Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bevingade ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEVINGADE ORD
- BIBLIOFIL
Bevingade ord, ord, uttryck eller
yttranden som, ofta i förvanskad form,
blivit gängse bland den stora
allmänheten.
Bevinplanen, utrikesminister Bevins
i jan. 1948 framlagda förslag om
politiskt, militärt och ekonomiskt
samarbete mellan England,
Frankrike och Benelux, för att skydda
Västeuropas demokratier mot
kommunismen. Jfr Brysselpakten.
Bevis, omständigheter, varå en
domstol grundar sin uppfattning
rörande fakta i en rättegång. B. är bl. a.
vittnesmål, partsförhör under
san-ningsförsäkran, skriftligt bevis, syn
och sakkunnigbevis. I filosofien
(logiken) användes uttrycket i samma
betydelse som »slutledning».
Beväring, äldre benämning för
värnpliktig och värnpliktsorganisation,
152.
Bex, kurort med salt- och
svavelkällor i kantonen Vaud, s.v. Schweiz.
4 200 inv. 1941.
Bexelius, Ernst (f. 1900), ämbetsman,
socialpolitiker. Generaldirektör och
chef för socialstyrelsen 1946.
Bexell, David (1861—1938), missionär
i svenska kyrkans tjänst, verkade
från 1887 i s. Indien och var 1927
—34 biskop över tamilkyrkan där.
Bey, se Bej.
Beyle [bäl], Henri (1783—1842), fransk
författare under pseudonymen
Sten-dhal. Ryktbar för sina av
psykologiskt skarpsinne kännetecknade
romaner, vilka ha haft stort litterärt
inflytande, bl. a. Le rouge et le noir
(1831, sv. ö. Rött och svart, 1918),
La chartreuse de Parme (1839, sv. ö.
Kartusianerklostret i Parma, 1902)
och en självbiografisk bok Henri
Brulards liv (publicerad 1890, sv. ö.
1948).
Beyron, Einar (f. 24/2 1901),
operasångare, tenor, engagerades vid
Kungl. teatern 1926, är framstående
Wagnersångare, men har även med
framgång gestaltat talrika partier
av Bizet, Verdi, Puccini. Gästspel
bl. a. på Metropolitan i New York.
Hovsångare 1942. Nu främst
verksam som regissör. — G. m.
operasångerskan Brita Hertzberg.
de Bèze [dabäs] eller Beza, Théodore
(1519—1605), fransk-schweizisk
teolog, Calvins lärjunge och
efterträdare i Genève, fruktbar författare
och psalmist.
Béziers [besie’], industristad i dep.
Hérault, s. Frankrike, vid floden
Orbe och Canal du Midi, med
rikliga fornlämningar. 64 929 inv. 1954.
Bezjitsa [besjit’sa], stad i s.v.
Sovjetunionen vid floden Desna, 82 000
inv. 1939. Omfattande tillverkning
av järnvägsvagnar och lokomotiv.
Bezwada, handelsstad i Madras, s.
Indien. 86 000 inv. 1941.
BhagaVpur, sidenindustristad i
provinsen Bihar, n. Indien, vid Ganges,
114 530 inv. 1951.
Bhagavad-Gita, »sången om den Höge»,
indisk religionsurkund, 527, 1736.
Bhak’ti, betyder kärlek, förtröstan och
hängivenhet och är ett centralt
begrepp i den hinduistiska
religiositeten. Genom att i fullkomlig
hängivenhet överlämna sig åt Gud
bä-res människan av hans kärlek
genom livet. Kända moderna
representanter för denna urgamla
from-hetsriktning äro Deven’dranath
Ta-go’re samt hans son diktaren
Ra-bin’dranath Tago’re, 1736.
Bhamo’, stad i n. Burma vid övre
Iravadi, sedan gammalt livlig
handel med Kina.
Bharat’pur, huvudstad i förutvarande
agentskapet Rajputana, n.v. Indien,
36 000 inv. 1941, järnvägsknut.
