Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bibliografi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIBLIOGRAFI
BIGARRÅ
ett bokverk, tryckt på bättre
papper och i begränsat antal, vanligen
med numrerade exemplar.
Bibliografi’ (grek. graf’ein, skriva),
förteckning över tryckt litteratur,
antingen över böcker inom skilda
länder eller på visst språk,
primär-eller national-B., eller över böcker
inom ett visst vetenskapligt område,
special- eller fack-B. Man skiljer
mellan rena B., dvs. förteckningar
utan kommentarer, och resonerande
B. med korta upplysningar och
omdömen om böckernas innehåll.
Biblioma’n (grek. mani’a, mani),
bok-vurm, person med överdrivet
intresse för att samla böcker.
Bibliote’k igrek. the’ke,
förvaringsrum), boksamling, bokförråd, 359,
363 B.
Biblioteka’rie, chef för eller
tjänsteman vid ett offentligt bibliotek;
även: person som anställts för att
vårda annans boksamling.
Riksbibliotekarie är chefen för Kungl.
biblioteket; överbibliotekarie är titeln
för cheferna för universitetens och
riksdagens bibliotek samt för
Göteborgs stadsbibliotek; förste och
andre bibliotekarier äro övriga
ordinarie tjänstemän vid de nämnda
biblioteken.
Biblioteksband, bokband av slitstark
art.
Biblioteksbladet, Svenska allmänna
biblioteksföreningens organ,
utkommer sedan 1915.
Biblioteksexemplar, detsamma som
arkivexemplar.
Bibliotekskonsulent, tjänsteman i
skolöverstyrelsen, handlägger
folkbiblioteksärenden, utger kataloger till
hjälp för folkbibliotekens val av
böcker samt anordnar
biblioteks-kurser, 360.
Bibliothèque nationale [-täk’ [-nasiå-nal].-] {+nasiå-
nal].+} Franska nationalbiblioteket i
Paris, ett av världens största
bibliotek med anor från medeltiden,
med över 4V2 milj, band böcker och
ca 125 000 handskrifter. Sedan 1897
utges en generalkatalog av vilken
170 band utkommit.
Bibliothèque Sainte-Geneviève [-täk’
sänstsjanavjä’v], franskt
statsbiblio-tek i Paris, grundat 1624, ca 800 000
band. B. S:t-G. inrymmer en 1868
grundad skandinavisk avdelning,
som skötes av en av de olika
nordiska länderna i tur och ordning
på tre år vald bibliotekarie.
Biblisk historia, berättande
framställning för skolbruk av karakteristiska
episoder huvudsakligen ur gamla
testamentet.
Bi’ceps, lat., »tvehövdad», namn på
dels den grova muskeln på
överarmens framsida, dels en av lårets
muskler.
Bicor’nes (lat. tvåhorniga), familjen
ljungväxter.
Bi’cykel (eng. bicycle, av grek,
kyk’-los, ring), tvåhjuling, äldre
benämning på cykel (velociped).
Bidasso’a, flod som upprinner på
Pyrenéerna och utfaller i
Biscaya-bukten. Dess nedre lopp utgör gräns
mellan Frankrike och Spanien.
Bidault [bidå’], Georges (f. 1898),
fransk journalist och politiker
(folkrepublikan); var krigsfånge i
Tyskland 1940, men rymde och blev
en av den franska
motståndsrörelsens främsta organisatörer
(Monsieur X). 1944 utrikesminister i det
befriade Frankrike, konseljpresident
och regeringschef 1949—50, vice
konseljpresident 1951—52,
utrikesminister 1953—54.
Bidé, tvättställ för tvättning av
underlivet.
Bl’dens (lat. tvåtandad), släkte av
fam. korgväxter. De två tänderna
äro hullingförsedda utskott på
nöten, avsedda att fästa densamma vid
passerande djur. B. tripartita (lat.
tredelad), brunskära, har treflikade
blad.
Bidevin’d (lågty. bi de wind, invid
vinden) ligger ett segelfartyg, som
med fyllda segel har vinden snett
framifrån under högst 68° vinkel
från långskeppsriktningen, 2972.
Bidevindseglare, »portugisiska
örlogs-män», Physo’phora caravell’a,
Phy-sa’lia pelagica m. fl. arter av
kolonibildande håldjur (nässeldjur), som
leva i de varmare delarna av
Atlanten, där de vid vackert väder
komma upp till ytan och driva med
vinden. Äro försedda med flytblåsa.
Seglet är en uppfälld kant.
Bidragsförskott, förskott av allmänna
medel till bam, vars fader är
skyldig utgiva underhållsbidrag men
underlåtit att göra detta. Utgår sedan
1947 utan behovs- eller
inkomstprövning. Utkräves sedan av den
underhållsskyldige. Ansökan om B.
göres till barnavårdsnämnden.
Biebrich [bi’brich], stad i Hessen, s.v.
Tyskland. Förr residens för
hertigarna av Hessen, drottning Sofias
födelsestad. B. blev 1926
inkorporerat med Wiesbaden.
Biedermeier [bi’darmajar], namnet på
en komisk kälkborgare i Fliegende
Blätter; Biedermeierstil kallas
därefter Tysklands enkla borgerliga
empirestil, särskilt inom rums- och
möbelkonsten från tiden omkr. 1820
—50 och även likartad möbel- och
inredningskonst från samma tid i
andra länder, 2420.
Biel [bil], fr. Bienne, stad i kantonen
Bern, n.v. Schweiz, vid Bielsjön,
bekant för urfabrikation. 51 500 inv.
1953 _____ 2955 K.
von Biela [bi’la], W. (1782—1856),
österrikisk astronom, känd genom den
av honom 1826 identifierade och
efter honom benämnda kometen,
2025.
