Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C - Canal ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CANAL GRANDE
CAPEK
1746 några år i England, Bernardo
flyttade vid samma tid från Italien
och blev hovmålare först i Dresden,
sedan i Warszawa, 1821.
CanaT gran’de, »stora kanalen», den
största av Venedigs kanaler, som i
S-form genomdrager stadens
centrala delar, 3663.
Canazris, Wilhelm (1887—1945), tysk
amiral, 1934 chef för försvarets
underrättelseväsen (kontraspionage),
men upprätthöll under andra
världskriget förbindelser med
nazismens fiender och blev en av
ledarna för motståndsrörelsen mot
Hitler. Häktades i juli 1944 i
samband med attentatet mot Hitler och
avrättades i april 1945.
Canberra [kän’bara], huvudstad i
Australiska statsförbundet, i det inre
av nya Sydwales, 25 000 inv. 1951.
Staden började anläggas 1913 och
invigdes 1927, då regeringen
överflyttade dit från Melbourne.
Universitet, 229, 232 K, 236.
Cancan [ka"skans], yster parisisk dans
i 2/4 takt med höga benkast uppåt
och kjollyftningar, populär 1830—
44, sedan övertagen av revyscenen
och utnyttjad bl. a. av Offenbach.
Upplever då och då en renässans i
teater och film.
Cancer, se Kräfta, 586.
Candela [kand’-], se Normalljus.
Candida’tus, lat., vitglänsande,
beteckning i forntidens Rom på
röst-värvare för statsämbeten, vilken
var iförd vitkritad toga. Se även
Kandidat.
Candide [kansdidz], fr., öppenhjärtig;
namnet på den optimistiske men
alltid bedragne huvudpersonen i
romanen C. av Voltaire, 3709.
Candolle [kansdål’], schweizisk
bota-nikerfamilj. Augustin Pyramus de
C. (1778—1841) var professor i
Geneve och en av den botaniska
systematikens grundläggare. Hans
verk fortsattes av sonen Alphonse
de C. (1806—93), likaledes
professor i Genève, och av dennes son
Casimir de C. (1836—1918).
Canes vena’tici, en stjärnbild, se
Jakthundarna.
Canicatfi, stad på Sicilien. 31 442 inv.
1951. Centrum i jordbruksområde,
närbelägna svavelgruvor.
Canis, lat., hund, se Hundsläktet.
Cani’sius, Petrus (1521—97), tysk
katolsk teolog, jesuit och en av
mot-reformationens ivrigaste förkämpar,
kanoniserad 1925.
Caznis mazjor och Caznis mi’nor,
latinska namnen på stjärnbilderna
Stora och Lilla Hunden (se
Hunden).
Canna, växtsläkte av fam.
Canna’-ceae, bland monokotyledonerna.
Tropiska, storbladiga buskar med
osymmetriska blommor, hyllet
uppdelat i foder och krona, 1 ståndare,
vars ena hälft är kronbladslik,
undersittande fruktämne, ofta odlade.
Av C. edu’lis, som odlas i
tropikerna, erhålles stärkelse (se
Arrow-rot). Krukväxter äro C. in’dica och
hy’brida med röda blommor.
Can’nabis, se Hampa.
Canznae, fordom stad i Apulien,
platsen för Kannibals tillintetgörande
seger över romarna 216 f. Kr.
Om-fattningstaktiken vid C. blev
normgivande för en senare krigskonst
(Cannaetaktiken). Tillämpades av
tyskarna vid Tannenberg 1914 och
vid inmarschen i Polen 1939, —
1550.
Cannes [kan], fransk stad vid
Rivieran. 50 192 inv. 1954. Berömd
vinterkurort med många hotell och
villor, 1143 K.
1. Canning [Kanzing], George (1770—
1827), engelsk statsman. Såsom
ut
rikesminister bekämpade C.
Napoleon, tog avstånd från den heliga
alliansen och erkände de spansk
-amerikanska koloniernas
självständighet; premiärminister kort före
sin död.
2. Canning [känzning], Charles John
(1812—62), earl of C., son till G. C.,
generalguvernör i Indien och 1858
dess vicekonung. Under C.
överfördes förvaltningen av Indien från
Ostindiska kompaniet till Englands
regering.
del Cano, Sebastian (d. 1526), baskisk
sjöfarare; deltog i Magalhäes’
expedition och fullbordade efter dennes
död den första världsomseglingen.
Canon [kanjån’], se Kanjon.
Canozpus, den näst Sirius
ljusstarkaste stjärnan, ingår i stjärnbilden
Carina (Kölen), en del av Argo,
belägen på södra stjärnhimmeln.
Canosa di Puglia [kanåzsa di polzja],
stad i Apulien, s.ö. Italien, känd
för sina fornlämningar. 34 342 inv.
1951.
Canoszsa, borgruin i n.ö. Apenninerna,
s.ö. om Parma. På dess borggård
måste Henrik IV av Tyskland 1077
underkasta sig en förödmjukande
botgöring inför påven Gregorius
VII. Genom Bismarcks förklaring
under »kulturkampen» mot
katolska kyrkan, att han ej ämnade »gä
till Canossa», blev uttrycket ett
bevingat ord, 2769.
Canova [kanå’va], Antonio (1757—
1822), italiensk bildhuggare, en av
nyklassicismens främsta
företrädare, ehuru ej helt frigjord från
rokokostilen. Bland hans verk
märkas Amor och Psyke, De tre
gracerna samt en kolossalstaty av
Napoleon I, 374, 1821.
