Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C - Cullberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CULLBERG, BIRGIT
CURLING
Cullberg, Birgit (f. 3/8 1908), dansös
och koreograf, en framstående
representant för den fria dansen i
vårt land med självständig och
idé-rik stil-
Cullberg, John (f. 23/4 1895), teol.
dr, docent och från 1940 biskop i
Västerås. Har särskilt framträtt
inom den kristliga studentrörelsen
samt med religiösa och
kulturfilosofiska artiklar i dagspressen.
Cullen [kal’in], Countee (f. 1903),
amerikansk skald; en av de mest
begåvade negerlyrikerna i det
nutida USA.
Cullinan [kaVinan], gruvort i
Trans-vaal i Sydafrika, ö. om Pretoria.
Här anträffades 1905 världens
största diamant, 3843, 3845 B.
Cul’pa (lat., skuld), juridisk term,
som innebär att oaktsamhet varit
orsaken till en rättskränkning.
Motsats: dol’us (lat-, uppsåt), då
gärningen skett med vett och vilja.
Culpösa brott äro såsom regel
belagda med lindrigare straff än
uppsåtliga. Utan att brott föreligger,
kan C. medföra skadeståndsansvar.
I lagspråk användes orden
oaktsamhet eller vållande för C., 103.
Culteranism, sp. culteranismo, stilart
i spansk renässanslitteratur, främst
representerad av Gongora, varför
den också kallades gongorism.
Cu’mae, grekiska Ky’me, forntida stad
v. om Neapel, ryktbar för sin
sibylla, vars spådomsböcker
rådfrågades av romerska myndigheter i
tider av trångmål. Betydelsefull
som förmedlare av grekisk kultur
till Italien, 1443 K.
Cumanå, huvudstad i staten Sucre,
n. Venezuela. Ca 50 000 inv.
Rundradiostation, 762 K.
Cumberland [kam’baland]. 1.
Grevskap i n.v. England kring
Cumber-landbergen (med toppen Scafell 978
m ö. h.). »The Lake District» är
besjunget av engelska skalder.
Huvudstad Carlisle. Järnmalm och
stenkol. 3 938 km2, 285 100 inv. 1954.
— 2. Biflod till Ohio, USA. — 3.
Stad i Maryland, ö. USA, vid
Poto-mac, 37 679 inv. 1950. Kol- och
järnmalmsgruvor, 3277 B.
Cumberland [kam’baland], William
Augustus (1721—65), hertig, engelsk
fältherre, son till Georg II. Förde
diverse befäl och slog bl. a.
pretendenten Karl Edvard vid Culloden
1746, varefter han med hårdhet slog
ned upproret i Skottland.
Cumberlandhalvön [kam’baland-], halvö
på ö. kusten av Baffins land, n.
Nordamerika.
Cumberlandplatån [kam’baland-], s.
delen av Appalachiska platån i USA,
sönderskuren av Ohio och dess
bifloder, inrymmer jordens största
stenkolsfält, petroleum och
järnmalm.
Cumberlandsås, vinbärsgelé, portvin,
rödvin, apelsinsaft, engelsk senap
blandade och avsmakade med
cayennepeppar och ingefära.
Cumbrepasset [kom’-], se
Uspallata-passet.
Cumbriska bergen, på gränsen
mellan Cumberland och Westmoreland,
n. England.
Cum gra’no saTis, lat., med ett korn
salt. I överförd betydelse: med en
smula urskillning.
Cum insignio’re lau’de approba’tur
ibland förkortat cum ins., lat., med
utmärkt beröm godkänd, »a», 2x/2
betygsenheter.
Cum lau’de approba’tur, lat., med
beröm godkänd, »AB», 2
betygsenheter, ibland förkortat »cum».
Cummings [kam’ings], Edward Estlin
(f. 1896), modern amerikansk
för
fattare, djärvt
formexperimenterande både i vers och på prosa, 88.
Cumont [kymåns’], Franz (1868—1947),
belgisk religionshistoriker,
världsberömd kännare av senantikens
religioner, t. ex. mithradyrkan.
Cumulonim’bus, detsamma som
åskmoln.
Cum’ulus, »stackmoln» av den typ,
som ofta utbildas under varma och
eljest klara sommardagar, 2334,
2335 B.
Cuna [ko’na], indianstam, som bor på
korallöar utanför de ö. delarna av
Panamånäsets atlantkust men har
sina odlingar på fastlandet.
Utforskade av svenska etnografer,
bland dem främst Erland
Nordenskiöld.
Cunard White Star Line [kjona’d oait
sta lajn], engelskt rederi med
pas-sagerartrafik och fraktfart mellan
Europa och Nordamerika. Bolaget
bildades 1934 genom
sammanslagning av Cunard och White
star-linjema. Bolagets säte är Liverpool
och största fartyg »Queen Mary»
om 80 000 bruttoton och »Queen
Elisabeth» om 85 000 ton (världens
största fartyg). Bolaget äger
omkring 30 passagerarfartyg.
Cuncta’tor, se Fabius Maximus.
Cunene, se Kunene.
Cuneo [ko’neå], huvudstad i provinsen
C., n.v. Italien vid Stura, 39 867 inv.
1951. Sidenindustri.
da Cunha [kon’ja], Tristäo (omkr.
1460—omkr. 1540), portugisisk
sjöfarare, kämpade i Indien,
upptäckare av ön Tristan da Cunha, 24.
