Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C - Capella ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CAPELLA
CARDIFF
CapelTa, den ljusstarkaste stjärnan i
Kuskens stjärnbild, 3251 B.
von CapelTe, Eduard (1855—1931),
tysk sjömilitär, var amiral och
understatssekreterare vid världskrigets
utbrott, von Tirpitz’ medhjälpare
och efterträdare som sjöminister,
förespråkare för det oinskränkta
u-båtskriget. C. fick avsked i okt.
1918.
Cape Nome [keip nåom], udde på
Alaskas v. kust med närbelägna
guldfält.
Cape of Good Hope [keip av god
håop], se Godahoppsudden.
Capet [kapä’], Hugo, Frankrikes
konung 987—996; stamfader för den
kapetingiska ätten, som regerade
till 1328, då kronan övergick till
den yngre grenen Valois.
Cape Town, se Kapstaden.
Cap Haitien [-aisiän?], stad på n.
kusten av Haiti. 119 039 inv. 1950.
Fordom den franska koloniens
blomstrande huvudstad, nu förfallen.
Capistra’nus, Johannes (1386—1456),
franciskanermunk, vida känd för
sin stränga askes och sin glödande
vältalighet, missionerade bland
hu-siterna och predikade korståg mot
turkarna, vilkas nederlag vid
Belgrad 1456 till stor del var hans
förtjänst.
Ca’pita, se Caput.
Capita’no, ital., kapten, anförare;
storskrytande soldat. Motsvarade den
romerska komedins Miles gloriosus,
i det italienska folklustspelet,
com-media delTarte (se d. o.).
CapitoTium. 1. En av Roms sju kullar,
borghöjden i det gamla Rom, en ca
50 m hög och brant tuffklippa n.o.
om Forum romanum, dominerades
av ett väldigt Jupitertempel. Roms
huvudhelgedom, 2850, 2851 B, 2853
B, 3650. — 2. Benämning på
Förenta staternas kongressbyggnad i
Washington och på
folkrepresentationens byggnad i Förenta
Staternas delstater, 80.
Capo’ne, Al (1897—1947),
nordamerikansk förbrytare av italiensk börd.
Ledde under 1920-talet ett
gangsterband i Chicago, som bl. a. sökte
monopolisera den under
spritförbudet olagliga sprithanteringen.
Dömdes 1931 till 11 års fängelse för
»skattefusk». Frigavs 1939.
Caporet’to, by i Juliska alperna, n.ö.
om Udine. Här ledo italienarna okt.
1917 ett förkrossande nederlag mot
österrikarna.
Capote [kapou’ti], Truman (f. 1925),
amerikansk författare, representant
för en något dekadent romantik
(romanen Andra röster, andra rum,
1948, sv. ö. 1950), 88.
van de Cappel’le, Jean (1624 eller
25—79), nederländsk målare,
verksam i Amsterdam, en av 1600-talets
främsta marinmålare. Hans motiv
skildrar oftast lugna vattenytor med
segelfartyg mot en molnig himmel.
Cap’pellen, Herman August (1827—
52), norsk landskapsmålare med
romantiska motiv från den norska
vildmarken.
Capra [kej’pra], Frank (f. i Palermo
1897), amerikansk filmregissör, som
med elegans åstadkommit moderna
samhällssatiriska komedier, t. ex.
Lady för en dag (1933), En
gentleman kommer till stan (1936),
Bortom horisonten (1937), Komedien
om oss människor (1938), Mr Smith
i Washington (1939) och Arsenik
och gamla spetsar (1944), 940.
Capraro’la, stad i närheten av Vit er
-bo. 5 000 inv. Renässansslott
uppfört av Vignola 1547—59 för
famil
jen Farnese, särskilt berömt för sin
runda arkadomgivna gård.
Capre’ra, ö vid Sardiniens n.ö. kust,
vid inloppet till Bonifaciosundet.
Här bodde Garibaldi efter 1854 och
här ligger han begraven, 1363.
Ca’pri, bergig ö utanför Neapel,
mellersta Italien, 11 km2, ca 12 000
inv. Märkliga naturscenerier och
fornlämningar, bl. a. ruiner efter
kejsar Tiberius’ villa. Berömt
turistcentrum. I v. ligger den lilla
staden Anacapri med Axel Munthes
villa, som numera tillhör svenska
institutet i Rom, 1813 K.
Caprice [kapris’], fr., nyck, infall.
Capriccio [kapri’tjå], ital., nyck,
infall; i musiken ett tonstycke i fri
form. — Capriccio’so, nyckfullt och
pikant musikaliskt föredrag.
Caprifolia’ceae, växtfamilj med ca 340
arter i tempererade trakter på
norra halvklotet och på Anderna,
nästan alla buskar. Hit hör bl. a.
släktena Linnaea, Loni’cera och
Sam-bucus, av vilka många arter odlas
som prydnadsväxter.
Capri’vi, Georg (1831—99), greve, tysk
statsman och militär. Var
rikskansler efter Bismarck (1890—94).
Förnyade trippelalliansen och skaffade
Tyskland Helgoland genom fördrag
med England.
Capro’ni, Gianni (f. 1886), italiensk
flygplanskonstruktör och grundare
av Caproniverken. C. anses vara
den förste som byggde ett flygbart
reaktionsplan (omkr. 1932).
CapseVla, se Lomme.
Cap’sicum, släkte av familjen
Sola-na’ceae med 30 ett- eller fleråriga
arter från Mellan- och Sydamerika
med hela blad, vita, ensamma
blommor i bladvecken och bär
innehållande alkaloiden capsici’n, som har
brännande smak. Se Kajennpeppar.
