Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bryte ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRYTE
BRÄNSLEVÄRDE
namn ändrades till Västeuropeiska
unionen, 3780.
Bryte kallades under träldomens tid
i Norden den främste och mest
betrodde av de ofria på en gård.
Ordet senare brukat om rättare eller
förvaltare.
Brytningsindex, mått på ljusets
brytning vid övergång mellan två
medier. Brytningsindex är kvoten
mellan ljusets hastighet i det
optiskt tunnare och hastigheten i det
optiskt tätare mediet och utgör
sålunda ett tal större än 1. För
kombinationen luft—vatten är
brytningsindex ca 1,33, — 2185 B, 2186.
Bryum, ett bladmossläkte med 600
arter, fam. Brya’ceae, ordn.
Brya’-les.
Brüx, stad i n. Böhmen,
Tjeckoslovakien. Ca 28 000 inv. Medelpunkt
för omfattande brunkolsbrytning.
Bråck, sjukdom, som består i att
något av kroppens inre organ tränger
sig ut genom väggen på den för
organet avsedda håligheten,
vanligen är det fråga om en tarmslynga.
Botas numera vanligen genom en
ganska ofarlig operation, 516.
Bråckband, en liten fast dyna, som
pressas mot bråckporten av ett
fjädrande bandage och hindrar
bråckinnehållet att tränga ut; en
nödfallsutväg, om den sjuke är för
svag för operation, 517.
Brågarp, församling i Staffanstorps
kommun i s.v. Skåne, Malmöhus
län. 319 inv. 1954.
Bråk, brutet tal, ett tal skrivet som
en kvot eller försett med
decimaler (decimalbråk). Ett B. är
»oegentligt» eller »egentligt»
allteftersom tälj aren är större än
eller mindre än nämnaren. Ex.
■n- — 3,14159 . .. (decimalbråk) eller
“A (oegentligt bråk).
Brålanda, kommun i s. Dalsland,
Älvsborgs län. 4 168 inv. 1954,
därav 796 i Brålanda
municipalsam-hälle. Kommunen bildad 1952
genom sammanslagning av Brålanda,
Gestad och Sundals-Ryr, 424 K, 645,
Brånberget, Värmlands högsta berg,
691 m över havet, i nordligaste
delen av landskapet.
Bråspel, ett på mindre fartyg ofta
förekommande handdrivet,
kombinerat spel för lyftning av ankaret
och för skeppets förhalning. B.
erhåller sin rörelse från en vågrät
arm, med vilken besättningen
utför en pumpande rörelse. Namnet
är från lågtyskans bratspil, där brat
betyder stek (-spett).
Bråttensby, församling i Herr ljunga
köping, mellersta Västergötland,
Älvsborgs län, 180 inv. 1954.
Bråvalla flygflottilj (F 13),
jaktflottilj vid Norrköping, 3361.
Bråvallahed, slagfält (på 700-talet),
berömt i de nordiska sagorna för
kampen mellan Harald Hildetand
och Sigurd Ring.
Brå viken, vik av Östersjön, mellan
Södermanland och Östergötland, i
n. begränsad av Kolmården, 3404,
3405 K, 3878.
Bräckage [-asj], (av eng. breakage),
skada som åsamkas gods, särskilt
vid transporter, uppackning e. d.
Bräcke. 1. Kommun i s.v. Jämtlands
län, 3 321 inv. 1954. Bildad 1952
genom sammanslagning av Bräcke
och Nyhem. — 2. Municipalsamhälle
och järnvägsknut i B. 1 vid
Revsunden, 1264 inv. 1954. Industriort,
förgreningspunkt för linjerna till
Östersund och Boden.
Bräckor, örter av släktet SaxiTraga,
se Stenbräcka.
Bräckvatten kallas sådant blandnings
-vatten mellan salt havsvatten och
färskvatten, som håller Va—2’A %
salt. Östersjön är ett exempel pä
en bräckvattenssjö.
Bräckvattensdelfin, Sotalia teuzi,
del-finart levande i Kamerunflodens
mynning.
Brädgång, del av skeppssidan, som
sträcker sig ovan däck och upp till
relingen. Kan ev. vara av annat
material än skeppssidan i övrigt.
Bräkenväxter, familjen
Polypodia-ceae, kallas även egentliga
ormbunkar till skillnad från
fräken-och lummerväxterna, som äro
ormbunkar i vidsträcktare mening.
Bräkne-Hoby, kommun i s. Blekinge
län med länets folkhögskola. 4 061
inv. 1954.
Bräkneån, å i mellersta Blekinge,
från småsjöar i s. Småland, 407.
Brämfällning, förändring av vissa
fåglars fjäderdräkt, förorsakad
genom att fjädrarnas ytterkanter
falla av. Genom brämfällning kan
vårdräkt anläggas utan ruggning.
Brämhult, kommun i mellersta
Västergötland, Älvsborgs län. 1 837 inv.
1954.
Brämön, ö med fyr i ö. Medelpad,
s.ö. om Sundsvall, 2287.
Bränd kalk, kalciumoxid, CaO. Den
största delen av den kalk, som
användes i jordbruket såsom
jordför-bättringsmedel, köpes i form av B.
övergår vid tillsats av vatten
under stark värmeutveckling till
kal-ciumhydroxid, ett kritvitt pulver,
och tillföres jorden i denna form.
1. Brändström, Edvard (1850—1921),
militär, general, överadjutant hos
konungen, 1906—20 envoyé i S:t
Petersburg.
