Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bensokinon ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BENSOKINON –––––––––––––
ning och är ett utmärkt
konserveringsmedel för sylt, saft o. d. Vanl.
sättes 1 g natriumbensoat till 1 kg
dylik fruktkonserv, varefter dennas
egna syror frigöra B. I lingon finns
B. av naturen; lingonsyltens
hållbarhet och dess användbarhet som
konserveringsmedel för annan inkokt
frukt beror därpå.
Bensokino’n, detsamma som kinon.
Bensol, detsamma som bensen.
Bensow, Oscar (1870—1936),
konservativ teolog och prästman,
kyrkoherde i Österåker.
Populärvetenskapligt och teologiskt författarskap.
Bensvart, av ofullständigt förkolnat
ben framställd svart färg.
Bensylalkohol, bildas ur bensylklorid
genom upphettning med vatten eller
genom reduktion av bensaldehyd.
Förekommer i naturen såsom ester
och i fri form i många eteriska
oljor. Användes vid
parfymtillverkning. Estem mellan B. och ättiksyra,
bensylacetat, doftar exempelvis
jasmin.
Bensylklorid, en färglös vätska med
kokpunkt vid 176° C. Bildas genom
inverkan av klor på kokande toluen.
Användes för framställning av
bensaldehyd, bensoesyra m. m.
Eensår, kroniska sår på underbenet,
vanligen uppkomna genom dålig
blodcirkulation (åderbråck,
åderförkalkning). Huden i omgivningen är
i regel tunn, glatt och vanligen
brunaktigt missfärgad, samt skör
och går lätt sönder vid minsta stöt.
B., som vanligen är svår läkta,
kunna lätt infekteras och ge upphov
till varbildningar. Förutom
bristfällig blodtillförsel är syfilis och
tuberkulos de vanligaste orsakerna till
kroniska bensår.
Bentham [ben’tam], Jeremy (1748—
1832), engelsk filosof, den nyare
välfärdsmoralens grundläggare.
Människan bör enligt honom sträva efter
sin egen lycka och nytta, och
samhällets uppgift är att organisera
människornas gemensamma strävan
efter »största möjliga lycka åt
största möjliga antal». Som politiker
framställde B. många framsynta
reformförslag i detta syfte, 2163, 2924.
Bent’heim [-hajm], stad i Hannover,
n.v. Tyskland, helt nära holländska
gränsen, 6 751 inv. 1950.
Ben’tinck, lord William Cavendish
(1774—1839), senare hertig av
Portland, kraftfull och energisk
generalguvernör i Indien 1827—35,
varvid han bl. a. utrotade den s. k.
stryparrörelsen, förbjöd
änkebrän-ningen och öppnade tillträde till
statstjänsterna för infödda.
Bentley [bent’li], Edmund Clerihew
(f. 1875), engelsk journalist,
författare till den kända detektivromanen
Trent’s last case (1912, Detektivens
sista bragd, sv. ö. 1938), 704.
Bentley [bent’li], Richard (1662—1742),
engelsk klassisk filolog, professor i
Cambridge, en av den moderna
textkritikens grundläggare.
Ben’tos (gr. ben’thos, poetiskt uttryck
för havsdjupet), gemensam
benämning för på havets botten levande
djur och växter.
Bentsen, Ivar (1876—1943), dansk
arkitekt, professor vid
Konstakademien i Köpenhamn från 1923. B.
var en av de ledande danska
ny-klassicisterna. Genom sitt
bibehållande av tegel som fasadmaterial
anknöt han dock till en äldre dansk
tradition och blev därigenom en
utgångspunkt för det sista decenniets
danska arkitektur. Bland hans verk
märkes Niels Steensens sjukhus i
Gentofte (1932).
Bentyl, blandning av 25 % bensol och
75 % motoralkohol. — Lättbentyl,
blandning av 75 % bensin och 25 %
motoralkohol.
