Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Benganoider ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BENGANOIDER
BENSOESYRA
Lyskraften höjes genom tillsats av
salmiak och alun. Jfr
Fyrverkerikonst, 1254 B.
Benganoider, Holo’stei, en
underordning av ganoidema bland fiskarna;
ha ett till större delen förbenat
skelett. De nu levande formerna, alla i
Nordamerika, äro helt få.
Bengel, Johann Albrecht (1687—1752),
tysk pietistisk teolog och
banbrytande bibelforskare.
Bengha’zi eller Bengasi, huvudstad i
Libyen, norra Afrika, på
Barkahalvön vid Medelhavet. 62 300 inv. 1951.
Förstördes fullständigt under andra
världskriget. I närheten låg den
forntida handelsstaden Berenike,
24 K.
Benglas, mjölkglas.
Bengt Algotsson (d. 1360), hertig av
Finland och Halland. B. var sin tids
främste storman i Sverige, stödde
konung Magnus Eriksson i hans
kamp mot herrarna men drevs i
landsflykt 1356 och mördades sedan
under striden mellan M. och hans
son.
Bengt Birgersson (1254—91), Birger
Jarls yngste son, hertig av Finland,
biskop i Linköping, Magnus
Ladulås’ kansler.
Bengt den gode, biskop i Skara i
slutet av 1100-talet, skildras som en
idealbiskop.
Bengt Magnusson (d. 1294), lagman i
Östergötland, heliga Birgittas
morfar, hjälten i sagan om Bengt
lagman och Sigrid den fagra.
Bengtsfors, köping i n. Dalsland vid
Lelången, Dalslands kanal och
järnvägslinjer. 3 196 inv. 1954.
Elektro-kemisk och trämasseindustri, 645,
3763 K.
Bengtsson, Frans G. (1894—1954),
författare. Hans dikter, bl. a.
samlingarna Tärningskast (1923) och
Legenden om Babel (1925), är lärda,
färgrika och retoriskt lysande i
formen. Högst når han emellertid i
sina essäer, t. ex. Litteratörer och
militärer (1929), De långhåriga
me-rovingerna (1933), Sällskap för en
eremit (1938), För nöjes skull (1947)
och i den historiska skildringen
Karl XII:s levnad (1935—36). Hans
populäraste verk är vikingaromanen
Röde Orm (2 delar, 1941—45) och
hans sista de självbiografiska
fragmenten Den lustgård jag minns.
En postum essäsamling utkom 1955,
— 2506, 2941, 3342.
Bengtsson, Ingmar (f. 2/3 1920),
pianist och musikforskare. Från 1943
musikrecensent i Svenska
Dagbladet. Sedan 1947 biträdande lärare
i musikforskning vid Uppsala
universitet. Musikfolkbildare och
medlem av 1947 års musikutredning.
Har utgivit Från visa till symfoni,
Bach och hans tid samt 1955 en
doktorsavhandling om J. H. Roman.
Bengtsson, Sven, i Norup (1866—1936),
liberal riksdagsman, AK 1912—35,
v. talman 1931—35. Ordf, i Sv.
Mis-sionsförb. 1918—35.
Benguella [bensgeTa], hamnstad i
Portugisiska Västafrika (Angola), 4 372
inv. 1950. Fordom
slavhandels-centrum.
Benguellabanan, smalspårig järnväg
från Lobi’tobukten i Portugisiska
Västafrika till Katangas stora
kop-parfyndigheter i s. Belgiska Kongo.
Benguellaströmmen, kall havsström i
Atlanten längs Sydafrikas v. kust.
Har fått sitt namn av Benguella,
se d. o., 1562, 3382.
Ben-Gurion, David (f. 1886), judisk
socialistisk politiker. Sekreterare i
den judiska
fackföreningsorganisa-tionen 1921. Ordf, i den sionistiska
världsorganisationen 1946. Verkade
för staten Israels bildande och blev
dennas första premiärminister.