Cånovas del Castillo [kanzåuas öäl
kastiVjå], Antonio (1828—97), spansk
politiker, flera gånger minister och
ministerpresident, började som
moderat liberal, slutade som
högerman. Kuvade Car listuppror et.
Mördad av anarkist.
Canrobert [kansråbäzr], Fran?ois
Cer-tain (1809—95), fransk marskalk.
Deltog på 1830- och 40-talen i
striderna mot kabylerna i Afrika, var
en tid överbefälhavare över den
franska armén under Krimkriget.
Vid den s. k. novembertraktatens
avslutande i Stockholm 1855 var C.
sitt lands sändebud. Han deltog
även i 1859 års krig i Italien och
1870—71 års krig.
Canta’bile (lat. canta’re, sjunga),
italiensk musikterm: sångbart.
Cantal [ka“«tallz], denartement i
mellersta Frankrike. 5 779 km2, 190 888
inv. 1954. Huvudstad är Aurillac. C.
uppfylles i det inre av
Cantalber-gen, ett vulkanmassiv, med Plomb
du Cantal 1 858 m ö. h.
Canterbury [kän’tabari], engelsk stad
i ö. Kent, 29 600 inv. 1954. En
urgammal stad, säte för Englands
primas, ärkebiskopen av
Canterbury, som dock mest residerar i
London. Katedral från 600-talet,
ombyggd på 1100—1500-talen,
3273 K.
Canterbury Tales [känztabari teils],
den engelska medeltidens främsta
diktverk, författat av Chaucer i
slutet av 1300-talet, 604 B.
Canth, Minna (1844—97), finsk
författarinna, det finska åttiotalets
ledande gestalt, märklig framför
allt som tendensdramatiker. Sylvi
(1893) och Anna-Liisa (1895).
Can’ticum kallas vissa lyriska partier
i Bibeln, som jämte psalmerna
utgjorde grundvalen för de
liturgiska texterna. — Canticum
cantico’-rum, lat., sångernas sång, Höga
visan.
Cantile’na, ital., sångbar, lyrisk
melodi.
Cantileverbro [kän’tlivo-], konsolbro.
Kännetecknande är konsolbalken,
dvs. en på mitten understödd och
åt ändarna avsmalnande,
frisvävande balk. En C. består ofta av två
eller flera dylika element. Ex. bron
över Firth of Forth invid
Edinburgh, 504.
Cantillon [kanstijå”R], Richard (1680—
1734), irländsk affärsman, verksam
som bankir i London och Paris;
författare till ett
nationalekonomiskt verk, som 1755 postumt
utgavs i fransk övers. C. framstår
därmed som föregångare till Adam
Smith och den s. k. klassiska
skolan, vilkens lärosatser han delvis
föregrep.
Canton [kän’tan], stad i n.ö. USA,
s. om Cleveland. 116 912 inv. 1950.
Stor järn- och stålindustri.
Cantor, Eddie (f. 1892), amerikansk
komisk skådespelare, mycket
populär i revyer (bl. a. hos Ziegfeld)
från 1917, i film från 1926, i radio
från 1931. Filmer: Skandalen i Rom
(1933), Ali Baba kommer till stan
(1937), Hollywood Canteen (1944).
Canztor, Georg (1845—1918), tysk
matematiker. Hans »mängdlära» har
av många forskare betecknats som
ett stort matematiskt framsteg och
har fått tjäna som underlag till
modern matematisk-filosofisk
spekulation.
Can’tus, lat., sång. — Cantus firmus,
den givna melodin i vissa
flerstäm-miga kompositioner, t. ex.
koralmelodin i en orgelkoral (se d. o.).
Canutus, lat. form för Knut.
Can’to, ital., sång.
Canzo’ne (ital., sång), lyriskt versmått
av provensalskt ursprung,
ytterligare utbildat av italienska
medeltids- och renässanspoeter; består
vanligen av ett godtyckligt antal
jambiska versrader, sammanförda
till strofer och därefter en avslut
-ningsstrof. C. infördes av Atterbom
i svensk diktning och användes
sedan rätt mycket av de romantiska
skalderna, i synnerhet Stagnelius,
3677.
Canzonefta (ital., liten sång), litet
graciöst musikstycke.
Cap Bon [bån«], eller Ras Addar,
nordostligaste udden i Tunisien,
mitt emot Sicilien.
Cap d’Ail [kap daj], udde och
vinterkurort nära Monaco på franska
Rivieran.
Cape Breton Island [keip bretn [-aiz-land],-] {+aiz-
land],+} kanadensisk ö i St.
Law-renceviken, 8 080 km2, 133 000 inv.
1931. Huvudstad Sydney.
Cape Coast Castle [keip kåost kasl],
stad på Brittiska Guldkusten, vid
Guineabukten. 23 346 inv. 1948. C.
grundades av portugiserna och
tillhörde 1650—63 (svenska)
Afrikanska kompaniet under namnet Cabo
Corso, 24 K.
Cape Cod [keip kåd], udde på
Barn-stablehalvön i Massachusetts, n.ö.
USA.
Cape Columbia, Kanadas nordligaste
udde på Grants land 84° n. br., 579.
Cape Ratteras [keip hätzaras], udde
utanför Nord-Carolina. USA.
Capek [tjap’ek], Karel (1890—1938),
tjeck, förf., en av den nytjeckiska
litteraturens främsta stilister.
Dramat Rossums Universal Robots
R. U. R. (1920) och romanen
Salamanderkriget (1936), i vilka han
skildrar människans vanmakt inför
de krafter hon själv frambesvurit,
väckte uppseende över hela världen
och gjorde ordet robot till en
internationellt gångbar beteckning.
4048
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