Ca’pua, italiensk stad i Campanien
vid Voltumo. 15 931 inv. 1951. Det
antika Capua var Campaniens
huvudstad, länge den andra i
ordningen av Italiens städer. Avföll 216
f. Kr. till Hannibal. Förstördes 840
av saracenerna, 1551, 1815.
Cap’ut, lat., huvud. Plur. cap’ita. —
Per capita, (räknat) efter huvuden,
efter personernas antal. — Caput
fami’lias eller fami’liae, familjens
överhuvud, familjefader;
huvudmannen för en adlig ätt.
Caput Medusae, slingrande vener
kring naveln, påminnande om
me-dusahuvudets hår. Förekommer vid
hinder i portåderkretsloppet.
Caput mor’tuum, lat., »dödskalle»,
benämning på engelskt rött eller
rödmönja, färgämne av järnoxid.
Carabo’bo, delstat i n. Venezuela,
4 650 km2, 243 159 inv. 1950.
Huvudstad Valencia.
Caracal’la, romersk kejsare 211—217,
var äldste son till Septimius
Seve-rus, gav romersk medborgarrätt till
alla fria undersåtar i riket, byggde
bl. a. termer i Rom. Jfr nedan,
2861, 2867.
Caracallas termer, jättelik
badanläggning i det antika Rom, uppförd
212—223 av Caracalla och
Alexander Severus, och vittnande om
tidens lyx. I de bevarade ståtliga
ruinerna har numera en
frilufts-opera med 20 000 platser inretts,
2852.
Cara’cas, huvudstad i Venezuela, i
Karibiska bergen, 11 km från
Ka-ribiska havet, 920 m ö. h., välbyggd
och modern, med talrika kyrkor
och offentliga byggnader. 495 064
inv. 1950, med förorter 695 095 inv.
1950, — 762 K, 3666, 3667 B.
Caraga’na, växtsläkte av fam.
Legu-minosae med ett 20-tal arter (träd
el. buskar), inhemska i Asien. C.
arboresc’ens, sibirisk ärtbuske, odlas
allmänt i Sverige som häckväxt.
Caram’ba, spansk svordom.
Caran d’Ache [karan«’ dasj], se Poiré,
Emmanuel.
Caravaggio [-vad’jå], stad i n.
Italien, ö. om Milano. 11 927 inv. 1951.
Födelseort för målaren C.
da Caravaggio, Michelangelo Merisi
(1573—1610), italiensk målare; som
huvudrepresentant för den vid
1500-talets slut frambrytande
naturalismen framstår C. som en
nydanare i den italienska konsten.
Hans måleri utmärkes av en
realistisk motivkrets med livliga
genrescener, god psykologisk
karakteristik och våldsamma kontraster
mellan ljus och skugga. Även C:s
religiösa arbeten visar en ny
naturalistisk uppfattning. — C. utövade
stort inflytande på den
nederländska 1600-talskonsten och hade
betydelse för barockmåleriet, 1821, bild
på plansch vid art. Målarkonst.
Car’bo, lat., kol. C. animaTis, benkol.
— C. medicinaTis, medicinskt kol.
Carboline’um (av lat. carbol, kol, och
oleum, olja), även karbolineum, ett
träkonserveringsmedel erhållet
genom destillation av stenkolstjära;
biprodukt vid gasverken.
Carbona’do, svart diamant, 3843.
Carbona’ri (ital., kolare), medlemmar
av ett hemligt sällskap, som under
1800-talet arbetade för upprättande
av en enhetlig italiensk stat.
Uppträdde även i Frankrike under
restaurationen dock utan större
framgång.
Carcassonne [karkasån’], huvudstad i
departementet Aude, s. Frankrike.
37 037 inv. 1954. På en bergshöjd
La Cité, en av Europas märkligaste
befästa stadsanläggningar från
medeltiden, 1148.
Car’cer, lat., fängelse. Benämning på
arrestlokal vid universitet och andra
skolor.
Carco’, Francis (f. 1886), fransk
författare. Romaner med ämnen som
till största delen äro hämtade från
bohèmen och Paris undre värld;
skrivit bl. a. L’Homme traqué
(prisbelönad av Franska akademien
1922).
Carda’mine, bräsma, släkte av fam.
korsväxter.
Cardamo’mbergen, bergland i
Syd-indien, ha gett namn åt kryddan
kardemumma, 1728.
von Cardell, Carl (1764—1821),
friherre, gener alfälttygmästare,
övergick från tysk till svensk tjänst och
reorganiserade det svenska
artilleriet, uppsatte ett ridande artilleri,
bidrog kraftigt till segern vid
Den-newitz 1813, grundade högre
artilleriläroverket i Marieberg 1818.
Cårdenas [kar’ö-], hamnstad på n.
Cuba. 54 036 inv. 1951. Stor
sockerexport.
Cårdenas, Låzaro (f. 1895), Mexikos
president 1934—40, varunder han
genomförde »oljekriget» med USA,
d. v. s. överförandet av
naturtillgångarna i statens ägo. 1943—45
försvarsminister.
Cardi’aca, hjärtstärkande medel såsom
digitalis, koffein, kamfer m. m.
CardiazoT, pentametylentetrazol,
läkemedel som stimulerar andning
och blodcirkulation och bl. a.
användes vid chockbehandling av
vissa sinnessjukdomar, såsom
schizofreni.
Cardiff [ka’dif], engelsk stad i s.ö.
Wales vid Bristolkanalen. 248 000
inv. 1954. Är en av världens största
kolexporthamnar. Järn- och
varvsindustri. Slottet, från 1100-talet,
och en stor del av staden tillhöra
markisen av Bule, 3272, 3273 K.
4049
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