Bentzon, Jørgen (1897—1951), dansk
tonsättare, ivrigt verksam för sitt
lands musikfolkbildning, 677.
Bentzon, Niels Viggo (f. 24/8 1919),
dansk tonsättare och pianist, har
bl. a. skrivit flera symfonier,
åtskillig kammarmusik och pianostycken,
i stilen anknytande till Hindemith
och Bartok, i senare mera
expressiva verk till Brahms, 677.
Ben’ue, flod i mellersta Afrika från
Adamaua till Niger, vars största
biflod den är. 1 400 km lång, segelbar
800 km. Vid högvatten kan man från
Benue färdas till Tsadsjön, 24 K.
Benved, Evo’nymus europae’a,
familjen Celastra’ceae (järnekfamiljen),
3 m hög buske med gul ved,
korsvis ställda, 4-kantiga grenar,
motsatta, äggrunda, helbräddade blad
och små, gröngula blommor i
knippen från bladvecken. Fyrrummig,
rosenröd kapsel, frön med
brand-gult fröhylle (arilTus). S. Sverige
i lövskog, ofta odlad.
Benvävnad, den vävnad, som
uppbygger skelettet. Är näst
tandemaljen kroppens hårdaste vävnad.
Förekommer som kompakt ben och
spongiöst ben. B. är uppbyggd av
organisk substans såsom benceller
och fibriller samt av oorganisk
substans, huvudsakligen fosforsyrad och
kolsyrad kalk.
Benz, Karl (1844—1929), tysk ingenjör,
en bland de första som
konstruerade en brukbar förbränningsmotor
av lättviktstyp (1878), påvisade
jämte Daimler m. fl.
användbarheten av bergoljans flyktigaste
beståndsdelar (den efter honom
uppkallade bensinen, ty.: Benzin) som
motorbränsle och byggde en av de
första användbara automobilerna i
världen 1886. Hans namn ingår i
bilmärkena Mercedes-Benz och
Daimler-Benz, 380.
1. Benzelius, Erik, d. ä. (1632—1709),
teolog, biskop i Strängnäs 1687, Karl
XII:s lärare i teologi, ärkebiskop i
Uppsala 1700, utgav Karl XII:s
kyrkobibel 1703, fader till tre
följande ärkebiskopar (se nedan).
2. Benzelius, Erik, d. y. (1675—1743),
son till E. B. d. ä., mångsidigt och
grundligt lärd, föregångsman inom
språkforskningen (särskilt som
dialektsamlare) och som
urkundsutgi-vare; biskop i Göteborg 1726, i
Linköping 1731, ärkebiskop i Uppsala
1742 (hann aldrig tillträda); var
även från 1723 en inflytelserik
riks-dagspolitiker, 3334.
3. Benzelius, Jakob (1683—1747),
teolog, professor i Lund, efterträdde
sin broder Erik som biskop i
Göteborg 1731 och som ärkebiskop i
Uppsala 1743.
4. Benzelius, Henrik (1689—1758),
orientalist (reste 1712—18 i främre
orienten) och teolog, professor i
Lund, biskop där 1740, efterträdde
1747 sin broder Jakob som
ärkebiskop i Uppsala.
Benzelstierna, Gustaf (1687—1746),
son till Erik Benzelius d. ä., kungl.
bibliotekarie, censor librorum, bok-
Benson, Otto (1856—1927), dansk
komediförfattare (En Skandale, 1884,
Forældre, 1907).
Benådning, urgammal rätt för
statschefen i de flesta länder att för
enskild person (jfr Amnesti) mildra
eller helt borttaga ett ådömt straff.
I Sverige äger Konungen i
statsrådet enligt § 26 regeringsformen »i
brottmål göra nåd, mildra livsstraff
samt återgiva ära och till kronan
förverkat gods». Yttrande skall
dess
–––––––- BERCHTESGADEN
förinnan avges av Högsta
domstolen eller regeringsrätten.