Avgick 1953. Försvarsminister 1955.
Bengädda, kajma’nfisk, alligatorfisk,
släktet Lepidos’teus av en
störfiskarna närstående ordning,
Rhomboga-noi’dea, med 4 arter från Amerikas
sjöar och floder, 1 art från Kina.
B. har rombiska fjäll och käkarna
näbblikt förlängda. Bäst känd är L.
os’seus, 1—1,5 m lång, Amerika.
Benhinna, perios’teum, ett
bindvävs-lager, som bildar överdrag på ytan
av kroppens ben utom på ledytorna,
som äro broskklädda. Dess innersta
lager består av benbildande celler.
Benhinneinflamination, periosti’t,
orsakas i sin akuta form oftast av
var-bakterier och förlöper alltså
vanligen med varbildning, som i regel
kräver kirurgiskt ingrepp; ben och
benmärg angripas icke sällan.
Kronisk B., som kan uppstå av skilda
anledningar såsom vid tuberkulos
och syfilis, framkallar ofta
förtjock-ning och förhårdning av benhinnan
och nybildning av benvävnad.
Ben Hur, en av Salomos fogdar (Kon.
4:8); hjälten i L. Wallaces
berömda bok med detta namn.
Benig’n, godartad, om sjukdomar som
ha utsikt att gå till hälsa. Motsats:
malign.
Benihasan eller Beni Kasan, by i
Egypten på h. Nilstranden, ung. 250
km s. om Kairo, bekant genom
märkliga klippgravar från början
av det andra årtusendet f. Kr., 777.
Beni’n. 1. Stad i brittiska kolonin
Nigeria, v. Afrika, vid floden B., n.v.
om Nigerdeltat. Ca 15 000 inv. En
gång huvudstad i det förr mäktiga
negerriket B. och medelpunkt i en
högtstående negerkultur, bekant för
sina fulländade, gjutna
bronsarbeten och elfenbenssniderier och med
anor tillbaka till möjligen
1300-talet. — 2. Bukt i den inre delen
av n. Guineabukten, v. Afrika, v.
om Nigerdeltat.
Beni’nkonst, det egenartade
konsthantverk, huvudsakligen utgörande
gjutna bronsarbeten och
elfenbenssniderier, som blomstrade i det
afrikanska negerriket Benin omkring
1575—1650 och upptäcktes vid
1800-talets slut.
Be’ni Saf, hamnstad i Algeriet, n.
Afrika, s.v. om Oran, 20 841 inv. 1948,
j ärnmalmsexport.
Beni Sue’f, provins (1 070 km3, 612 027
inv. 1947) och stad i n. Egypten, s.
om Kairo, 57 464 inv. 1947,
omfattande handel, 771 K.
Benjamin, patriarken Jakobs yngste
son. Framställes som stamfader för
benjamini’ternas stam i mellersta
Palestina (1 Mos. 43).
Benkoelen [-koTen], stad och
förvaltningsområde i Indonesien på
Sumatras s.v. kust, resp. 14 000 och
323 000 inv. 1930.
Benkol, kol berett genom förkolning
av ben, användes för avfärgning
och klarning av vätskor, vid
adsorp-tion av gaser och även inom
medicinen vid gasspänningar i tarmen
m. m., 2021.
Benktsson, Benkt-Ake (f. 6/1 1907),
skådespelare och regissör. Anställd
vid Lorensbergsteatern 1926—34,
vid Göteborgs Stadsteater 1935—53
och för närvarande vid Malmö
Stadsteater. Han räknas till våra
främsta karaktärsskådespelare, och
bland hans roller märks Jeppe på
berget och Den kaukasiska
krit-cirkeln.
Benmjöl, mineralfoder och
fosforgödselmedel, som erhålles genom
förmalning och ångpreparering av
ben. B. innehåller fosfor och kalk.