Bha’rtrihari, indisk skald från 500-
eller 600-talet. Han uppges vara
författare till 100 dikter om kärleken,
100 om levnadsvisheten och 100 om
livsförsakelsen, av vilka många höra
till den indiska lyrikens bästa, 1739.
Bhat’gaon, stad i Nepal i Himalaya.
93 000 inv. 1931.
Bhau’nagar, stad på halvön Kathiawar
i staten Saurashtra i Indien.
Staden, som exporterar och bearbetar
bomull, hade 137 951 inv. 1951.
Bhil, icke-arisk folkstam i Främre
Indien, ca 3 milj., till största delen
åkerbrukare.
BhopaT, stat i mellersta Indien med
huvudstad av samma namn. 17 874
km2, 838 107 inv. 1951. Staden hade
102 333 inv. 1951.
Bhuta’n, Bhotan, stat i Främre Indien
på sydsluttningen av Himalaja, n.
om Assam. 46 000 km2, 300 000 inv.
Befolkningen är tibetansk.
Självständig stat, vars utrikespolitik
kontrolleras av England. Huvudstad
sommartid Taschichodzong,
vintertid Punakha, 1612.
Bi, kem. tecken för vismut.
Bi- (bis, två gånger), latinsk
förstavelse motsvarande svenska två-,
dubbel-. Förekommer i
sammansättningar, jfr nedan.
Bi, honungsbi, A’pis melli’fica, art av
bifamiljen (se d. o.), lever vilt i
Asiens och Europas tempererade
delar och har sedan urminnes tid
hållits tamt. Ett bisamhälle består av
en hona, vise, som har lång,
spetsig bakkropp, några hundra hanar,
drönare, som ha trubbig bakkropp,
större ögon och tätare päls, samt
10- till 50 000 eller fler arbetsbin,
som äro småvuxna honor med
ägg-läggningsröret ombildat till en
hul-lingförsedd gadd. De samla honung
och pollen och avsöndra från
bak-kropoen vax, 351 B, 352 B, 353 B,
355 B.
Bi, inom sjöväsendet. — Dreja bi,
manöver, genom vilken segelfartyg
bringas att minska sin fart till den
minsta möjliga. — Ligga bi, taga
vind och sjö på endera bogen för
att under storm under minskad fart
ge fartyget så lugna rörelser som
möjligt.
BiafYabukten, innersta delen av
Gui-neabukten på Afrikas v. kust.
Bia’la Krakow’ska, stad i s.v. Polen.
19 564 inv. 1946.
BiaTa Podlas’ka, stad i s.ö. Polen.
15 007 inv. 1946.
Bialowieza [bjao’vjesja],
urskogsområde på gränsen mellan Polen och
Ryssland. Här dödades 1918 de sista
vilda europeiska visenterna, nu åter
inplanterade, 2693.
Bialystok’, stad i n.ö. Polen, viktig
järn vägsknutpunkt och industristad.
61 337 inv. 1949. Vid B. inringades
i juni 1941 ett 30-tal ryska
divisioner av tyskarna, 2691 K.
Biarrit’z. världsberömd fransk badort
vid Biscayabukten. 22 922 inv. 1954,
— 1143 K.
Bi’as från Priene, en av Greklands sju
vise, levde på 500-talet f. Kr.
Biba’mus, lat., »låt oss dricka!».
Bibel-Babel-striden, se Babel och
Bibel.
Bibelkommission, kommitté eller
nämnd som handhar översättning
av Bibeln. Flera sådana
kommissioner ha verkat i Sverige.
Gustav III tillsatte 1773 en B., som
avslutade sin verksamhet först 1917
med Gustaf V :s bibel.
Bibelkonkordans’, alfabetiskt register
till Bibeln, dels över samtliga
uttryck, s. k. verba’lkonkordans, dels
över det sakliga innehållet efter
lämpliga uppslagsord, s. k.
rea’lkon-kordans.
