Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C - Cederström ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CEDERSTRÖM, CARL
CELSUS, AULUS CORNELIUS
3. Cederström, Carl (1867—1918),
friherre, Sveriges förste flygare,
kallad »flygbaronen». Omkom under en
flygning över östersjön.
4. Cederström, Rudolf (1876—1944),
friherre, kulturhistoriker,
intendent för Livrustkammaren 1904—42.
Cederträolja eller cederolja, erhålles
genom ångdestillation av veden
från den röda eller virginianska
ce-dern (Juni’perus virginia’na). C.
användes i parfym- och
tvålfabrikationen samt (på grund av sin
starka ljusbrytning) som
immer-sionsolja i mikroskoplinser.
Cedilj’ (fr. cédille), diakritiskt
tecken (,), som i några romanska
språk sättes under c framför hårda
vokalerna a, o och u, då c skall
uttalas som s. Ex. fr. §a, detta.
Tecknet har även införts i turkisk skrift,
där c betecknar tje-ljud.
Cedra’t eller suckat, kanderat skal av
äkta citron eller pompelmus.
Cedre’Ia, trädsläkte av fam. Meliaceae
i Amerikas tropiska delar. C.
odo-ra’ta, västindisk ceder, har
brun-färgad och svagt välluktande ved,
som användes till cigarr- och
sockerlådor.
Cedroolja el. citronolja framställes
av färska citronskal och användes
för smaksättning av bakverk,
likörer m. m.
Cefas, aposteln Petrus’ tillnamn. Se
Joh. 1: 42.
Cegléd [tsägTed], stad i mellersta
Ungern. 39 000 inv.
Ceiba, bomullsträdsläktet, fam.
Bom-baca’ceae, se Kapok.
CeTadon (fr. Céladon’), namn på
hjäl-ten-älskaren i Honoré d’Urfés
herderoman Astrée. Ordet användes
numera skämtsamt om en trånande
älskare •
Celander, Karl Hilding (f. 17/7 1876),
språkman och folklorist, fil. dr i
Uppsala 1906, docent i nordiska
språk i Uppsala och Göteborg,
lektor och rektor i G., professors titel
1946. C. har vid sidan av sin
skol-mannagärning främjat
utforskningen av västsvenska folkminnen.
Cele’bes [se-], en av Stora
Sundaöar-na, s.ö. Asien. 179 416 km2, 4,6 milj,
inv. 1947. Huvudstad Makassar.
Ingår numera i Indonesiens förenta
stater, 1747.
Cele’bessjön, djupbäcken i Malajiska
övärden mellan Borneo, Celebes och
Filippinerna, 5 112 m djup.
Celeber (fr. célèbre, lat. ceTeber),
ryktbar, namnkunnig.
Celebre’ra (fr. célébrer, lat.
celebra’-re), fira, hylla. — Celebrite’t,
berömd person.
Celes’t (lat. caeTum, himmel),
himmelsk, hörande till himlavalvet.
Användes inom astronomin, där
förmörkelser, stjärnfall, kometer o.
dyl. kallas celesta fenomen.
Celes’ta, ital., »den himmelska», ett
1886 uppfunnet tangentinstrument,
där stålstavar i stället för strängar
anslås, varigenom tonen blir mild
och klockliknande.
Celesti’n, mineral, strontiumsulfat.
Rombiska kristaller eller stråliga
aggregat, som äro färglösa, vita
eller svagt blåaktiga.
Celestin [-stäns], komedifigur.
Dubbelrollen Celestin-Floridor förekommer
i Hervés operett Lilla helgonet
(1883) och har liksom »Dr Jekyll
och Mr Hyde» blivit populär
beteckning för dubbelnatur,
»person-lighetsklyvning» o. dyl.
Celest mekanik, vetenskapen om
himlakropparnas rörelser under
inverkan av den allmänna gravitationen.
Celesy’rien, Coelesyrien, antikens
namn på den bördiga gravsänkan
mellan Libanon och Antilibanon i
Syrien.
Celiaki eller Intestinal infantilism,
näringsrubbning hos barn med
nedsatt förmåga hos tarmen att
uppsuga fett och kolhydrat. Medför
stark avmagring, stor uppspänd
buk, voluminösa, vällingliknande,
illaluktande avföringar. Barnen
förete även vissa psykiska
förändringar men ha bibehållen
intelligensnivå. Behandlingen dietisk.
Celiba’t (lat. caelebs, ungkarl), ogift
stånd, blev, utan att vara påbjudet,
i fornkyrkan alltmer ansett som
förtjänstfullt. Påven Gregorius VII
gjorde celibatet obligatoriskt för
kyrkans alla andliga (1074).
Grekiska kyrkan föreskriver ej celibatet
för det lägre prästerskapet.
Reformationen bröt radikalt mot
celibatlagen.
Céline [selin’], Louis Ferdinand,
pseud. för L. F. Destouches (f.
1894), fransk författare, väckte
stort uppseende med den fränt
mi-santropiska romanen Voyage au
bout de la nuit (1932), gick efter
kriget i landsflykt därför att han
hade varit kollaboratör men har
senare åter kommit i ropet, 1185.
Cell (lat. cell’ula), litet rum;
avdelning i en förenings organisation. —
1. Inom fysiken: enstaka elektriska
element eller ackumulator i ett
batteri. — 2. Fotoelektrisk cell. — 3.
Inom biologin: djur- och
växtkroppens elementarbeståndsdel, vilken
äger förmåga av rörelse, andning,
näringsupptagande, förökning m. m.