Benn, Gottfried (f. 1886), tysk
författare, vars kritik och lyrik
åter
speglar betydelsefulla tendenser i
det moderna Tyskland. Djärvt
experimenterande språkvirtuos.
Bennedich, Carl (1880—1939), officer,
uppmärksammad som
krigshistori-ker, särskilt på Karl XII
^-forskningens område, chef för
generalstabens krigshistoriska avdelning
1922—29, chef för Västerbottens reg.
1933 och för Livgrenadjärreg. 1937.
Bennet, Wilhelm B. (1677—1740),
deltog i Karl XII:s krig, blev senare
landshövding.
Bennett [ben’it], Amold (1867—1931),
engelsk författare med en oerhörd
produktivitet, mycket läst i svensk
översättning, bl. a. Hilda Lessways,
Edwin Clayhangers ungdom, Grand
Hotel Babylon, 844.
Bennett [ben’it], James Gordon (1841
—1918), amerikansk tidningsägare
(New York Herald), utsände Stanley
till Afrika och understödde De
Longs polarexpedition m. fl.
Ben Nevis [ben ne’vis], berghöjd i
Skottland, i n.v. delen av
Gram-pianbergen, Storbritanniens högsta
berg, 1 343 m ö. h., 3075, 3273 K.
Benoni [-å’-], guldgruvstad i
Trans-vaal, Sydafrikanska unionen. 108 926
inv. 1951.
Benpipa, den rörformiga mellersta
delen av extremi tetemas rörben.
Benröta, osteit, inflammatorisk
förstö-ringsprocess i någon skelettdel;
orsakad av varbakterier,
understundom även av tuberkelbaciller.
Benvävnaden nedsmältes och nybildas
på oregelbundet sätt. Behandlingen
i regel kirurgisk.
Bensalkoniumklorid, ett viktigt
under namnet invertsåpa använt
bak-teriedödande medel.
Bensen, CeHo, ett cykliskt kolväte med
egenartad lukt. Spec. v. 0,89, kokp.
80,5°, smältp. 5,4°. Utgör
grundsubstans för de aromatiska
föreningarna. Erhålles såsom biprodukt vid
lysgasframställning, men kan även
framställas syntetiskt ur
petroleumprodukter. Användes såsom
lösningsmedel, för framställning av
ett stort antal färgämnen,
sprängämnen, läkemedel m. m. Benämnes
populärt bensol, 518, 2658.
Bensenhexaklorid,
hexaklor-cyklo-hexan, CbHsCIb, saluföres under
namn av 666, gammexan m. m.
såsom ett speciellt insektgift.
Uppblandas ofta med DDT, 685.
Bensin, brännbar blandning av
lätt-flyktiga, flytande kolväten, som
erhålles genom fraktionerad
destilla-tion av petroleum. Bildar med luft
explosiva blandningar och användes
huvudsakligen såsom bränsle för
ex-plosionsmotorer, samt på grund av
sin fettlösande förmåga vid kemisk
tvätt, oljeextraktion, m. m. På
grund av den allt mer stigande
konsumtionen av motorbränslen
framställas stora mängder B. numera
även genom sönderdelning i värme
(krackning) av mera svårflyktiga
petroleumprodukter samt syntetiskt
genom hydrering av kolhaltiga
material, 518, 2656.
Bensoa’t, salt av bensoesyra, se d. o.
Ben’soe, ett harts, som erhålles från
det i s.ö. Asiens tropiska delar
växande bensoeträdet, Sty’rax;
användes vid lack- och parfymfabrikation.
Bensoeister, bensoefett, Adeps
ben-zoatus, svinister, i vilket omkring
1 % bensoeharts lösts, användes för
farmaceutiska och kosmetiska
preparat.
Bensoesyra, organisk syra som
framställes genom oxidation av toluen,
bildar vid vanlig temperatur vita,
bladformiga kristaller. Dess salter,
bensoat, äro i regel vattenlösliga. B.
har medicinsk och teknisk
använd
3979
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