Bibelkritik, kritisk granskning av
Bibelns text och dess historia, 3196.
Bibeln, den kristna kyrkans heliga
skrift, indelas i Gamla och Nya
Testamentet. G. T. består av 39
skrifter som indelas i tre grupper:
lagen, profeterna och skrifterna och
är, med undantag av ett par mindre
arameiska stycken, skrivet på
hebreiska. översattes till grekiska, den
s. k. Septuaginta, under de två sista
århundradena f. Kr. — N. T.
omfattar Evangelierna,
Apostlagärningarna, Apostlabreven och
Uppenbarelseboken och är nedskrivet på
sengrekiska. — De viktigaste
bibel-handskriftema äro Codex Sinaiticus
i London och Codex Vaticanus _ i
Rome, från 300- och 400-talen. Vid
300-talets slut skapade Hieronymus
den latinska bibelöversättningen,
den s. k. Vulgatan. På 300-talet
fingo även goterna genom Wulfila
en bibelöversättning (se Codex
ar-genteus). Den första svenska bibeln
utkom 1541, Gustav Wasas bibel,
vilken i reviderad form ånyo
utgavs 1703, Karl XII:s bibel. Ny
bibelöversättning antogs 1917, Gustaf
V:s bibel, 356.
Bibelpapper, ett mycket tunt, matt,
ogenomskinligt lumppapper med hög
halt av fyllnadsämnen. Används för
tryckning av biblar, psalmböcker
etc. Kallas även Oxford India
Paper.
Bibelsällskap, sammanslutningar som
sprida Bibeln. Störst av dem är det
1804 stiftade Brittiska och
utländska bibelsällskapet som till 1939
spritt över 500 milj, biblar och
delar av Bibeln. 1815 grundades
Svenska Bibelsällskapet.
Bibeltjänst, en av olika kristliga
organisationer vald kommitté för
spridande av ökad kännedom om bibeln.
Kommittén, som stiftades 1939, har
bl. a. utgivit ett större antal
skrifter samt en bibeledition.
Bi’ber, Heinrich Franz (1644—1704),
österrikisk tonsättare, kapellmästare
i Salzburg, skrev bl. a. kyrkomusik
och berömda violinsonater.
Biberg, Nils Fredrik (1776—1827),
filosof, professor i praktisk filosofi i
Uppsala 1811. B. var en originell
och självständig tänkare med
rationalistisk inställning; var C. J.
Boströms lärare och uppställde de
grundbegrepp, på vilka denne senare
byggde sin personlighetsfilosofi;
företrädde inom politiken en
reaktionär konservatism.
da Bibie’na, italiensk konstnärssläkt
från Bologna i början av 1700-talet,
vars talrika medlemmar voro
verksamma inom teaterarkitekturen och
teaterdekorationen vid de flesta
europeiska hov. Bland
släktmedlemmarna märkas Fernando Galli da B.
(1657—1743), som var banbrytande
för senbarockens teaterstil.
Bi’blia pa’uperum, lat., »de fattigas
bibel», benämning på ett i många
handskrifter och flera tryckta
upplagor (de senare från 1400-t.; av
handskrifterna gå de äldsta tillbaka
till 1300-t:s början) bevarat
bibelverk i bilder med ledsagande text
(texten i regel på latin); en bild
från Nya testamentet står vid sidan
om en eller flera
gammaltestamentliga. Var icke, som den gängse titeln
antyder, någon egentlig folkbok
utan snarast en handbok för
predikanter och därjämte med sina
bilder en flitigt anlitad uppslagskälla
för den senmedeltida konsten. Litt.:
H. Cornell, Biblia pauperum (1925),
37, 433 B.
Bibliofii (grek. bibli’on, bok, och
fiPos, vän), bokvän, boksamlare. —
BibliofiTupplaga, raritetsupplaga av
3990
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