Består av cytoplasma och cellkärna
och omges av en cellvägg eller
cel-lulosamembra’n, hos växter
vanligen av cellulosa, hos djur av
förhårdnad protoplasma. Jfr Cellkärna,
590 B, 591 B, 592 B.
CelTa, lat., kultrummet i ett antikt
tempel, det rum där gudens bild
stod.
Celldelning förekommer dels vid
kön-lig fortplantning, se
Mognadsdel-ning, dels vid tillväxt, då
cellkärnans kromosomer fördubblas till
antalet genom klyvning på längden,
varefter centrosomerna draga till
sig vardera halva antalet
kromosomer. De nybildade kärnorna äro i
stånd att uppbygga var sin ny cell,
590 B.
Celle [tsel’a], stad i Niedersachsen,
n.v. Tyskland. 59 900 inv. 1952.
Cellini [tjeli’ni], Benvenuto (1500—
71), florentinsk guldsmed och
skulptör, verksam hos påven, vid olika
italienska furstehov och hos Frans I
av Frankrike, åt vilken han utförde
sitt mest berömda arbete, ett
praktfullt saltkar (nu i Wien). Har
skildrat sitt liv i en livfull
självbiografi, som utgör ett viktigt
bidrag till vår kännedom om hans
samtids kulturliv, 373, 1821.
Cellkärnan, nuc’leus, är den
egentliga bäraren av cellens liv. C.
består av kärnsaft och kromatin (gr.
krom’os, färg), ett slags lätt
färg-bar protoplasma. Se Celldelning och
Kromosomer, 590 B.
Cello. 1. Förkortning för violoncell,
593. — 2. Pseudonym för Olle Carle.
Cellofa’n, varunamn på genomskinlig
cellulosaprodukt, användes för
em-ballering.
Cello’n, celluloidliknande material
innehållande cellulosaacetat i stället
för cellulosanitrat.
Cellull, detsamma som rajonull.
Celluloi’d (en amerikansk bildning av
cellulosa och grek. ei’dos, utseende),
är en plastisk massa erhållen
genom blandning av cellulosanitrat
och kamfer; ofta tillsatt med något
mjukningsmedel. Användes för
framställning av prydnadsföremål,
leksaker och (förr) fotografisk film.
Löst i aceton eller amylacetat
användes C. såsom klister- och
lacke-ringsmedel, 593, 2676.
Cellulosa, ett av druvsocker uppbyggt
kolhydrat, som utgör en av de
viktigaste byggnadsbeståndsdelarna hos
växterna, där den förekommer i
cellväggarna. Renast förekommer C.
i bomullsfibrer. I ved förekommer
C. mer eller mindre förenad med
lignin (inkrusterande vedämne). Ur
trä framställd C. användes såsom
pappersmassa och liksom även ren
bomullscellulosa för framställning
av rayon, cellulosanitrat, celluloid,
cellulosalacker m. m., 593, 2795 B.
Cellulosaacetat, acetylcellulosa,
erhålles genom behandling av cellulosa
med ättiksyraanhydrid i närvaro av
svavelsyra som katalysator.
Användes för framställning av icke
brännbar film och celluloidliknande
ämnen, rajonsilke (acetatsilke) och
cellulosalacker, 593.
Cellulosalack, lösning av
cellulosanitrat och -acetat i flyktiga
lösningsmedel. Oftast ingår i C. även
hartser och mjukningsmedel.
Användes vid lackering av möbler
m. m. samt såsom snabbtorkande
golvlack, 593.
Cellulosanitrat, oegentligt även ofta
kallat nitrocellulosa, bildas vid
behandling av cellulosa (bomull eller
pappersmassa) med en blandning
av salpetersyra och svavelsyra
(nit-rersyra). Användes för
framställning av kollodium, celluloid m. m.
Högnitrerad cellulosa är ett
kraftigt sprängämne (bomullskrut), 593,
3204.
Cellulosasprit, se Sulfitsprit.
Cellära eller cytologi är vetenskapen
om cellens byggnad och
förrättningar. Se Cell.
1. Celsius, Magnus (1621—79),
naturvetenskapsman o. historiker, främst
bekant genom sina runtolkningar.
2. Celsius, Olof d. ä. (1670—1756), son
till M. C., lärd mångfrestare,
orientalist, botanist, domprost i
Uppsala. Tog sig an den unge Linné.
3. Celsius, Anders (1701—44), brorson
till O. C., professor i astronomi 1730,
upprättade 1742 i Uppsala det första
egentliga observatoriet. C. gjorde
omfattande observationer över
jordens form, jordmagnetismen och
norrskenet, ljusbrytningen i
atmosfären. Hans namn har gått över
världen genom hans 100-gradiga
termometerskala, utomlands vanl.
kallad centigrad-skalan. C:s
ursprungliga termometer var dock
omvänt graderad, dvs. hade
fryspunkten vid 100° och kokpunkten
vid 0°. Den nuvarande
gradering-en infördes av C. v. Linné, 1874,
3758
4. Celsius, Olof d. y. (1716—94), son
till Olof C. d. ä., politiker,
professor i historia i Uppsala 1747—53,
biskop i Lund 1777, ledamot av
Svenska akademien 1786. Bland hans
historiska arbeten märkas Konung
Gustaf den förstes historia (1—2,
1746—53) och Konung Erik den
fjortondes historia (1774), 28.
Celsus (100-talet e. Kr.), platonsk
filosof, författade antikens första
större stridsskrift mot
kristendomen, en om sakkännedom vittnande
rationalistisk kritik.
Celsus, Aulus Comelius (1. årh. e.
Kr.), romersk författare. Utgav ett
encyklopediskt verk, behandlande
de mest skilda ämnen, varav de
böcker, som behandla läkekonsten
4056
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
