arkivbil-daren till följd av dennes
verksamhet, 147, 148 B, 149 B.
Arkiva’lier, urkunder i ett arkiv.
Arkiva’rie, föreståndare eller
tjänsteman vid ett arkiv; ämbetstitel för
vissa arkivtjänstemän.
Arkivexemplar, de enligt lag till vissa
bibliotek inlämnade exemplaren av
trydcsaker.
Arkiv för dekorativ konst i Lund,
grundat 1934 vid Lunds universitets
konstmuseum av Ragnar Josephson,
inrymmer märkliga samlingar av
skisser, kartonger och
skulpturmodeller av nordisk dekorativ konst.
Samlingarna inrymdes först i
universitetshuset, men fick 1938 en
egen byggnad.
Arkivmeter, -kilogram, de i franska
republikens arkiv förvarade, från
1799 härstammande likarna för
längd och vikt. Motsv. moderna
li-kare (från 1889), på vilka
metersystemet är baserat, kallas
meterprototyper resp,
kilogramprototyper, 2409.
Arkivråd, byråchef inom Riksarkivet.
Arkona [-kå’na], brant udde på n.
Rügen med viktig fyr och
lämningar av en vendisk borg, intagen och
förstörd av danskarna under
Absa-lon 1169.
Arkont [-kånt’], titel på vissa höga
statsämbetsmän i det forna
Grekland, särskilt medlemmarna av det
aristokratiska regerande rådet i
Aten, där de så småningom blevo
nio till antalec och valdes för ett
år. Tre av dem utövade den forne
konungens befogenheter, de övriga
(lagskiparna) ledde
förhandlingarna inom rättegångsväsendet.
Arkos [-å’s], en sedimentbergart, 1859.
Arksignatur, nederst på första
trycksidan av varje ark placerad
beteckning, som anger arkets nummer
och bokens titel eller/och författare.
Ar’ktis (från grek. ark’tos, björn,
grekernas namn på stjärnbilden Stora
björnen), havs- och landområdena
kring nordpolen. I stället för vid
n. polcirkeln brukar gränsen för de
arktiska områdena dras vid
trädgränsen, som ganska väl
sammanfaller med juliisotermen för + 10° C,
719 B, 725, 2686, 2687 K.
Ar’ktisk, nordlig, särskilt om orter
och förhållanden inom n. polcirkeln.
Arktiska regionen, djurgeografiskt
område, som uppkallats efter Stora
björnen (grek. ark’tos, björn) eller
Karlavagnen, vilken står högst i
dessa trakter.
Arktisk tid, en av de Sernanderska
klimatperioderna i Sverige,
sammanföll med inlandsisens
avsmältning.
Arkwright [a’krajt], Richard (1732—
92), eng. uppfinnare och
industriid-kare, konstruerade bl. a. en
epokgörande spinnmaskin, 125, 1750, 3451.
Arkö, ö i Östergötlands skärgård,
Jonsbergs kommun.
Arkösund, hamnplats och badort på
fastlandet mitt emot Arkö, 3880 K.
Arla, nordiskt ord, tidigt, bittida,
användes numera nästan enbart i
poetisk stil och i vissa uttryck, t. ex.
arla morgonstund.
Arland [-lans’], Marcel (f. 1899),
3939
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