1. Cunningham [kan’insam], sir
Andrew Browne (f. 1883), engelsk
sjö-militär, amiral (1941), ledde de
segerrika slagen vid Ta’ranto (i
Italien) 1940 och vid Kap Matapa’n
1941; deltog som överbefälhavare
över brittiska medelhavsflottan i
ockupationerna i Nordafrika och
invasionen i Italien. 1943—46 högste
chef för brittiska flottan (förste
sjölord).
2. Cunningham [kan’insam], sir John
(f. 1885), kusin till sir A. B. C.,
engelsk sjömilitär, amiral,
efterträdde sin kusin som
överbefälhavare över brittiska
medelhavsflottan 1943 och som högste chef 1946
—48.
3 Cunningham [kan’insam], Alan
Cor-don (f. 1887), bror till sir A. B. C.,
engelsk militär, generallöjtnant
(1943); överbefälhavare över
brittiska armén i Östafrika 1940,
erövrade Italienska Somaliland och
Abessinien 1941. Ledde 8:e armén
i Cyrenaica nov.—dec. s. å.; 1942
chef för krigshögskolan i
Cam-berley, 1945—48 överkommissarie i
Palestina.
Cunningham [kan’in8am], William
(1849—1919), skotsk-engelsk
ekonomisk historiker och teolog. Skrev
det engelska näringslivets historia.
Cuno [ko’nå], Wilhelm (1876—1933).
tysk ämbetsman. Han var 1922—23
tysk rikskansler och arbetade för
ett organiserat tyskt passivt
motstånd vid Ruhrockupationen 1923.
Cup [kap’], eng., bägare: benämning
på pris, t. ex. Davis Cup, 3435.
Cupi’do, romersk namnform för Eros,
1430.
Cupmatch, spel, speciellt i fotboll, om
en uppsatt cup.
Cupress’us, se Cypress.
Cup’rum, lat., koppar.
Cuptävling, utslagningstävling i
bollspel. Förlorande laget är uteslutet
från vidare deltagande. Motsatsen
är serietävling, där alla lag mötas
en eller flera gånger, oavsett
resultaten, 1120 B.
Curacao [korasa’o; svenskt uttal
kyr’aså], ögrupp vid Venezuelas
kust, nederländsk besittning. 447
km2, 105 899 inv. 1951. Huvudstad
Willemstad. Stora anläggningar för
raffinering av venezolansk
petroleum, 762 K, 2460, 3666, 3780.
Curagao [kyraså’], brun, grön eller vit
holländsk likör som fått sitt namn
av däri som krydda ingående
po-meransskal från ön C. Framställs
även i Sverige.
Cu’ra posterior, lat., senare uppgift,
senare bekymmer.
Cura’re, pilgift använt av
Sydamerikas indianer, framställt av olika
Strychnos-arter. Har en
förlamande inverkan.
Curcu’ma, se Gurkmeja.
Curel [kyräl’], Francois de (1854—
1928), fransk dramatiker, högt
skattad av kritiken men inte fullt lika
mycket av den breda publiken, som
fann hans skådespel väl idémättade.
De första uppfördes på 80-talet, det
sista året före hans död.
Cu’ria. 1. Avdelning av det forntida
Roms befolkning. Curiorna voro 30
till antalet och utgjorde dels en
religiös, dels en politisk enhet.
Även benämning på lokalen där
cu-rian samlades, senare lokalerna för
den romerska senaten, C. Hosti’lia
och C. JuTia. — 2. Domstol,
särskilt vid de medeltida furste- och
konungahoven samt speciellt om de
på vliga regerings- och
förvaltningsorganen. (Se även Kuria.)
1. Curie [kyri’], Pierre (1859—1906),
fransk fysiker, blev 1895 fil. dr och
professor i fysik vid Sorbonne.
Utförde grundläggande undersökningar
av kroppars magnetiska egenskaper
vid extremt låga och höga
temperaturer. Han upptäckte 1880
tillsammans med sin broder Jacques C.
den piezoelektriska effekten.
Tillsammans med sin maka Marie, f.
Sklodowska, isolerade C. polonium
och radium och delade med henne
1903 års nobelpris i fysik, 1265,
2790, 2791.
2. Curie, Marie Sklodow’ska (1867—
1934), polskfödd fransk fysiker,
började 1897 studera uranets strål
-ningsegenskaper och upptäckte 1898
tillsammans med sin make, Pierre
C. grundämnena polonium och
radium. Makarna C. fingo dela 1903
års nobelpris i fysik. Dessutom
erhöll M. C. 1911 års nobelpris i kemi,
1265, 2790, 2791 B.
3. Curie, Irène, se Joliot-Curie, Irène.
4. Curie [kyri’], Eve (f. 1904), dotter
till Pierre och Marie C., fransk
skriftställarinna. Har utgivit bl. a.
en biografi över modern, Madame
Curie (1937, sv. ö. Min mor, s. å.),
296.
Curie, enhet för radioaktiv preparat
-styrka, varvid 1 C. är antalet
sönderfall per sek. av g radium
(3,7-1010 sönderfall per sek.).
Curiepunkt, magnetisk omvandlings
-temperatur, den temperatur
ovanför vilken ett eljest ferromagnetiskt
ämne förlorar denna sin egenskap.
C. är för järn ca 769°.
Curio’sum, lat., sällsynthet,
egendomlighet, kuriositet. — Pluralis:
curio’-sa, kuriositeter.
Curityba [-ti’va], huvudstad i
brasilianska staten Paranå. 183 863 inv.
1950. Centrum för
mateproduktio-nen.
Curium, ett artificiellt, radioaktivt
grundämne tillhörande
transuraner-na (se d. o.). Kemiskt tecken Cm,
207.
Curling [kaTing], ursprungligen skotskt
vinterspel, som spelas på isbana
4084
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