2. Brändström, Elsa (1888—1948),
dotter till Edvard B., rödakorsdelegat,
»Sibiriens ängel». Utförde under
första världskriget ett storartat
arbete för krigsfångar och har sedan
fortsatt sin kärleksverksamhet i
Tyskland. Efter nazismens
genombrott tvingad att bosätta sig i USA.
Deltog efter andra världskriget i
organiserandet av efterkrigshjälpen
i Österrike, 2927.
Brändö, finska Kulosaari, villastad i
Nylands län, s. Finland, på en ö
omedelbart ö. om Helsingfors, 2521.
Brännare, fram till 1700-talet mindre
örlogsfartyg, avsett att gå in i
fientliga formeringar och antända
de större fartygen.
Brännboll, gammalt svenskt bollspel
(rundboll), spelas med slagträ och
liten boll mellan två lag
(»ute»-och »inne»-). Moderna
tävlings-spel av denna typ är baseball och
det finska boboll.
Brännförgyllning, metod för
förgyllning av porslin, glas m. m.
Föremålet penslas först med
salpetersyra, vari något kvicksilver
upplösts, samt därefter med en pasta,
innehållande guldamalgam. Vid
påföljande stark upphettning förångas
kvicksilvret, salterna osv. så att
endast guldet återstår.
Brännglas, en vanligen dubbelkonvex
lins, i vars brännpunkt genom
sam-manbrytning av solstrålarna en sä
stark värme alstras, att brännbara
ämnen kunna antändas; användes
även som förstoringsglas.
Brännhår hos nässlor, borstlika hår
med cellväggen spröd av inlagrad
kisel och kalk. B. genomtränger
överhuden, varvid den brännande
saften utgjutes i såret. Brännverkan
uteblir, om man stryker nässlan
nedifrån uppåt.
Bränning, våg, som skummande
bryter mot grund eller strand.
Brännkyrka, Stockholms stads största
församling, belägen s. om
Årstavi-ken och Hammarbyleden, 135 339
inv. 1954. — Vid B. besegrade
svenskarna 1518 under Sten Sture
d. y. Kristian II, som belägrade
Stockholm, 2090.
Brännmanet, se Manetdjur.
Brännmärkning, märkning av
människor eller djur medelst glödande
järn. B. användes fordom som
straff.
Brännoffer, offer till gudarna, som
förbrännes på altaret. Se 3 Mos. 1;
jfr Mk 12:33 och Heb. 10:6.
Brännoljor, kollektivnamn på sådana
mineraloljor, som användas via
eldning och annan uppvärmning
samt för drift av
förbränningsmotorer. Till brännoljor höra råolja,
solarolja, fotogen, sangajol
(kristallolja), bensin, flaskgasbränslen osv.,
518.
Brännpunkt till en (positiv) lins
eller konkavspegel, den punkt
(fokus) till vilken parallella
ljusstrålar (t. ex. från en avlägsen,
punkt-formig ljuskälla) sammanb rytas.
Avståndet mellan brännpunkten
och linsen (eller dess första
huvud-plan) kallas fokalvidd. B. hos en
sfärisk spegel ligger på halva
krök-ningsradien, 1990.
Brännskada, genom värme, kemiska
medel eller vissa strålformer
(röntgen, radium) åstadkommen skada
på den levande organismen. Allt
efter skadans grad särskiljer man
4 stadier: l:a, huden blott rodnad
jämte en lätt svullnad, 2:a, bränn
-blåsor, 3:e, avdöende av vävnaden,
verklig sårbildning, 4:e, förkolning.
Blir halva kroppsytan brännskadad,
är döden oundviklig. Lättare
brännskador behandlas med skyddande
salveförband (borvaselin).
Brännspegel, benämning på konkav
spegel. Endast om spegeln har
pa-rabolisk profil kan den samla
parallella ljusstrålar till en punkt. En
sfärisk spegel ger i stället en
brännyta (»kaustika»), 146.
Brännstål eller cementstål, stål som
framställes genom glödgning av
kolfattigt, prima järn i kolpulver,
så länge (ca 2 veckor) att
kolhalten stiger till omkring 1,6 % i
genomsnitt. B. har använts som
råmaterial för högklassigt degelstäl;
denna tillverkningsmetod torde
dock ej längre tillämpas.
Bränntorv, se Torv.
Brännvidd, fokalvidd, se Brännpunkt,
1127, 1990.
Brännvinsadvokat, ökänd sakförare,
lagvrängare.
Bränn vins lagstiftning, se
Nykterhets-lagstiftning.
Brännässla, Ur’tica dioica [diåjka],
familjen nässelväxter, högrest
mörkgrön ört med motsatta,
sågade, hjärtlika, långspetsade blad
med brännhår (se d. o.).
Enköna-de, gröna blommor i axlika
samlingar från bladvecken. Oftast
tvåbyggare. Allmän vid gårdar och
snår. Av bastfibrerna tillverkades
»nettelduk».
Brännö, ö utanför Göteborg, 3 km2.
Lotsstation.
Bränsle, ämne med egenskapen att
vid förbränning alstra värme för
uppvärmningsändamål och andra
tekniska värmebehov, 517.
Bränslevärde, värmevärde hos
bränslen. räknas vanligen i kcal/kg.
Man skiljer mellan kalorimetriskt
och effektivt B. Vid kalorim
etermätningar erhåller man det
förstnämnda och beräknar härefter det
effektiva B. genom att göra avdrag
för bränslets halt av vatten och
kemiskt bundet väte. — För ved
gäller approximativt att B.
(oavsett träslaget) är effektivt 4 500
kcal/kg om veden är helt vatten
-fri. För varje procent fuktighet
4032
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
