Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C - Curman ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C URMAN, JON SIGURD
CYKELFRÄMJANDET
med runda, platta »stenar» som
kastas eller skjutas fram mot ett
cirkelformigt mål. Curling infördes
i Uddevalla 1846 och blev populärt
i Sverige efter 1913, — 630, 631 B.
Curman, Jon Sigurd (f. 29/4 1879),
konsthistoriker, professor i
arkitekturhistoria vid Konsthögskolan 1912
—17, riksantikvarie 1923—46. C. har
bl. a. genom kyrkorestaureringar,
t. ex. av Strängnäs domkyrka och
Vreta och Värnhems klosterkyrkor,
samt organiseringen av
landsorts-museerna gjort en banbrytande
insats för svensk
fornminnesforsk-ning. Utger tillsammans med J.
Roosval sedan 1912 det stora verket
Sveriges kyrkor.
Currer Bell [kar’a], författarnamn för
Charlotte Bronte.
Curric’ulum vi’tae, lat., levnadslopp,
levnadsbeskrivning.
Curry [kar’ri], en från Ostindien
härstammande kryddblandning i
pulverform, eng. curry powder [-[pau’-da],-] {+[pau’-
da],+} i vilken ingår en mängd olika
kryddor, bl. a. ingefära, peppar,
muskot, gurkmeja, koriander.
Användes bl. a. i sås till risrätter,
2094. _
Curtin [ka’tin], John (1885—1945),
australisk arbetarpolitiker,
premiärminister 1941—45.
Curtis-turbin, en med hastighetsserie
byggd ångturbin av övervägande
aktionstyp konstruerad omkring
1900 av amerikanen Ch. G. Curtis.
Principen, på vilken Curtis erhöll
patent, hade likväl föregripits av
svensken G. de Laval jämte
medarbetare, ehuru den av dessa ej
blev patentsökt.
Curtiss [ka’tis], amerikansk flygplan
-och flygmotorfabrik, grundad av
G. H. Curtiss (1878—1930). Denne
vann 1911 världsrykte såsom den
förste konstruktören av ett
användbart hydro-aeroplan.
Curtius [kor’tsios], Ludvig (f. 1874),
tysk konsthistoriker och arkeolog,
professor bl. a. i Heidelberg (1920
—28), direktör för Tyska
arkeologiska institutet i Rom 1928—38,
framstående kännare och skildrare
av antikens konst.
Cur’tius RuTus, Quin’tus (första
århundradet e. Kr.), romersk
historiker, bekant för en utmärkt
framställning av Alexander den stores
regering.
Curwood [ka’od], James Oliver (1879
—1927), amerikansk författare till
många populära vildmarksromaner,
bl. a. Kazan (1914; sv. ö. s. å.).
Curzon [ka’sn], George Nathaniel,
markis C. of Kedleston (1859—1925),
engelsk statsman. Såsom
viceko-nung i Indien 1899—1905
genomförde C. stora reformer i
imperiepoli-tikens intresse. Som
utrikesminister 1919—24 ledde C.
fredsunderhandlingarna med Turkiet.
Curzonlinjen, benämning på av de
allierades högsta råd 1919 på
förslag av brittiske utrikesministern
Curzon antagen gräns mellan
Polen och Sovjetunionen. Efter
polskryska kriget 1920 förlädes gränsen
långt öster om C. Sovjetunionen
begärde 1943 att den nya gränsen
skulle gå i huvudsak längs C.,
vilket godtogs av USA och England
men först 1945 av Polen.
Cusa’nus, Nicolaus (1401—1464), tysk
filosof och matematiker, kallad »den
siste skolastikern och den förste
möderne tänkaren». Från 1450
biskop i Brixen. Av stort intresse är
hans kunskapslära, som i
intuitionen ser vår fullkomligaste själsliga
förmåga.
Cuscu’ta europae’a, nässelsnärja, se
d. o. och Vindeväxter.
Cushing [kos j ing], Harvey (1869—
1939), amerikansk hjärnkirurg,
professor vid Harvard universitet,
fulländade tekniken vid
hjärnoperationer och utbildade talrika elever,
bl. a. svensken Olivecrona.
Cushings syndrom, sjukdomssymptom
av tämligen okänd orsak, troligen
beroende på tumörer i hypofysen
eller binjurarna. Karakteriseras av
fettsot, mest lokaliserad till
ansikte, armar och buk, fullmånsansikte,
ökad hårväxt, impotens och
amen-noré, huvudvärk, synrubbningar,
benskörhet, röda strimmor på bröst
och buk, 1651.
Custo’dia hones’ta, lat., betecknar
frihetsstraff för personer, som begått
brott av ideella motiv.
Cus’tos (Kustos), lat., väktare. — C.
mo’rum, sedernas väktare;
användes förr i skolorna i betydelsen
ordningsman.
Custozza, by i n. Italien, s.v. om
Verona. Här segrade en österrikisk här
24 juni 1866 över en betydligt
större italiensk.
Cutch [kotj], stat och halvö i n.v.
Indien, vid kusten s.ö. om Indus’
mynning, 19 717 km2, 567 825 inv.
1951, huvudstad Bhuj, 1727 K.
Cutta’ck, stad i Orissa, n.ö. Indien,
102 505 inv. 1951, berömd för
guld-och silversmiden.
de Cuvier [kyvje’], Georges (1769—
1832), fransk zoolog av världsrykte,
professor i jämförande anatomi vid
Collège de France, pär av
Frankrike. C. är den jämförande
morfologiens grundläggare. Gentemot
Geoffroy och Lamarck hävdade han,
att arterna äro oföränderliga.