Bielefeld [biTafält], stad i Westfalen,
v. Tyskland, i nordkanten av
Teuto-burgerwald. 164 400 inv. 1952, 3559 K.
Bielke, adlig ätt, bekant från 1200-t:s
slut. Den grevliga grenen
härstammar från Nils Bielke, 364.
1. Bielke, Hogenskild (1538—1605),
riksråd. Förfäktade högadelns
intressen, på Sigismunds sida,
överbevisades 1605 om förrädisk
korrespondens med de landsflyktiga och
avrättades av Karl IX, 364.
2. Bielke, Ture (1548—1600), bror till
H. B., riksråd, diplomat. Stödde
Sigismund i striden mot hertig Karl
och avrättades vid Linköpings
blodbad, 364.
3. Bielke, Gunilla (1568—97), Johan
III:s andra gemål 1585, — 364, 365 B,
1853.
4. Bielke d. ä., Sten (1598—1638),
statsman, legat vid pommerska hovet
1631, riksråd 1633, användes i
diplomatiskt värv. Lärd, berest, dugande
ämbetsman, 364.
5. Bielke d. y., Sten (1624—84), son
till Sten B. d. ä., amiral,
riksskattmästare från 1672. Tillhörde
Magnus Gabriel de la Gardies motparti
och verkade för sparsamhet och
anslutning till Frankrikes fiender. Vid
reduktionen indrogs hans dyrbara
boksamling och övergick i det
kungliga bibliotekets ägo.
6. Bielke, Nils (1644—1716), brorson
till Sten B. d. y., kungligt råd,
fältmarskalk 1690. Utmärkte sig i
slaget vid Lund 1676, ambassadör i
Paris 1679—82. Generalguvernör i
Pommern 1687, deltog som sådan i
utrikespolitiken till Frankrikes
förmån. Dömdes av Karl XII till
döden 1705, men benådades, 364, 3606.
7. Bielke, Ture Gabriel (1684—1763),
son till Nils B., riksråd, militär.
Deltog i Karl XII:s fälttåg och
ledsagade denne från Turkiet. Blev
1727 riksråd och anslöt sig till
Arvid Horn, störtades jämte denne
1739. B. tillhörde under följande
åren mösspartiets ledare och blev
åter riksråd 1761, — 365.
8. Bielke, Ture Johan (1742—92),
sonsons son till Sten B. d. y.,
politiker. Efter mordet på Gustaf III
kallades B. till förhör bland de
anklagade, men begick kort därpå
självmord utan att ha yppat något
om sin eventuella delaktighet, 365.
Bielsjön [bi’1-] (ty.: Bieler See), sjö i
v. Schweiz, sammanhängande med
Neuchåtelsjön (42 km2).
Bien [bjäns], fr., väl, bra, »gott!».
Bienn, tvåårig, om växter.
BiennaT, gängse benämning på den
internationella konstutställning som
sedan 1800-talets slut vartannat år
hålles i Venedig. — Även tävlingar
eller utställningar som återkommer
vartannat år.
Bier [bir], ty., öl. — Bierhalle, ty.,
»ölstuga», enklare restaurang.
—Bier-abend [-t], ty., »ölafton», enkelt
samkväm med servering av öl och
korv.
Bierut [bjä’rot], Boleslaw (f. 1892),
polsk kommunistisk politiker.
Häktades 1923 och sändes till
Sovjetunionen i samband med en
utväx-ling av politiska fångar. Återvände
i hemlighet 1943 och förberedde
redan före tyskarnas fördrivande det
senare samgåendet med
Sovjetunionen. Polens president sedan 1947.
Sedan presidentens befogenheter i
samband med antagandet av en ny
författning överförts på ett
»statsråd», övertog B. posten som
regeringschef 1952. Han lämnade denna
1954 för att bli förste sekreterare i
kommunistpartiets centralkommitté.
Bifamiljen, Ap’idae, tillhör
underordningen gaddsteklar och indelas i
sociala (samhällsbildande) bin med
släktena bin och humlor samt
solitära (ensamlevande) och parasitära
bin. Se Bi.
Biff å la Lindström, biffar av malet
oxkött, som blivit tillsatta med
hackad potatis, rödbeta, kapris;
uppkallad efter Maria Kristina
Lindström, innehavarinna av
delikatessaffär i Sthlm på 1840-t.
Biffkor, gödboskap av raser lämpliga
för köttproduktion; i Sverige
vanliga raser äro Aberdeen-Angus och
Hereford.
Bifilär, tvåtrådig. Bifilärlindning, en
lindning av t. ex. en motståndstråd,
utförd på så sätt, att tråden först
vikes dubbel; man avser härmed att
reducera självinduktionen till ett
minimum. — Bifilärupphängning,
anordning vid t. ex.
spegelgalvano-metrar, kännetecknad av att
spegelsystemet är upphängt i två
varandra närbelägna, parallella trådar
i stället för i en enda.
Bifrost (»den skälvande vägen», av
samma stam som ordet bäva), i den
fornnordiska gudasagan regnbågen,
betraktad som en bro mellan jorden
och Asgård.
Bifurkatio’n (av lat. bi-, två, och
furca, gaffel), tudelning, klyvning,
särskilt om ett vattendrag, som för
vatten från en flod till en annan.
Exempel på bifurkation är Tärendö
älv mellan Torne och Kalix älvar.
Big, i papper, papp eller annat
material inpressat veck, som utförts för
att materialet lättare skall kunna
vikas.
Bigami’, se Tvegifte.
Bigarrå’, avart av fågelbärsträdet,
1233 B.
3991
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