Benåldern, annan benämning på det
nordiska stenåldersskede som
motsvarar maglemosekulturens tid, se
d. o., 3244.
Ee’ograd, se Belgrad, 1890.
Beo’tien, landskap i mellersta
Grekland, ett av landets bördigaste,
mellan Korintiska viken i s. och
Eubea-sundet i n.ö. Dess sommar och
vinter osunda klimat har i nyare tid
förbättrats genom torrläggningar. De
forntida beotierna betraktades av
atenarna som särdeles råa och
obildade; berget Helikon i s. B. ansågs
dock vara sånggudinnornas hemvist,
och skalderna Hesiodos och Pindaros
voro beotier.
Be’owulf, hjälten i en angelsaxisk
sagodikt, Beowulfkvädet, från
700-talets början (övers, av Björn
Col-linder, 1954); den skildrar bl. a.
striderna mellan svear och geater,
som en del forskare identifierat med
jutar, andra med götar, närmast
västgötar, 837.
Beppu, stad på Kyushus n.ö. kust,
Japan, 93 033 inv. 1950, berömd
kurort.
Bérain [beräns’], Jean (1637—1711),
fransk inredningsarkitekt,
teaterdekoratör och ornamentstickare, vars
stil, påverkad av italienska
grotesker och fransk renässans, fick den
största betydelse för konsthantverk
och inredningskonst i hela Europa
vid 1700-talets början.
de Béranger [da beran«sje’], Pierre
Jean (1780—1857), fransk diktare,
vars små erotiska och politiska visor
voro enormt populära.
Eera’r, förvaltningsområde i s.v. delen
av provinsen Centralprovinserna och
Berar, Indien.
Ber’ber, stad i Anglo-Egyptiska
Sudan vid Nilen, ca 10 000 inv., förr
viktigt karavancentrum.
Ber’ber, ättlingar till det hamitiska
folk, som behärskade n. Afrika före
den arabiska erövringen. Hit hörde
numi’der, li’byer och mau’rer m. fl.
under antiken och i våra dagar
bl. a. kaby’lerna i Algeriet och
Marocko, zua’verna i Tunisien och
tua-re’gerna i n. Sahara. Utmärka sig
ofta för påfallande ljus hudfärg. Ha
på vissa håll bevarat sin egenart
och hårdnackat motsatt sig
europeiska erövrare.
Ber’bera, huvudstad i Brittiska
So-maliland, n.ö. Afrika, 15 000 inv.
1937, under den kalla årstiden ca
30 000 inv., 24 K.
Berberi’et, förr vanligt namn på
Marocko, Algeriet, Tunisien och
Tri-polis, jfr Barbareskstaterna.
Ber’berisväxter, fam. Berberida’ceae,
stå ranunkelväxterna (se d. o.) nära,
ha 6-tåligt hylle, 6 ståndare och
ettrummigt bär. Den enda inhemska
arten är berberis, surtorn,
Berberis vulga’ris, en högväxande buske
med torniga grenar och gula
blommor i klase; bären äro röda och
sura. Berberisbusken är skadlig
såsom värdväxt för den parasitsvamp,
som framkallar växtsjukdomen
svartrost, en av sädesslagens svåraste
sjukdomar; genom lag av 1933 har
förordnats, att B. skall utrotas inom
visst avstånd från sädesfält, 3304.
Berberspråk, en nordafrikansk
språkgrupp av hamitiskt ursprung. Många
folk i v. Sahara tala B. eller
dialekter därav, 3202.
Berceuse [bärsö’s], fr., vaggvisa.
Ber’chem, s.ö. förstad till Antwerpen.
46 167 inv. 1952.
Berchtesgaden, landskap och by i
Salzburgalperna i s.ö. Bayern,
omtyckt semester- och kurort, ö. om
byn lät Hitler uppföra sitt
favorit
398°
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