Genom sin berömda »katastrofteori»
gav C. en förklaring till att vissa
djurarter dö ut och efterföljas av
nya former. C. var motståndare till
en materialistisk naturförklaring,
som enligt honom ej kan bli något
annat än en godtycklig hypotes.
de Cuvilliés [kyvilje’], Jean Francois
(1695—1768), fransk rokokoarkitekt,
verksam i Bajern, från 1725
huvudsakligen i München. C:s rika
inredningar, bl. a. i Residenset i
München (1730—37) och i lustslottet
Amalienburg (1734—39) äro
representativa för sydtyska rokokon.
Cuxhaven, stad vid Elbemynningen,
n.v. Tyskland, 10 mil nedanför
Hamburg, 45 600 inv. 1952. Uthamn
till Hamburg. En av Europas största
och modernaste fiskehamnar.
Frihamn, skeppsvarv. Badort.
Cuyp [köip], Aelfred (1620—91),
holländsk landskapsmålare, verksam i
Dordrecht. Hans tidigare arbeten
äro hållna i guldgul helton, senare
blir skalan rikare; C. använder ofta
boskapsstaffage, men studiet av luft
och ljus är huvudmotivet för hans
konst. Utförde även porträtt och
stilleben, 1642.
Cuyabå, äldre form för Cuiabå.
Cuyuni [kojoni’], flod i n.
Sydamerika, upprinner i Venezuela och
genomflyter Brittiska Guayana. Ca
1000 km.
Cuzco [kos’kå], stad i s. Peru. 3 500
m ö. h. 58 400 inv. 1952. Var
inkaväldets huvudstad, 75 B, 1722.
C-vitamin, ascorbinsyra, förekommer
framförallt i gröna växtdelar,
nypon, svarta vinbär, apelsiner,
citroner. Brist på C-vitamin orsakar
skörbjugg och rubbningar i
mineralomsättningen.
Cya’n (grek., ky’anos, mörkblå, med
hänsyftning på cyanföreningen
ber-linerblått), förening av kol och
kväve, som förekommer i fri form.
dicyan, och dels i form av en
1-värd radikal. Dicyan är en färglös
giftig gas, som kan framställas
genom upphettning av
kvicksilvercyanid. Som radikal påminner
cyans egenskaper om halogenernas.
Jfr Cyanider.
Cyanamid kan betraktas såsom
cyan-syrans amid. Färglösa kristaller,
som lätt polymeriseras till
dicyana-mid och melamin. Framställes ur
kalkkväve, kalciumcyanamid.
Cyani der, salter av cyanvätesyra
(blå-syra). Största betydelsen har
natrium- och kaliumcyaniderna.
Cyani’ner, blå och röda syntetiska
färgämnen, som användas för att
höja känsligheten hos fotografisk
film.
Cyanka’lium, kaliumcyanid, vita
kristaller, som med tiden sönderfalla
genom inverkan av luftens
koldioxid och vattenånga. Framställes
genom att kaliumkarbonat och kol
upphettas i ammoniakatmosfär. C.
är synnerligen giftigt (vanligt
mordvapen vid självmord och i
detektivromaner). Teknisk
användning har C. för beredning av
elekt-rolytiska bad för försilvring och
förgyllning m. m. Saluföres ofta,
för undvikande av förväxling med
andra icke giftiga vita salter, i
form av kulor eller dödskallar.
Cyanos [-å’s], ökad blodfyllnad i
blodådrorna, medförande blåaktig
miss-färgning av hud och slemhinnor,
1636.
Cyanväte, ytterst giftig gas med en
om bittermandel påminnande lukt.
Användes för utrotning av ohyra,
cyanväterökning. C. är löslig i
vatten till en svag syra, cyanvätesyra
eller blåsyra, 1386.
Cycada’ceae, se Kottepalmer.
Cycla’mensläktet tillhör vivornas
familj. Fleråriga örter med runda
tillplattade rotstockar. Den lilla
välluktande C. europa’eum
förekommer vild i medelhavsområdet och
på sanka alpängar ända upp i
Bayern. Ett flertal arter odlas som
krukväxter och saluföras under
hösten.
CycTops, litet kräftdjur bland
lopp-kräftorna (se d. o.), uppkallat
efter de enögda kykloperna. C. är
värddjur för ett utvecklingsstadium
av binnikemask.
Cyclop’terus, se Stenbiten.
Cydo’nia, se Kvitten.
1. Cygnæ’us, Fredrik (1807—81),
finländsk författare; professor i
estetik i H:fors; utgav flera litterära
och historiska verk, 2008.
2. Cygnæ’us, Uno (1810—88), kusin till
Fredrik C., finländsk kyrko- och
skolman; den främste och
framgångsrikaste förkämpen för den
allmänna folkskolan i Finland (lag
av år 1866).
Cyg’nus, latinska ordet för svan, även
stjärnbilden Svanen (se d. o.).
Cyk’el, grek. 1. Arets tidrymd. — 2.
Samling dikter eller berättelser med
gemensamt innehåll. — 3. Velociped,
av eng. bicycle, 632, 634 B.
Cykelbataljon, förband i kavalleriets
krigsorganisation, bestående av bl. a.
två cykel- och en
understödsskva-dron samt ett pansarkompani. I C.
ingår omkring 800 man.
Cykelboll spelas inomhus med 2- eller
3-mannalag, utomhus med
6-manna-lag, som ha var sitt mål. Bollen får
blott framdrivas genom slag av
cykelhjulen.
Cykelfrämjandet, stiftades 1934 och
arbetar för tillvaratagandet av
cyklisternas intressen, t. ex. vid
vägbyggen, ivrar för trafikkultur,
arrangerar turistfärder etc., 3537.
4085
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
